I den generation som nu går i pension må vi vara individualister som är vana vid autonomi framför allt, men hur svårt det än må vara skulle vi göra klokt i att förr snarare än senare inse att också vi med stor sannolikhet kommer att bli hjälpbehövande och beroende. Vi kommer personligen att tvingas se ohjälpligheten i ögonen och därför borde vi medan tid är göra allt för att också samhället ska se den i ögonen.
Det är slutet på den här tänkvärda artikeln.
18 kommentarer:
Du har helt rätt. Det är nu vi har vår sista chans att kämpa föra anständiga förhållanden för de allra äldsta. När vi själva är där är det för sent.
Jag har faktiskt försökt kämpa på den fronten, men efter c:a 7 år i denna kamp behövde jag lite paus också. Dessutom kändes det ganska lönlöst för de flesta tycks inte förstå vad som väntar dem, eller inte vilja tänka på det.
Det effektivaste sättet att skapa sig problem i livet är att inte vilja höra, inte vilja se och inte vilja tala om de eländen som drabbar många av oss och de allra flesta drabbas av något av dem någon gång.
Jan Myrdal tog upp frågan och fick visst medhåll, intressant nog. Annars är det ganska tyst - man kanske kan säga "en besvärad tystnad", som bara då och då avbryts av en vårdskandal eller av pressrapporter att gamlingar inte får påtår och extrabulle till fikat i någon snål kommmun. Vi får mala på och tänka på att det är droppen som urholkar stenen.
Tummen upp för den artikeln. Jag och min kompis har gnällt på vår föräldrageneration flera år nu, de skall förverkliga sig själva, när vi deras barn fick det riktigt tufft på arbetsmarknaden. Hur politiken ser ut att ha följt 40-talisternas intressen sedan den dag de föddes, samtidigt som de ihärdigt odlar myten om att de är den bästa generation som någonsin skådat solen. Det finns de som ger en hopp, men de flesta 40-talister jag möter i min vardag får mig övertygad om att ingen förändring med demokratiska medel så länge deras makt inte bryts.
Martin, jag är inte riktig säker på om jag helt kan följa med i ditt resonemang ... Menar du ett uppror mot personer födda på 40-talet (inklusive mig då, eftersom jag med en månads marginal finns med i den gruppen)? Det är väl OK, bara ni tar hand om oss sedan och inte bara slår ihjäl oss direkt. Ni kanske kan deportera oss till någon trist badort som Goa eller Maldiverna så vi är ur vägen för ungdomen?
Björn,
deras makt kan väl brytas innifrån? :) Jag bearbetar kontinuerligt åtminstone 3st 40-talister, men kommer än så länge ingenstans.
Sen med tanke på att vi fick släpa svärfar till sjukhus med akut njursvikt efter att han skrivit ut sig efter en motorcykelolycka, mot läkarens inrådan. Så ser jag en aldeles naturlig lösning på problemet mycket fortare än jag kunnat föreställa mig... :) Det är den som artikeln tar upp, lite.
Även Reinfeldt tror att begreppet pensionär kommer att försvinna i SvD Istället ska vi försörja oss som "företagare". Samla tomburkar kanske...
Puh, gubbar och motorcyklar ... räcker det inte med en trampcykel med påhängsmotor som förr i tiden?
Och Reinfeldts fantasier om åldriga företagare - ja, det finns säkert en marknad som bara väntar på deras tjänster, suck ...
Björn,
men det finns gott om de som sväljer det där med hull och hår.
Bra poäng i artikeln om att myten om det "framgångsrika åldrandet" motiverar nedskärningar i äldreomsorgen. Åldrandets problem blir ditt eget individuella fel istället för en allänmänsklig erfarenhet som motiverar gemensamma åtaganden.
Tja, blir man för gammal är det väl ens eget fel då. - Ärligt talat, mycket i den nuvarande politiken syftar väl till att skrämma enskilda personer till att vrålspara inför en eventuell ålderdom. Men då har vi ju frågan: kommer sparandet att finnas kvar när man blir gammal, eller har "någon" varit där och nallat av fonderna redan? Det som verkar vara säkert sparande idag kan ju vara krossat av spekulanterna i morgon.
SvD hade en annan åldrande-artikel i helgen (tror jag) som gick ut på att det gick att få bort helt med lite medicinskt dribbel. Att vi alltså skulle kunna bli odödliga.
