Strategi för Irak, har Sverige det? Samt några andra reflexioner

SvD skriver den 13/2:

Försvarsmakten återupptog förra veckan sin utbildningsinsats
i Irak, som i början av januari avbröts i det
spända läget mellan USA och Iran, rapporterar Sveriges
Radio Ekot. Försvaret har i flera år fungerat som rådgivare
och utbildat lokal militär i Irak. Insatsen stoppades
tillfälligt efter det att USA dödat den iranske toppgeneralen
Qassem Soleimani i Irak den 3 januari, men har nu
dragit i gång igen.

Hos Försvarsmakten skrivs det om en övning Aurora som skall genomföras under maj-juni i år:

För första gången kommer ett tiotal svenska officerare tillsammans med amerikanska kollegor att bemanna det amerikanska Patriot-batteriet som deltar i övningen. Den blandade svensk-amerikanska bemanningen i förbandet är ett led i införandet av det toppmoderna Patriot-systemet i det svenska luftvärnet.

Skall vi försöka knyta ihop det här på något sätt? Några väsentligheter kanske kan läggas till för att göra bilden klarare. Exempelvis detta:

• Mordet på Soleimani gjorde att Iraks parlament och regering har krävt att de utländska trupperna lämnar landet.
• USA och somliga av dess underhuggare, här har vi Sverige som exempel, vägrar att lämna, och är därmed att betrakta som ockupanter.
• Iran har utfört motangrepp med robotar mot USA:s baser i Irak och varnar för att mer vedergällning är att vänta. 
• Trots att angreppen offentliggjordes i förväg via olika kontakter kunde USA inte försvara sig mot de iranska missilerna.
• Framgången visar att alla USA-baser i västra Asien (då också inkluderande anläggningar som disponeras av USA:s underordnade ockupationstrupper) ligger inom skotthåll för Irans missiler, drönare, kryssningsrobotar, eller inom skotthåll för lokala styrkor.
• Stater som samarbetat tätt med USA och varit mycket aggressiva mot Iran (som Saudiarabien och Förenade arabemiraten) har tonat ner polemiken när man insett vad iranierna kan göra.
• Svensk militär samövar i Sverige med USA (överockupanten i Irak) i användning av "det toppmoderna Patriot-systemet".
• Patriot visade sig inte användbar i Irak mot Irans robotar, eller i Saudiarabien mot jemenitiska drönare.

Ett uttalat mål från flera mäktiga krafter i västra Asien är att tvinga ut USA från området Afghanistan till Medelhavet. För att härska behövs "stövlar på marken", men USA och dess springgossar har inte tillräckligt med stövlar för att kontrollera hela detta väldiga områden, och med flygkrigföring vinner man inte mot långvariga folkstödda krig. Hade flyget varit avgörande så hade nog kriget i Afghanistan varit över för många år sedan.

Men nu finns det alltså USA:s mark- och sjötrupper utspridda på en massa baser. För var och en av dessa (inklusive hangarfartygen) gäller vad en iransk företrädare sade förra året: Vi ser dem inte som hot, vi ser dem som mål. Iran har visat att man kan slå långt utanför det egna territoriet, och att man har vänner långt utanför Iran också - vänner med militär kapacitet. Dessutom har USA få pålitliga vänner av format kvar i området, och det gör dess system av baser än mer osäkert. Varje USA/USA-allierad militär styrka som befinner sig i området kan närsomhelst angripas - den är nog ett hot mot omgivningen, men mer av ett mål för motståndet, och på gränsen till att vara gisslan. I det läget är det nog svårt att tänka mycket långsiktigt och strategiskt, utan det blir mer ett ständigt bytande av taktik för att lösa återkommande kriser.

Till skillnad mot amerikanerna verkar iranierna tänka långsiktigt och försiktigt, inte springa iväg och överila sig. Strategin kan kanske betecknas som en form av långvarigt folkkrig. "Ni har klockorna men vi har tiden", kunde de säga som vill ha ut amerikanerna.

Och bakom anti-USA-krafterna finns två andra makter som också är vana att tänka långsiktigt, strategiskt: Kina och Ryssland.

Hur ser det svenska strategiska tänkandet ut - finns det något sådant, eller bara ett lealöst vinglande i kölvattnet efter "Amerika"? Att plocka bort svenskarna från Irak, helst innan exempelvis en irakier som de utbildar börjar skjuta på dem, är faktiskt ett rimligt krav. (Att allierade soldater plötsligt visar sig vara dödsfiender har amerikanerna erfarenheter av från Afghanistan, så tanken är inte orimlig att sådant kan hända även i Irak, och även mot svenskar.)

En strategi som mest verkar syfta till att vara USA till lags ser inte vettig ut om det är svenska intressen som skall främjas. Någon insiktsfull person har hävdat att det värsta man kan göra är att vara allierad till USA - USA behandlar inte sina underhuggare väl, och de kan sparkas ut när som helst av vilket skäl som helst.

Finns det inga gränser för USA:s nedrigheter?

I slutet på en bloggpost där den indiske veterandiplomaten M. K. Bhadrakumar skriver om USA:s försök att få in trupper på Sri Lanka, kommer ett nytt uppseendeväckande avslöjande av hur ruttet amerikanerna kan uppträda. Och jag tror det finns lärdomar för Sverige i det här också.

