Via bloggkollegan Gamla vargen uppmärksammar jag att det pågår försök att klämma dit svenska militärer och politiker för krigsbrott i samband med kriget i Libyen. (Här och här.) I dagsläget är väl chansen att en svensk åklagare skulle sätta igång en förundersökning och till och med väcka åtal minimal - det skall väl vara någon som inte är så rädd om karriären då - men att det överhuvud taget börjar komma ansatser åt det här hållet är bra.
Men man vet aldrig, en dag kanske stenen börjar rulla, och till slut kanske det blir ett stort skred som sopar bort en massa tråkiga figurer. Initiativet lär i så fall komma från utlandet, vad jag sett så försöker franska jurister få till ett åtal mot Sarkozy. Man kan ju alltid hoppas!
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
12 kommentarer:
Har någonsin systemets herrar dömts inom och av det system de härskar?
Det kan hända åtminstone om det uppstår rivaliserande grupper som försöker komma åt varandra på juridisk väg. Om det är tänkbart just i det här fallet vet jag inte, men det förefaller mindre troligt.
Det är i Sverige detta är ovanligt. Här är hela den härskande klassen en enda stor familj, sa Torsten Sverenius.
I t.ex. Frankrike händer det att individer ur den härskande klassen åker dit när deras klassbröder tycker att de har gjort bort sig alltför mycket. De är inte så kompromissinriktade nämligen utan där är det hårda tag som gäller.
Sverige är ju befolkningsmässigt ganska litet vilket innebär att eliten är ganska liten, vilket innebär att det är stor chans att det är bekanta eller bekantas bekanta man skall ge sig på om man vill ha interna utrensningar. Och gör man det kan man sabba det för sig själv nästa gång det händer något.
Litet, samt konsensusorienterat. Vi har aldrig haft några våldsamma revolutioner, åtminstone inte de senaste 200 åren. Och inga politiska avrättningar. På gott och ont. Mest gott tror jag.
Men visst skulle man gärna se lite mer konflikter, i alla fall så mycket som i början av 1900-talet...
Jan,
när du säger det så. Som relativt nybliven kälkborgare har jag faktiskt varit tvungen att interagera med svenska kapitalister, min erfarenhet är att de har ömma tår, är småsinta och hämdlystna xenofober (främmande element är inte bara invandrare utan fd arbetare som försöker armbåga sig in till köttgrytan). Om man får generalisera på det sättet. Men helt klart håller de ihop.
Jag är kemist och på min nivå så känner jag till samtliga andra kemister. Gör någon bort sig inom mitt område så vet jag det samma dag, alla andra oxå och som grupp förlåter vi inte. Klanta dig rejlt så att vanligt folks ögon riktas emot vad vi håller på med och du är slut inom ditt yrke i Sverige. Behövs ingen svart lista, den finns i gruppmedvetandet. Så utan att det någonsin diskuterats eller formulerats i ord, så finns inom subkulturen en moralkod, regler och tabu. Straffen på överträdelser av dessa är mycket hårda, det vet alla utan att det behöver kommuniceras verbalt, inom subkulturens medvetande. Om du är specialist då har du målat in dig i ett hörn, du kan bara en sak, skulle du inte få utföra detta arbete då skulle du få det mycket svårt en lång tid. Jag har då jag blivit kälkborgare upptäckt att det finns mängder med sådana här professionella subkulturer och Sverige är inte stort nog för att det skall kunna existera avvikare i dessa subkulturer, det gäller i allra högsta grad företagare inom olika branscher. Det finns en kod som aldrig formulerats i ord.
Jag som trodde Sverige var där baserat på ett FN beslut.
eldorado
Eldorado, det förefaller ha hänt väldigt mycket som inte fanns i FN-resolutionen och det vore bra om åklagare fick ta hand om anklagelserna. Det gäller bland annat massiva bombningar av civila mål, något som är väldigt långt från påstått beskydd av civila från just flygbombningar. En fråga är: deltog svenska plan i spaning mot civila mål som sedan bombades? Om så är fallet börde det vara misstänkt krigsbrott.
Martin: Jag misstänker att makthavarkoderna handlar om just att hålla ihop internt. T.ex. att inte ge efter för en strejk om man är kapitalist, och inte ge efter för medborgarna om man är politiker.
Men 1743 hade hattpartiet startat krig mot Ryssland. Och rekryteringen till den mångtusenhövdade armén kostade på. Dalkarlarna samlade ihop 5000 man som gick till Sthlm och protesterade. En del sköts ihjäl. Andra avrättades (ledarna) och hem kom bara 2500 man... en del levde fredlösa i skogarna och fick mat av anhöriga. Finns dokumenterat - hela historien! Pablo Wiking Faria, tror jag han hette som skrev.
Kjell Martinsson
Kriget startade 1741, kallas "Lilla ofreden" i Finland (till skillnad mot "Stora ofreden" under Karl XII:s tid) och sköttes erbarmligt illa från svensk sida. Först förklarade man krig och sedan väntade man en månad innan armén (som knappast var krigsduglig) skickades till fronten. Det var Hattarna, dåtidens motsvarighet till Alliansen, som startade kriget. "Stora daldansen" när masarna marscherade till Stockholm för att "runka perukerna av herrarna" kom när hela krigsföretaget kraschat. Intressant nog avrättades någon eller några av de ansvariga och odugliga generalerna också, vilket kunde tas som förslag på max-straff för dagens krigshetsare.
Jan,
I alla subkulturer jag varit med i så har lojalitet emot medlemmarna alltid varit centralt, så det är ett tämligen okontroversiellt antagande att detta gäller för eliten inom politik och kapital.
Skicka en kommentar