Författaren säger sig ha arbetat flera år hos AIPAC. Han inleder med att citera den israeliske krigsministern ("försvarsminister" låter illa med tanke på vad den mannen haft för sig) Ehud Barak som hävdar att Iran inte utgör något "existensiellt hot" mot Israel.
Barak concluded: "Israel is strong, I don't see anyone who could pose an existential threat,"
The threat, of course, is not to Israel's existence but to Israel's status as the region's only superpower, able to do whatever it wants whenever it wants to.
Och det låter ju ungefär som vad många redan har sagt, fast de då har riskerat att bombarderas med argument av hitler- och antisemittypen. Eller herr Barak kanske också blir befordrad från en rikligt dekorerad militär till kategorin "självhatande jude"?
Nåväl, sedan följer i artikeln ett resonemang som i korthet går ut på att AIPAC i mindre grad talar för Israel men i stället har sin egen agenda som inte ens behöver tjäna Israels intressen utan faktiskt saboterar dem i vissa lägen. Det handlar om att främja AIPAC som mellanhand mellan de två länderna, helt enkelt, och därmed bli högsta hönset på gödselstacken.
Jag antar att det är rätt normala byråkratiska principer som gäller. En organisation bildas, stadgar sig, blir självgående, och till slut blir organisationen sitt eget mål. Visserligen hittar den på nya uppgifter (ta NATO:s omvandlingt från nordatlantisk till världsomspännande krigsorganisation exempelvis) men dessa nya uppgifter syftar till att organisationen i sig skall fortsätta att leva och utvecklas. AIPAC kan tänkas se ständigt nya konflikter, där USA och Israel är inblandade, som en förutsättning för den egna existensen. Även om ledande grupper i Israel och USA vill minska på krigsdanserna vad det gäller Iran kan AIPAC:s ledning anse att organisationen främjas av ett nytt krig. Då agerar man stenhårt för det.
En annan aspekt är ju att det finns en stor och märklig pro-israelisk hejaklack av evangelikala kristna ("tokkristna" kallas de av mindre finkänsliga kritiker) i USA. De har väl fått för sig att några rejäla bombsmällar i nukleär klass skall få Jesus att återvända till Jorden och få en massa judar att omvända sig, och så skall ett nytt gudsrike uppstå. Och de är redo att hjälpa till så gott det går, bland annat genom att stödja AIPAC. Men om såväl de israeliska som US-amerikanska regeringarna drar öronen åt sig kanske svängrummet för AIPAC och dess vänner minskar. Det är ju konstigt att en lobbyorganisation skall ta över från staternas utrikesdepartement, men jag tror att det är en sak som hänger med från Bill Clintons tid. Då fick olika utomstående grupper ta över delar av utrikespolitiken på utrikesdepartementets bekostnad - vilket den nog inte mådde så bra av.
Nåväl, den här artikeln slår mot en viktig organisation med stort inflytande. Är det författarens egna idéer bara, eller finns det andra intressen i bakgrunden?
En artikel om rasism i Israel finns här. Ingen stat är immun mot detta otyg, men när det riktas även mot egna medborgargrupper och blandas ihop med religiösa griller blir det ännu konstigare.