... if Iraq’s current plight is anything to go by, once the Americans set up shop on Sri Lankan soil, it will be impossible for Colombo to ever evict them. Trump is now threatening Iraq that it risks losing access to a critical government bank account if Baghdad kicks out American forces.

To quote from Wall Street Journal, “The State Department warned that the U.S. could shut down Iraq’s access to the country’s central bank account held at the Federal Reserve Bank of New York, a move that could jolt Iraq’s already shaky economy, the officials said.”

 “Iraq, like other countries, maintains government accounts at the New York Fed as an important part of managing the country’s finances, including revenue from oil sales. Loss of access to the accounts could restrict Iraq’s use of that revenue, creating a cash crunch in Iraq’s financial system and constricting a critical lubricant for the economy.”

Alltså: USA hotar att sno irakiska regeringspengar som finns på ett konto hos Federal Reserve Bank i New York om USA-trupperna i Irak utvisas. Kan det kallas för något annat än utpressning och stöld?

Lärdomar: om amerikanerna tar sig in i ett land är det omöjligt att bli av med dem (med fredliga medel får vi väl tillägga). Samt att man skall inte ha pengar på konton som USA kan komma över. (Och att låta ens guldreserv ligga i USA är också dj-t dumt, för att göra ytterligare ett tillägg.) Det är något för svenska politiker att fundera på.

Svårt att fatta?

Eller om det är så att man fattar det man vill/har betalt för/får order om att fatta?

Från Sveriges Radios hemsida

Nu har parlamentet och regeringen i Irak sagt ifrån att man vill ha ut alla utländska trupper ur landet. En rimlig begäran från ett land som drabbats hårt av krig. Parlamentsbeslutet finns, det är inget att snacka om. Innehållet verkar inte vara så svårt att förstå.

Killen på vänstra bildhalvan kanske fattar bra, men hur är det med mannen till höger? Sveriges krigsminister Hultqvist får frågan om vad som händer med den svenska truppen i Irak. Den är där efter tidigare irakiskt godkännande, men nu har ju det klart och tydligt sagt upp. Här är några citat från radions intervju med Hultqvist, avbrutna av Björnbrums irriterade kommentarer:

Just nu avvaktar vi beslut från Iraks regering, hur de ser på fortsättningen och det mandat och den inbjudan som finns och som vi verkar utifrån idag...  [men för tusan, Irak har ju sagt upp mandatet!]

... vi nu utifrån vad som kommer att hända avvaktar Iraks regerings beslut om hur fortsättningen på mandatet ska se ut... [mandatet är ju uppsagt din pucko!]

Vår bedömning är att kampen mot IS måste fortsätta på olika sätt. Men här är ju naturligtvis Iraks regerings syn på mandatet det som är avgörande... [Ja, och mandatet är annullerat, det innebär att utländska trupper i Irak som inte ger sig av är ockupanter, och när USA:s insats på senaste tiden har varit att mörda den militär som spelat en ledande roll i kampen mot IS är det rimligt att förmoda att "kampen mot IS" mest är en usel ursäkt för att hänga sig kvar i landet.]

Jag såg någon bild mot slutet av förra året där demonstranter i Irak hade skrivit paroller med kilskrift, ett skriftsystem som väl varit dött sedan början av vår tideräkning efter att ha använts under flera tusen år så väl i Mesopotamien som angränsande områden. Om någon kilskriftskunnig person i klassisk stil tryckte in ett kilskriftsbudskap i en lertavla (kanske i stil med "fatta att mandatet är uppsagt, ta dina knektar härifrån fort som f-n din degskalle"), och så bränner man tavlan till hård keramik, varpå ett sändebud åker upp till Stockholm och drämmer den i skallen på den trögtänkte masen - då kanske han fattar. Eller inte.

Persisk kilskrift, hämtad från Wikipedia. Om inte Hultqvist fattar det här är han ett hopplöst fall!

Ut med USA: huvudpunkterna

Pål Steigans blogg har mer uppgifter om beslutet i Iraks parlament om utländska trupper i landet. Det innehåller fyra huvudpunkter:

1. Slut på utländsk militär närvaro i Irak.
2. Förbud mot att låta utländska militärflygplan använda Iraks luftrum.
3. Säga upp säkerhetsavtalet med USA.
4. Starta en process i FN mot USA.

Många händer i luften när irakiska parlamentet röstar.

Antingen finns det en oerhört listig USA-Israel-Saudi-plan bakom den här utvecklingen, eller också har jänkarna, för att använda ett talesätt som jag tror är kinesiskt, "lyft en sten bara för att tappa den på sina egna fötter". Att Trump skulle vara ett "stabilt geni" har jag vissa tvivel på, och samma gäller för alla hans rådgivare och påtryckare. Så tills vidare gissar jag på att det är en väldigt stor sten som tappats och som orsakar en väldigt öm tå.

Nu måste svenskarna i Irak hem med en väldig fart. Helst innan de stöter på någon arg irakisk patriot med automatgevär. Det är bara för svenska myndigheter att notera punkt 1. i parlamentets beslut.

Parlamentsmajoritet: USA ut ur Irak!

Jag tittade nyss efter info om antalet medlemmar i Iraks parlament. 329 skall det vara enligt Wikipedia.

Nu meddelar The Saker att 170 medlemmar har lämnat in en motion om att USA:s trupper skall ut ur Irak.

