SSU Front slår till

Här är en bild jag tog fredag morgon i hörnet Ringvägen-Hornsgatan. Självplågare som ofta läser min blogg kanske minns att jag för några dagar sedan hade en bild (och vidhängande skeptisk kommentar) som starkt påminner om vad vi ser här:

Nu är jag inte världens alertaste nätakrobat, men det slog mig att jag kunde ju söka på SSU Front och se om något fanns, och naturligtvis fanns det, nämligen en hemsida/blogg. Jag körde neråt på första sidan medan jag undrade om det möjligen skulle vara Röd före Front eller bara någon front i största allmänhet. Om SSU är känt för något så är det väl knappast att vara rött & radikalt. För väldigt många månader sedan fick jag för mig att skriva till SSU och fråga hur man såg på det där med banksocialiseringar numera. Det besvarades (naturligtvis?) inte. För 40-50 år sedan har jag för mig att förstatligande av bankerna var ett stående krav som kom vid varje SSU-kongress och som naturligtvis ignorerades av moderpartiet. Det hörde väl till att vara radikal ett tag innan man blev byråkrat eller arbetarrörelseidkare. Front för karriären snarare än front mot kapitalismen.

Men jag gjorde en intressant upptäckt på Front-bloggen, fast jag vet inte om den betyder någonting. Just nu i november skall man ha en studiecirkel där det ingår flera möten om Kommunistiska manifestet. För det tidiga 1900-talets socialdemokrater skulle det här inte ha varit så märkligt. Jag minns att en stor kanon inom rörelsen som Gustav Möller använde Manifestet i diskussioner med vänsteroppositionen. Det var inget konstigt då. Jag undrar hur läget är idag, finns det inte marknadsliberaler inom partiet som nära nog pinkar på sig i förskräckelse när en skrift med det namnet kommer upp på tapeten?

Nu är ju Manifestet en produkt av sin tid (årsskiftet 1847-48) och samtidigt både genialiskt enkel och ganska krånglig. Man får väl hoppas att ungdomarna får något utbyte av Marx' (och Engels') arbete i alla fall. Och kan det vara så att glirningarna om "karriär" håller på att bli gammalmodiga och orättvisa, kan det vara så att en socialdemokrati i nära nog fritt fall inte har de möjligheterna längre, utan att det kommer att krävas klasskamp i stället för karriärkamp av dagens ungdomar, att de faktiskt kommer att tvingas att slåss eller att slås ut av borgerligheten?

Socialismens budskap har blivit otydligt genom ovarsamhet och förslitning - kanske kravet på förändring ändå kommer att bryta igenom och bli glasklart igen?