Vilket förstås är kvalificerat trams eftersom det strider mot universums principer (att upprätthålla en ordnad struktur drar energi, allt mer ju längre tiden går eftersom allt som används slits). Men de egotrippade gillar förstås att höra det.
Daniel Ankarloos bok om "Välfärdsmyter" försöker punktera den här propagandan om "ålderschocken" som pågått i ett antal år redan. Jag skrev lite om boken bl.a. här.
Jan, man får väl anta att läkemedelsindustrin gärna kastar sig över eventuella långt-liv-piller, den vill ju lösa allt med ett piller. De kinesiska taoisterna jobbade också med den frågan, av någon anledning ingick kvicksilver i deras odödlighetselixir. Följaktligen är de väl döda hela gänget vid det här laget.
Hannu, det finns en svensk forskare vars namn jag inte kommer ihåg men som jag tror Kerstin som var först inne på debattråden här har skrivit om - denne man har också lagt fram data som ifrågasätter att åldrandet automatiskt innebär en "börda" för samhället i stort.
Jan,
döden är det som driver evolutionen och den är naturens ordning. Jag brukar säga att detta är sättet du skall se på naturen: En enda gång för himla längesedan hände ett misstag på jorden, liv bildades, sedan dess har har naturen jobbat oerhört hårt med att stampa ut sitt misstag, att döda det på grymma och ovanliga sätt.
För att det finns så många arter som kommit så långt, betyder att det har varit hårt och döden har varit överallt. Hade det varit ett enkelt liv hade vi alla varit encelliga, ingen död ingen evolution.
Sen är det inte tekniskt möjligt att förlänga telomererna som tekniken ser ut idag. Men det finns folk som jobbar på det. Problemet är ju att det inte bara handlar om den programmerade döden, du åldras inte pga telomererna blir kortare, du åldras och blir sjuk för att varje celldelning, varje virus, varenda UV-stråle osv orsakar mutationer i dina celler som till slut kommer få problem med vitala funktioner. Förläng telomererna och lev för alltid är nonsens, det livet skulle ingen vilja leva, om ens dröm om evigheten är att vara en cancerblobb som inget helre önskar än att få dö.
Jag doktorerade inom nukleotidkemi och specifikt inom området att utveckla läkemedel som angriper sjukdommar på en genetisk nivå. Så jag vet hur avlägset detta är, tillräckligt för att det inte finns nån anledning att tala om något för någon än. Såvida syftet inte är att casha in på 40-talisters önskan att vara unga för evigt. :) (Själv är jag emot det, folk som lova för mycket för tidigt åt upp allt riskkapital och levererade inget, vilket har gjort det svårt för efterföljande generation...
Martin: precis som det är möjligt att slå nya världsrekord i höjdhopp utan att det för den skulle är möjligt att hoppa hur högt som helst är det förstås möjligt att förlänga medellivslängden med några år utan att det för den skulle är möjligt att uppnå odödlighet.
Entropilagen gäller, oavsett om det går att fiffla med telomerer.
Det var Lars Tornstam som skrev "Den demografiska bomben". Dessvärre finns filen inte längre på länken jag har på bloggen. Men
jag lyckas hitta den (en pdf-fil) genom att skriva in: "Den demografiska bomben", i Google.
Jan,
jag tycker fokus skall vara att hålla vigören så länge som möjligt, snarare än att fokusera på saker som medellivslängd. Ett juste medelvärde kan dölja en fruktansvärd sanning är något jag måste säga ofta numera. Klart vi kan hämma celldöden och därmed kommer friska celler dominera över odödliga cancerceller och sånt för att vidmakthålla organens funktion längre, vilket defakto skulle förlänga tiden fram till naturlig död. Att öka antalet gånger en cell delar sig, göra delningen mindre frekvent, effektivare virusbehandlingar, läkemedel som slår ut sjukdommar på en genetisk nivå och andra preventativa tekniker, så skulle man kunna förlänga livet en hel del. Men framför allt, göra den vitala peroiden längre.
Men för varje år som går tills teknikerna mognat så sker redan skadan, nyttan av genombrotten rinner som sand mellan fingrarna på oss. :)
Martin: Det har jag inget som helst att invända emot.
Skicka en kommentar