170 Iraqi lawmakers sign draft bill to expel US military forces from country.

Det ser ju ut som förslaget får majoritet om inget hinder tillstöter.  Mycket intressant utveckling. Även ur den synpunkten att Iraks parlament sammanträder i Gröna zonen i Bagdad, där även USA:s jättestora ambassad ligger. Med tanke på hur läget är nu kan man undra hur många ledamöter som kan tänkas rösta emot (kurder, kanske?).

Eftersom USA:s ambassad inte ligger långt från parlamentet kan ju det senare skicka över en rask springgosse med beslutet. Men sedan är frågan: om Iraks högsta beslutande församling säger "ta er skit och stick iväg!", kommer USA att följa ordern? Eller har man nya tjuvknep på gång?

PS: här ett tweet från Xinhua med ett klargörande. Det gäller att utestänga utländska militära rörelser på irakisk mark.  I teorin riktat mot alla då, även om alla förstår vad som menas. USA. (Men svenskarna får väl dra hem då också.)

BREAKING: Iraqi parliament Sunday passed draft law requiring gov't to end presence of foreign forces in Iraq and prevent them from using Iraqi airspace and water pic.twitter.com/ckdJVpzXBw

— China Xinhua News (@XHNews) January 5, 2020

Mot det nya Irak-kriget

Inte var det världens bästa väder för möte i Stockholm idag, med regn till och från och kallt i luften ...

... men en ganska stor skara hade mött upp för att påtala att de inte gillar vad islamisterna håller på med i Irak. Jag antar att de flesta mötesdeltagarna var från området.

De här killarna har inte riktig rutin ännu för hur man viker lakan.

Är det ännu folk som ställer upp för Saddam Hussein?

Bra med varm huvudbonad i det kalla vädret. Hoppas den motstod regnet också.

Kan det vara en hyllning till det libanesiska motståndet mot Israel?

Som synes bra med folk.

Bra förklaring?

Fråga: Hur kommer det sig att tiotusentals USA-tränade soldater flyr inför några hundra islamistiska fiendegubbar?

Svar:  De är ju USA-tränade!

Jag undrar om det kan finnas fler förklaringar i bakgrunden än USAmerikansk inkompetens, exempelvis att yttre krafter mycket medvetet drar i tömmarna för att skapa kaos. Man kanske bör titta på vad de reaktionära staterna på Arabiska halvön har för sig, vad USA och Israel kan tänkas syssla med för att underlätta för islamisterna. Och man kan hela tiden ställa frågan: "Vem tjänar på det här?"

Det är skillnad

Bloggaren Moon of Alabama gör en jämförelse mellan bombningarna i Irak (värre men lite publicitet) och bombningarna i Boston (färre offer men stor publicitet).

I delar av Irak är det här dessvärre tämligen vardagligt inträffande - numera även i Syrien.

Syriska perspektiv

Den här bilden har jag med friskt mod 'lånat' från Syrienbloggen, dock med ett eget tillägg: det är de mysande farbröderna Kildén och Åsman som liksom någon sorts påhejande skyddsänglar får sväva över Onkel Sams färd mot Syrien. K & Å tillhör ju den grupp som numera med berättigande skälls som 'bombvänstern'.  Andra delar av den rörelse de tillhör bombvänstrar inte, så man får vara försiktig med att göra generella fördömanden. Den tjocke kusken påminner om kungen av Qatar, en av finansiärerna av syrienkriget. Bloggaren SyrPer brukar beskylla Qatars härskare för att vara pedofil också (samt vara nära nog apa).

Jag nämnde Syrian Perspective i bildtexten ovan. Kanske SyrPer kan spela en roll när syrienkrigets historia, och särskilt mediakrigets historia, skrivs någon gång. Man vet ju inte vem som är vem på nätet, men låt oss säga att Ziad Faled existerar och är en advokat av syriskt(-kristet?) ursprung som finns i Dearborn, Michigan, och som driver en blogg som hejar på den syriska regeringen.

Det intressanta kanske inte är personfrågan, utan de påståenden som skickas ut på nätet, och varifrån de kommer. En historiker skulle här öppna sin verktygslåda och plocka fram några verktyg som heter äkthet, närhet, tendens, rimlighet och beroende, och med hjälp av dessa försöka bedöma materialet. Det tänker inte jag göra i någon större utsträckning. Att tendensen är för Syriens regering är klar. Men hur är det med rimligheten i påståendena, och varifrån kommer de? Bloggaren uppger sig ha en massa kontakter i Syrien, men hur är det med kontakternas kontakter? Är de pålitliga och de som de påstår sig vara?

Jag tar bara ett inlägg till nämare granskning, det här där den kurdiska gerillan PKK uppges behärska hela sydöstra Turkiet. Låter det rimligt? - Jag har tidigare sett uppgifter om att kurder i Turkiet tagit kontroll över mindre områden, vilket i sig kan vara riktigt och är viktigt i den här krisen, men hela ...? Nja, det behövs nog mer fakta från olika håll och jag tycker det låter tveksamt.

Det kanske är några andra påståenden i artikeln som är de verkligt viktiga, nämligen att Syrien ger PKK vapen som tagits från infiltratörer:

It is noteworthy, that the Syrian army now regularly transfers weapons and ammunitions determined to be of Turkish origin to the PKK, just to remind Erdoghan of the vapidity of his policies.  SyrPer has learned from Wael that a cache of weapons seized yesterday in Hama was put on trucks and sent straight to Qamishli for distribution to our Kurdish allies. 

On top of all this is a deal in the making to begin supplying the PKK with captured "Doschka" anti-aircraft and anti personnel machine guns....the same being bought by Saudi Arabia for the "freedom fighting" terrorists of the FSA.  ...  The only objection is from Iraqi president, Nouri Al-Maliki, who fears an exponential growth in Kurdish power will hobble him in negotiations with Talibani and Barazani concerning oil contracts in Kirkuk, in the North.  Syria and Iraq are working very tightly these days, a relationship almost as important as that which Syria enjoys with Iran.

Är det här bara privata åsikter och skvaller, eller en kanal för den syriska regeringen att sända ut vissa budskap som man kanske inte vill läsa upp officellt i damaskus-radion? Man skickar vapen "till våra kurdiska allierade" - det är ett ganska starkt uttryck när PKK är "allierad". Dessutom en rejäl spark i baken på den turkiska regim som låter vapen strömma över gränsen: "Här får ni tillbaka era vapen, men kanske inte på det sättet som ni tänkt er, haha!" Här får man också veta att det finns plan att utrusta PKK med tunga kulsprutor som monteras på bilar, vapen som kan användas exempelvis mot turkiska helikoptrar. Förutom mot marktrupper, naturligtvis. Kan PKK få tillgång till, och effektivt använda dessa vapen, får man en rejält större eldkraft än tidigare och störa det turkiska luftherraväldet. Och det är väl inte vad Erdogans regering hade tänkt sig.

Slutet på citatet är motsägelsefullt. Å ena sidan anges att Iraks shiamuslimske president känner sig besvärad av ökad kurdisk makt när han skall förhandla med sina egna kurder. Å andra sidan sägs att samarbetet mellan Irak och Syrien är nästan lika tätt som samarbetet mellan Iran och Syrien. Det kan ju bekräfta påståendet att den makt som tjänade mest på USA:s invasion av Irak faktiskt var Iran. Det långsiktiga resultatet av Saddams fall blev ju att iran-vänliga shiiter tog över i Irak.

Varumärkesförfalskning

Canvas är numera ett internationellt varumärke, som den serbiska frihetsrörelsen Otpor var.

Se vidare intervjun i Svenskan. Hittills har den fått tre kommentarer, först en utskåpning och två som håller med utskåparen.


Revolution med humor och icke-våld som väg är den lustiga rubriken. Är det lika roligt som det låter? Eller just bara ett varumärke som påstås handla om revolution men i själva verket är förfalskning? För hur mycket har dessa så kallade färgrevolutioner, växtrevolutioner etc. varit värda? Har de inneburit de genomgripande samhällsförändringar som verkligen kan behövas på många håll, eller bara att en elit ersätts av en annan? - Och att den nytillträdda eliten raskt själv blir förtryckande, tjuvaktig, samt så snabbt som möjligt skall med i EU (om 'revolutionen' råkar inträffa i EU:s närområde) eller NATO, är det en tillfällighet? Sedan är det inte så viktigt med demokrati och samhällsförändringar längre (eller med "humor och icke-våld"), och student-idealisterna får stå där med lång näsa - såvida de inte själva kan ta sig in i det nya härskande skiktet. Och är det en tillfällighet, eller är det kanske något som ingick i varumärkesgängets planer redan från början?

Jugoslavien sprängdes i ett antal inte helt lyckade småstater. Sudan sprängdes förra året när södra delen blev självständig. Irak har i praktiken delats och Syrien står på tur. Bör inte begreppet "självständighet" också betraktas som varumärkesförfalskning? Snygg etikett men sjaskigt innehåll!

FN-sändebudet Michael Sahlin skriver att det delade Sudan riskerar att bli två "misslyckade stater". Nu uttrycker han sig som diplomat ganska diplomatiskt, men vi kan väl säga rent ut att delandet av Sudan inte var helt lyckat. Det verkar handla mer om olja och regional storpolitik än vad folken där anser. De lokala konflikterna fortsätter.

Dessutom antar jag att försöken att lossgöra Darfur från Sudan inte är slut ännu. Det finns Hollywood-skådisar som säger sig kämpa för Darfur, liksom Tibet är en stor fråga för vissa. Propagandan jobbar på alla nivåer men alltid i en bestämd riktning. Vad händer om Sverige skulle börja föra en oberoende utrikespolitik och kanske till och med reformera inrikes på ett sätt som utrikes krafter inte uppskattar? Kommer det plötsligt att poppa upp samiska och tornedalska 'befrielsefronter', kommer Republiken Jämtland att få vapenleveranser så att man kan försvara sig mot de svenska övergreppen, etc.? - Håll ögonen öppna! När stjärnögda aktivister kommer och pratar om 'revolution' eller 'självständighet' så bör erbjudandet, varumärket, underkastas en sträng granskning!

Möte mot Clinton & Co

Killary, förlåt Hillary, Clinton är i stan för att ge order till sina svenska underhuggare. En liten skara människor samlades på Sergels torg för att ge sina synpunkter på det, på de USAmerikanska krigen, och på NATO.

Listig konstruktion: viftar man lite på plakatet kommer skon att slå kärr ... Clinton i nyllet!

