Jag försöker lära mig spela datorschack. Det går inget vidare. En klipsk tioåring skulle slå ut mig ganska lätt. Men här är en intressant observation jag gjort:
Det verkar ju som om mina vita kämpar är segerrika när en motståndarpjäs förpassas från brädet. Ibland är det så, men ibland händer något annat. Om jag slår ut en av motståndarnas bönder utan att tänka mig för kan det hända att en av hans tunga pjäser, kanske ett torn eller en löpare, kommer dånande i det hål som jag öppnat på brädet. Så länge den svarta bonden stod där blockerade han vägen för sina egna pjäser längre bak, men när jag slår ut den och ställer dit en av mina egna pjäser är hindret borta. Och så slutar det med att jag förlorar partiet igen. Bara för att jag tog bort en motståndarpjäs som stod bra där den stod och faktiskt tjänade mina intressen.
Sådana spelbrädets tanklösheter händer också i världspolitiken. Ta arabvärlden och Iran. Där finns lysande exempel. I Iran avsatte västmakterna en regering som ville nationalisera oljan i början av 50-talet. Man trodde att Iran var säkrat, med shahens diktatur. Men så kom Khomeini och den islamska revolutionen och slog spelet överända.
I Irak tyckte USA att det var bra när Saddam slog ner inhemsk opposition och gick i krig med Iran. Sedan blev det så oerhört viktigt att Saddam avsattes, för då skulle allt bli så bra - och nu sitter USA fast i ett krig där man inte vet hur man skall trassla sig ur.
Afghanistan är ett annat fall (visserligen inte arabiskt eller persiskt, men i alla fall ett fall): talibanerna verkade bra ur USA:s synpunkt en tid, sedan skulle de nödvändigtvis slås ut samtidigt med al-Qaida, och så sitter USA med ännu ett krig som bara blir värre och värre. Talibanerna försvann för en tid, in kom krigsherrar som redan förött landet och gjort sig ordentligt impopulära, och nu är talibanerna tillbaka igen, starkare än på länge.
Slutsatsen är uppenbar: ibland är det bättre att vara tålmodig, att inte söka kortsiktiga framgångar om det leder till att man ändå får smörj på slutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar