Har just läst färdig en bok om filosofen Ludwig Wittgenstein. Han var tokig han. Dessutom en otrevlig typ (eventuellt beroende av någon bokstavsdiagnos). Och hur hållbar hans filosofi var (och var den plankad från Tolstoj i själva verket?) är ju en öppen fråga. Det mest hållbara i arvet efter Ludwig kanske är att den store finske kulturpersonligheten M A Numminen har tonsatt en av de få möjligen begripliga utsagor som filosofen gjort:
"Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen." Om det man inte kan tala måste man tiga. Djupsinnigt, eller ...?
Jo, jag har hans enda under hans liv utgivna bok i hyllan, Tractatus, givetvis i stort sett oläst. Ludwig var så genialisk (?) att han är i stort sett obegriplig. Dessutom ett psyko som kunde svindla omgivningen. Är det sociopat sådana figurer kallas?
Nå, verkligheten är inte så lätt att förstå alla dagar. " ... barnens marsch mot frihet" står det på löpsedeln. Jaha? Är det något barnkorståg på gång igen?
5 kommentarer:
Har för mig att många av hans syskon tog livet av sig. Risig genpol.
Av fyra bröder tog två säkert, och ganska säkert en tredje, livet av sig. Ludwig var självmordsbenägen men kom liksom aldrig till skott. Samtidigt var alla familjemedlemmar högt begåvad på olika sätt, men tyvärr var familjen dysfunktionell på ett mycket destruktivt sätt. Sönerna skulle bli direktörer i Wittgensteins industriimperium, men de var helt enkelt inte den sortens människor, vilket fadern vägrade inse. Så därmed ödelades ett antal mycket intelligenta personer.
En av systrarna tycks ha gift in sig en liknande familj. Mannen, svärfadern och några till tog livet av sig. Eller så var det kanske hon som inspirerade dem.
Det är inte lätt att begripa varför just Wittgenstein tillsammans med nazisten Heidegger även på vänsterkanten hyllas som 1900-talets stora filosofer.
Jag läste Tractatus när jag var yngre. Filosofin där är lockande eftersom den är så i grund och botten enkel och stämmer så väl med naiv vetenskapstro. Det är den fördialektiska inställningen att världen kan beskrivas med lösryckta "fakta", allt "som är fallet". Alltså är världen i grunden obegriplig, då sammanhanget mellan fakta försvinner. Vilket passar alla borgare. Det viktiga för Wittgenstein var det som inte kan beskrivas vetenskapligt, det man ska "tiga om", d.v.s. mystik och religion.
Men Wittgenstein övergav ju den här enkla filosofin och ägnade sig sedan åt att dekonstruera språket, som splittrades upp i "språkspel" utan inbördes sammanhang. Språket är ju ett redskap vi använder för att förstå sammanhang. Slutsatsen från Wittgensteins andra filosofi var densamma: världen är i grunden obegriplig. Och det är ett mycket populärt budskap.
Hm, tror jag håller mig borta från Heidegger, kan inte minnas att jag läst något av honom. Möjligen något utdrag på en filosofikurs, men då ingenting jag minns. Vill man läsa knepiga tyskar räcker väl Kant och Hegel gott och väl! En löjlig basker hade han (H) också enligt samtida foton, och det gör ju inte saken bättre.
Om man skulle följa W:s filosofi, och göra det enkelt för sig, kanske man skulle inrikta sig på att läsa alla böcker som ännu inte är skrivna. Eftersom de inte är skrivna kan man inte läsa dem, och skulle någon av dem lik förbaskat ramla ut ur cyberrymden är den ju nu skriven och behöver inte läsas! - Av biografin jag läste om W fick jag för övrigt intrycket av att karln var väldigt klent beläst vad det gällde existerande litteratur, tidningar och annat strunt.
Skicka en kommentar