Ockupera Wall Street, inte Afghanistan!

Karta över USA:s militärbaser

Jag tror inslaget av svensk-syrier i mötet var ganska stort. Det är ju deras hemland som står på tur att slaktas.

Livet går vidare - förhoppningsvis även i västra Asien

Det ser kanske visset ut för närvarande - gråväder, regn, stormar som står på kö,  förkylning med medföljande håglöshet - men livet går vidare. Lite hjälp med att få stjälken nedsänkt i vatten kan alltid vara uppiggande. Bokstavligen om man är ett saintpaulia-blad, och bildligt om man exempelvis är människa som inte vill vissna.

Möjligen kan nyheterna från Syrien vara positiva. De observatörer som Arabförbundet skickat dit har inte (trots ett påstående som sedan återtogs) sett att regeringen har prickskyttar som skjuter folk från hustak. Nu är oppositionen - vad det nu är för figurer? - sura och vill att observatörerna åker hem igen. Kanske är man oroliga för att Arabförbundets folk skall se 'fel' saker och berätta om det? 'Fel' saker skulle kunna vara 'fredliga demonstranter' som skjuter på soldater och poliser och folk som stödjer regeringen. I Libyen skulle vi tro att det var folk som kallades 'rebellerna' som kämpade för befrielse. I Syrien har man inte lyckats få till sådana grupper, så där etiketteras de 'desertörer' från armén. Misstänkta är de lik förbaskat.

Jag är ingen storkonsument av nyhetsmedia, men nog borde jag väl ha sett någonstans rapporter om den fula roll med pengar och legoknektar som Qatar spelade i Libyen och som man möjligen försöker köra repris på i Syrien. Men icke. Man måste ut på nätet, och det stör mig något. Visserligen har det talas mycket vackert om 'medborgarjournalistik' och liknande angående bloggar och hemsidor de senaste åren, men jag skulle faktiskt hellre se att ordentligt källkritiskt tränade journalister med djupa kunskaper om områdena det gäller, samt rejäla redaktionella resurser, står för rapporteringen. Då kanske såväl 'rebeller' som 'desertörer' och oppositionsgrupper granskats betydligt hårdare, liksom de skugglika krafter som opererar i bakgrunden. Och vi kanske skulle slippa svenska flygplan i ett nytt krigsområde.

Nu är inte Syrien samma som Libyen. Det verkar som en klar och tydlig linje håller på att dras upp: Hit men inte längre! Vad det gällde Libyen förvånades jag över personer som glatt accepterade att flera tiotusentals människor dödades i ett onödigt krig, och dessutom inbillade sig att NATO skulle ha bytt sida och nu slogs för den arabiska våren. Förhoppningsvis kan livet gå vidare i Syrien utan månader av bombardemang och massdödande.

Kanske till och med - hemska tanke för en del! - kan syrierna själva få bestämma hur de vill ha det!  Därvidlag kan den ryska flottan utanför syriska kusten och den ryska flottbasen vara avgörande. Kanske NATO drar sig för att bomba i närheten av ryska stridskrafter. Men det är ett farligt spel, på gränsen till riktigt allvarligt krig, som pågår omkring Syrien och Persiska viken. Även om alla de stater som är inblandade nöjer sig med att hytta med näven och skrika hotelser kan ett litet missförstånd ändå dra iväg på ett okontrollerbart sätt. Det kan räcka med att ett amerikanskt och ett iranskt fartyg krockar i Hormuzsundet därför att ingen vill väja, och någon dessutom börjar skjuta, och så kan hela området från Iran till Israel vara i krig inom några dagar. Skulle dessutom Ryssland (och kanske Kina, som har stora intressen av oljeleveranser från bland annat Iran) bli indragna så har vi en global i stället för en regional konflikt, och var hamnar vi då? Det pratas om att tankertrafiken i Hormuzsundet kan blockeras och orsaka ny kris i världsekonomin. Den krisen kan komma utan att sundet ens blockeras, bara det verkar trovärdigt att det kan bli svårt att få ut tankfartygen kommer oljepriset att rusa i höjden.

Snart kommer våren till bergen och slätterna i 'den bördiga halvmånen'. Blir det blomstrande och fredliga syner för människorna där, eller ett nytt krigshelvete? Varför tycker somliga att man är en idiot när man föredrar fredlig och kontrollerbar konfliktlösning framför krig som man aldrig vet hur de kommer att sluta - och varför kan man bara rycka på axlarna åt några tiotusental döda araber som dessutom aldrig fick chansen att tala om ifall de var beredda att bli dödade? Har jag blivit för gammal och trött när jag inte ser våld som förstahandslösning i en situation där det finns andra möjligheter?

"Moren har gjort sin plikt ...

... moren kan gå", för att citera någon gammal teaterreplik (Shakespeare?).

Vi vet inte så mycket mer än att USA påstått sig ha dödat någon och sedan slängt liket i havet. Vad vi vet är att värdet av spöket Osama bin Laden devalverats med rasande fart sedan början av det här året. Det har inte så mycket praktisk nytta längre, och för ett USA som grunnar på hur man skall kunna slingra sig ur det afghanska minfältet kan det ju vara bra att bli av med den främsta ursäkten för att man är där. Jag hörde något uttalande där Hillary Clinton uppmanade talibanerna att ta avstånd från al-Qaida. Eftersom afghanerna tröttnade på "araberna" för länge sedan verkar det nästan som en invit till samtal, kanske för att se till att inte Karzairegimen i Kabul börjar prata för mycket på egen hand med talibanerna.

