Vi är tacksamma att regeringen har satsat miljarder på att rädda finansstrukturer och bankvärlden men vi ser mycket lite bevis på att man har räddat de sociala nätverken. Där tycker vi nu att vi behöver ha uppmärksamhet
Även i de nordiska länderna är man på väg åt det hållet, att nya grupper och allt mer utblottade människor måste ha hjälp. Regeringarnas stöd till smällfeta banker och svinrika industriherrar verkar av någon anledning inte hjälpa.
Jag hörde ett annat radioinslag (tror ingen länk finns till det ännu) att Europeiska centralbanken har kritiska synpunkter på programmen med bilskrotningspremier. Visserligen köper folk nya bilar och hjälper därmed de gammalmodiga och fallfärdiga bilfabrikerna, men samtidigt trängs annan konsumtion undan. Med andra ord: vattnar man på ett ställe blir det torka på ett annat. Det verkar inte gå att vara alla till lags samtidigt.
Arbetslösheten ligger nära 22 miljoner i Europa. Allt detta hänger nog ihop. Det är inte nödhjälp och tillfälliga stimulanspaket som behövs för att räta upp det som är snett. Det som hotar längre fram är att desperata regimer kommer att försöka skära ännu mer i de sociala trygghetssystemen för att betala skattesänkningar (som inte ger nya jobb) och "stimulanspaket" (som inte lär göra det heller). Och då lär nya kriser komma i de branscher som tillfälligt räddats. Och då får RK ännu mer att göra för att försöka se till att folk inte svälter ihjäl eller går under av andra orsaker när den havererade liberala politiken skall botas med ännu mer doser av samma medicin.
Det är nog en röd fana snarare än ett rött kors som behövs. I botten ligger en grundläggande kris som utgår från det faktum att det gamla industrisamhället inte fungerar och utvecklas längre. Nya produktivkrafter tar över, de gamla modellerna är allt sämre på att ta hand om den nya världens förhållanden. Att hålla liv i ett nästan-lik är ohållbart i längden, och omänskligt plågsamt. Men temporärt är det lönsamt för vissa, börsen har ju gått bra ett tag ...
6 kommentarer:
Intressant inlägg. Och hemskt!
"Arbetslösheten ligger nära 22 miljoner i Europa. Allt detta hänger nog ihop. Det är inte nödhjälp och tillfälliga stimulanspaket som behövs för att räta upp det som är snett."
Enligt vår svenska regering är det inga som helst problem med att avhjälpa detta.
Det enda man behöver göra är att sänka skatterna!
Allra mest till de med högsta inkomsterna.
Hepp!
I automationens tidevarv så har antalet människor ökat och fortsätter att öka. Kampen för arbete kan snart bli en fråga om liv och död - Och då blir det verkligen oroligt.
Samtidigt blir det per automatik ingen revolution bara för att levnadsstandarden sänks. I så fall skulle en del ex-sovjetiska stater och länder som Argentina och Uruguay ha varit annorlunda nu. Skärpta motsättningar blir det däremot att räkna med.
Jag kollade Eurostat nyss. Närmare bstämt har man noterat 21,872 miljoner arbetslösa. Undrar vad den verkliga siffran är? 15 miljoner i USA, och där vet man att det finns mängder av folk som inte räknas därför att de "gett upp".
Regeringen har inte ett skvatt att komma med, annat än att göra mer av samma sak som man redan gjort. Gör man inte det erkänner man ju att den förda politiken har vilat på felaktiga grunder. Att vräka in några miljarder här och där i samband med valet lär inte lösa några problem.
Automatiseringens inflytande på "jobben" är viktig. Det är ju bland annat datorrevolutionen som gör att den gamla typen av arbetsmarknad inte fungerar längre. Ändå kommer bisarra politiker och yrar om det skall ske en "återställning" till hur det var före krisen. Tror de att man kan ändra tidens gång och köra klockan baklänges?
Skrev jag inte det på min blogg för ett bra tag sen: "Tillbaka till 1800-talet med stormsteg".
Men de rika får ju en chans att skänka en tia, gamla avlagda skor och skulor från sina måltider, och därmed att känna sig mycket ädla och humana. Det har de ju saknat så de senaste 70 åren. Denna nygamla överklassglädje ska vi väl inte missunna dem :-(.
En tia - tänk på att om man återställer en tia till penningvärdet år 1900 så torde den motsvara femhundra bagis i dagens penningvärde! Då kan man verkligen prata om uppoffring för de fattiga!
Men så mycket som 500 kronor skänker inte de rika. Det anser, vad jag förstår, att det får vara måtta på humaniteten och de känner sig ädla nog om de skänker en tia.
Skicka en kommentar