Jag har ett svagt minne av någon påstådd al-Qaidaledare i Irak som också blåstes upp som superfarlig under en tid - bara för att sedan försvinna utan att någon brydde sig så mycket om det. I den mån killen fanns så hade han fullgjort en utsedd roll och fick sedan avgå när han inte längre behövdes. Vad det gäller Osama behöver vi ju inte betvivla hans existens, men utan en oberoende utredning (som USA nogsamt tycks ha omöjliggjort) kan vi inte säkert veta vems lik det var de slängde i sjön. Den riktige Osama kan ha varit död i rätt många år nu. Möjligen var det främst en politisk belastning de nu försöker bli av med.

Det väsentliga är nog att "den arabiska våren" - en händelse som tycks ha varit ett oförutsett mirakel för världens underrättelsetjänster - slagit undan benen för återstående trovärdighet hos al-Qaida. Och för trovärdigheten hos de politiska snillen som hävdat att islamism à la al-Qaida var ett trovärdigt alternativ. Visst finns det islamister, och en del väldigt reaktionära sådana i arabstaterna, men vad de breda folkmassorna vill ha verkar handla om andra frågor: mat för dagen, arbete, framtid, demokrati, bort med de tjuvaktiga regimerna som tjänar utländska makter i stället för det egna folket, yttrandefrihet, bort med hemliga polisen.

Vad som återstår nu är ett pinsamt stöd från den demokratiskt bortgjorda västvärlden till bland annat de regimer och härskande eliter i arabvärlden som fungerat som stöd för al-Qaida och andra typer av reaktionär islamism. Vi kan ju tänka på det fundamentalistiska Saudiarabien och dess militära stöd till minoritetsregimen i Bahrein. (Och som en liten krumelur i kanten: på sätt och vis kan man säga att svenska stridsflygplan nu ingår de libyska islamisternas flygvapen. Fast svenskarna spanar ju bara - sen kommer norrbaggarna och bombar!)

Protestdag i Irak 9 april

Klicka upp bilderna till större format, eller titta på ursprunget här. Den arabiska revolutionen är inte död, protester förväntas i Irak 9 april, och irakierna har ju rätt mycket att klaga över.

Här har jag saxat ur ett utskick från svenska Iraksolidaritet:

Ny protestdag i IrakDen 9 april blir en ny landsomfattande protestdag i Irak. Liksom på ”Vredens dag” den 25 februari kommer människor över hela landet att genomföra demonstrationer, däribland sit-ins utanför USA:s baser. Media kan kontakta och intervjua kända personer som företräder organisatörerna.”Den folkliga rörelsen för att rädda Irak” och andra gräsrotsorganisationer kräver:
- att USA villkorslöst lämnar Irak,
- återkallande av säkerhetspakten som kränker Iraks suveränitet
- återkallande av det sekteristiska kvotsystemet (efter religiös och etnisk indelning) som USA påtvingat Irak),- uppbygge av en civil irakisk stat genom transparenta val utan inblandning av ockupationsmakten eller någon annan utländsk, regional kraft, framför allt Iran.
- att alla oskyldiga fångar friges ur ockupationens och regimens fängelser och alla hemliga fängelser stängs.

Diverse småplock om Indien och Tunisien

I tisdags nämnde jag uppropet till generalstrejk och protester mot inflationen i Indien som det största maoistpartiet utfärdat till början av februari. Men låt indierna tala för sig själva: För den som vill läsa uppropet, på engelska med indisk krydda, så finns det här. En intressant sak är att indierna även i översatta texter kör med några egna räkneord: lakh för tiotusen och crore för tio miljoner. Förr i tiden har jag för mig att tiotusenkronorssedlar i Sverige kallades "lax" på skoj, men det berodde nog snarare på att de var lätt röd(lax)färgade än att någon importerat termen från Indien. En del i uppropet är indiskt internsnack (internsnack i Jordens näst folkrikaste land är ju ganska stort, det måste medges) och svårt att hänga med på, men den intresserade bör göra ett försök.

På samma sajt, engelska Democracy and Class Struggle, finns bland mycket annat intressant en analys av betydelsen av den tunisiska revolten, skrivna av en irakier och en engelsman(?). Den är ett misslyckande för globaliseringen säger rubriken. Man kunde kanske säga att den är en logisk följd av hur globaliseringen praktiskt fungerar i ett land som Tunisien, lika gärna som ett misslyckande. De rika blir rikare, de fattiga fattigare och mellangrupperna trycks ned. När tillräckligt många känner att de inte har någon framtid så exploderar hela bygget.

Nyss intervjuades en tunisisk veteranjournalist på svenska radion och han var oroad för att folket kunde bli berövat sin nyvunna frihet. Det är givetvis befogat: den gamla maktapparaten är skakad men mycket av den finns kvar. Utan att rensa upp i polisen och diverse "säkerhetsorgan" så kan revolutionen inte sägas vara fullbordad. Samma sak gäller med politikerna från den gamla regimen: de måste bort från allt inflytande. De utländska makterna som stödde Ben Alis diktatur jobbar säkert hårt för att "rätta till" det som hänt. Samtidigt håller de säkert koll på vad som händer i Marocko, Algeriet, Libyen och Egypten, samt Jordanien och kanske fler länder - skall gatorna även där fyllas av arga, arbetslösa och fattiga människor? Västvärlden pladdrar gärna om demokrati, men när det kommer till det praktiskta genomförandet kan det bli besvärligare.

Men kanske en härligt doft av tunisiska jasminer sprider sig långt över norra Afrika och västra Asien, till globaliserarnas förskräckelse. Och månne sitter nu socialistinternationalen (en internationell sammanslutning av mer eller mindre socialdemokratiska partier) och funderar över om det var så smart att ha Ben Alis parti som medlem. Det är nu uteslutet, nu när det ändå förhoppningsvis är krossat, men Mubaraks parti i Egypten är medlem. Är Mubaraks regim något som våra fina "demokratiska socialister" tycker är värdigt att vara med i deras international?

En bloggare som skrivit bland annat om Tunisien är är USA-professorn Juan Cole med sin Informed Comment. Rekommenderas.

Det som det skulle vara slut med ...

De som hurrade för invasionen av Irak uppgav sig vara upprörda över Saddam-regimens övergrepp, med mord, misshandel, tortyr av allehanda slag. En del människor är ju påhittiga vad det gäller att plåga andra människor, men med USA:s invasion (där Sverige hade kunnat vara med om krigspartiet här hemma fått sin vilja fram) skulle det bli slut med terrorn. De stackars irakierna skulle få frihet nu, och demokrati ... Och så kommer detta:

En hemlig order gjorde det möjligt för USA att låta irakiska säkerhetsstyrkors övergrepp på hjälplösa fångar passera. Övervåld som bland annat bestod i misshandel, elchocker och våldtäkter ...

Vad skall man säga nu då? Hederligast är väl att säga att man hade fel om den moraliska halten hos USA och dess kompisar. En del väljer nog att inte säga något alls, och hoppas att tidigare sagda dumheter glöms bort. Men vi får nog också i den politiska undervegetationen räkna med att stöta på förnumstiga typer som vet allt, inklusive att det här är krig och i krig händer sånt här. (Fast man kanske inte sagt det tidigare.) Och eftersom saker är som de är finns det inte mycket att göra, utan bara att köra på.

Någon kanske vill klaga över att "våra pojkars" säkerhet sätts i fara av den här sortens avslöjanden. Med andra ord: om det kommer fram vad de håller på med ser det väldigt illa ut, och många kan bli väldigt arga. Men egentligen torde det mesta redan vara känt, det är bara det att de stora medierna i de krigförande länderna i väst inte varit så pigga på att fråga irakier, afghaner, palestinier, libaneser, pakistanier, somalier och andra vad de varit utsatta för. Nu kanske i alla fall fler människor i den här delen av världen förstår varför det finns en massa arga människor långt därborta där det förs krig. Obegripliga bilder av arga demonstranter kanske plötsligt blir begripliga. Förhoppningsvis är det så, och att det leder till politiska konsekvenser. För Sveriges del vore det lämpligt att avbryta allt samarbete med den värste aktören i det här spelet - USA:s våldsapparat - och omedelbart se till att vår kontingent tas hem från Afghanistan. En hemtransport borde kunna ske på mindre än en vecka.

3,000,000,000,000

En trillion är detsamma som en miljon miljoner. 1,000,000,000,000 uttryckt i siffror. Ekonomerna Stiglitz och Bilmes hävdar att The true cost of the Iraq war: $3 trillion and beyond. Det är pengar som man kunde ha roligt för om man ville. Men för USA:s härskare tycks inte det alternativet finnas.

Kriget är inte slut trots vad som påstås, och kostnaderna för den kvarvarande ockupationsstyrkan i Irak lär fortsätta att dra pengar. I och för sig kan USA, som ju har en egen valuta, möjligheten att finansiera alla sina våldsprojekt genom att helt enkelt producera nya pengar, men på sikt torde det vara svårt. Dollarns värde kommer att rasa - och världen kommer att rasa mot, och rata, värdelösa dollarsedlar.

3,000,000,000,000 - det är ett så stort tal att en felräkning på några miljarder hit eller dit inte märks. Skrämmande.

Tusen miljarder dollar, och mer blir det!

Om du klickar på den här bilden kommer du till en sida med räknare för USA:s krigskostnader i Irak och Afghanistan sedan år 2001. Idag är det en "historisk" dag - räknaren har hoppat över tusen miljarder dollar! Det är mycket det. Och kostnaderna verkar öka med ungefär tusen dollar per sekund. På "räknarsidan" kan man få det hela nedbrutet till exempelvis delstatsnivå. Undrar hur budgetkrisen i Kalifornien hade sett ut om man kunnat investera sina miljarder i krigskostnader hemma i stället, i risiga vägar och skolor och annat nyttigt? Nu verkar staten vara på väg att krisa ned sig helt.

Det hindrar dock inte att riksdagen i USA nu skall rösta om extra anslag till kriget i Afghanistan. Man har inte vunnit det på nio år, och det lär inte bli någon vinst år tio eller elva etc. etc. heller. De förhoppningsfulla som röstade på "yes we can"- och "hope"-mannen undrar nog vad som egentligen hände. Eller också vänder de sig bort och rycker på axlarna och säger att "det spelar ju ingen roll vem man röstar på, det blir ju bara skit i alla fall".

Krigsspel?

Innan USA angrep Irak kördes krigsspel som visade att det kunde uppstå problem. Men vad jag minns blev problemen av annan typ än vad spelet förutspådde: visserligen fanns det irakiska förband som gjorde förvånansvärt hårt och framgångsrikt motstånd i Umm Qasr i söder, men det följande gerillakriget tror jag inte förutsågs.

Nu läser jag om krisspel som handlar om Iran. Iran överfaller ju inte grannarna, men det finns makter i regionen som gärna hotar Iran. Det förutsätts i ett krigsspel att Israel på egen hand angriper Iran, iranierna slår tillbaka direkt och med hjälp av krafter i Libanon och Gaza, och man minerar Hormuzsundet och vägrar tala med USA. Det blir en rejäl sammanstötning i stället.

Tja, vem har lust att tala med USA? En makt som hela tiden har beväpnat, finansierat och politiskt stött Israel kan inte bara låtsas att man inte har något inflytande där. Visserligen kan man hävda att USAmerikanerna är så ryggradslösa att de låter sig sparkas omkring hur som helst av israelerna, men är det trovärdigt? Och även om det faktiskt är så behöver man inte ta hänsyn till det. Då kunde man lika gärna säga att dumhet är ett argument, och det kan ju vilken liten struntdiktator som helst åberopa om läget börjar se besvärligt ut.

Förhållandet USA-Israel kan faktiskt tas som ett exempel på hur en stormakt gör en pyramidabel dumhet genom att binda sig till en liten lokal spelare som uppträder fullständigt opålitligt men som man inte kan göra sig fri från förrän det egentligen blir för sent. USA har gjort detta tidigare exempelvis på Balkan där man gick ihop med tvivelaktiga albaner i Kosova, i Irak och Afghanistan där man lierat sig med olika stammar och klaner, fransmännen hade liknande saker för sig i Indokina etc. Stormakten ramlar in och blir grundlurad av lokala smartskallar att gå deras ärenden. Men i fallet USA-Israel borde alla illusioner vara borta vid det här laget. Och tror USA:s ledare att världen i stort kommer att tacka dem om de låter israelerna orsaka att Hormuzsundet blockeras och världsekonomin sparkas över stupet tror de nog fel.

Mördande på avstånd är ju populärt, och israelerna har nu konstruerat ett obemannat flygplan som skall kunna nå Iran. Men det är en stor blaffa till flygplan, och iranierna har ju luftvärn, så det är fråga om hur användbart det är. Däremot kan man ju alltid anfalla folk som inte har luftvärn och inte kan försvara sig. Sådant är ju populärt i vissa kretsar.

Demokrati = hedersknyfflar???

"Det går en knivskarp gräns mellan demokrati och diktatur ...". "Mellanösterns enda demokrati ...". "Demokratins dödgrävare ...".

Är ordet demokrati en kvalitetsstämpel? Är stämpeln demokrati en garanti för och synonym till gott utförande? Eller är det bara en etikett för system med mer eller mindre fria val där folket får lägga sina röster utan att myndigheterna talar om hur de skall rösta, men där etiketten kan dölja dåliga uppföranden?

Och för vem är demokratin till egentligen? Kan man tänka sig att en grupp internt har demokrati men är synnerligen odemokratisk utåt? Iran är mindre demokratiskt än Israel eller Sverige, men mer demokratiskt än Saudiarabien - var går "den demokratiska smärtgränsen", och borde inte iranierna också få rösta om de vill bli utsatta för ett israeliskt överfall? Eller för att ta det mer generellt: är det OK att döda mängder av folk i land X om beslutet tagits i demokratisk ordning i land Y?

Vilket stöd har Sveriges lilla krig i Afghanistan här hemma och därborta? Och hur är det med de övriga staterna som för krig mot Afghanistan, är det inte så att de borde sluta föra krig om den folkliga opinionen fick råda? (Såväl deras egna hemmaopinioner som den afghanska.)

Är Israel (och var det rasistiska Sydafrika och USA:s sydstater) en demokrati med sina konstiga medborgarskapsregler och diskriminering mot vissa grupper? Om man säger att Israel inåt, vad det gäller den egna kärngruppen, är demokratiskt, motiverar detta den extrema våldspolitik som förs utåt? Samma gäller västvärldens krigföring i Irak och Afghanistan, vilka människor har tillfrågats om dessa krig är lämpliga?

När stater som kallar sig demokratiska utför den ena massakern efter den andra utan att deras hemmaopinioner reagerar och ställer de ansvariga inför rätta, vilket ansvar kan utkrävas av hemmaopinionen då? Är den medansvarig, eller kan den bara rycka på axlarna och säga "men det där är ju bara något som regeringen håller på med, jag har inget ansvar!". Men om du inte har något ansvar, råder det då demokrati? Finns det inte ett nära samband mellan demokrati och ansvar som gör att det inte går att rycka på axlarna och skylla på andra? Eller än värre: om du med hänvisning till rädsla (befogad eller obefogad) för tråkiga efterräkningar inte vill protestera, tyder inte det på märkliga förhållanden som inte borde råda i en demokrati?

Termen demokrati kanske mer bör uppfattas som en maning till kritisk undersökning än till en fras i vackra politiska tal för att verkligen komma till sin rätt.