Alexander Kerenskij - ett historiskt stolpskott
Nu tänker jag dra till med en omöjlig historisk jämförelse och ställa en omöjlig fråga. Det räcker med bara lite fantasi och åtminstone ytliga historiska kunskaper för att kunna göra det.
Ni känner till USA. Presidenten där är för närvarande en mordisk brun man som heter Obama. En del var väldigt optimistiska och positiva när han valdes. Nu skulle det bli ändring av minsann! Det eländiga konkursboet efter förre vitingen Bush skulle städas upp!
Notera mannen på fotot ovan. Den ryske politikern Alexander Kerenskij, ledare för det socialrevolutionära partiet och en av de främsta politiska ledarna efter den första ryska revolutionen i början av 1917. Efter ett tag blev han krigsminister, vilket inte var någon tom titel eftersom Första världskriget pågick och det gick illa för Ryssland. Armén vacklade inför den tyska anstormningen och det ryska folket ropade efter fred, bröd och jord. För en revolutionär borde valet ha varit lätt i det läget: fixa vad folket vill ha, strunta i de allierade staterna som ville att slakten vid den rysk-tyska fronten skulle fortsätta!
Men vad gjorde idioten som blev krigsminister? Han åkte runt vid fronten, höll vackra och rörande tal som tillfälligt höjde stridsmoralen, fick igång en offensiv som verkade framgångsrik ett kort tag - varpå den bröt ihop och misslyckades. Soldaterna gjorde myteri och vände hemåt. Till slut slog bolsjevikerna till och sparkade ut Kerenskij och hans misslyckade regim varpå mannen själv flydde först till Frankrike och sedan USA.
Då jämför jag helt fräckt Kerenskij och Obama. Två bludderputtar som håller vackra tal men som också grovt sviker sina egna för att göda de egna väljarnas fiender i stället. Och så ställer jag frågan: kan USA trolla fram någon som jag kunde få jämföra med Lenin och bolsjevikerna, som ger slaktaren Obama respass och rensar ordentligt? (Det verkar ju börja mullra i de demokratiska leden, men blir det en verklig storm?)
En och annan må tycka att stämpeln "slaktare" passar illa för Obama som ser så snäll ut, talar så fint och har en så trevlig familj. Tja, fråga vad de afghaner och palestinier och andra som överlever hans och hans vänners terror tycker om mannen! Innan jag avslutar det här inlägget skulle jag vilja räcka lång näsa åt de vänstermänniskor som tyckte det var så fantastiskt när Obama vann - utan att veta vad han egentligen tänkte göra - och för egen del sucka uppgivet. Jag trodde inte karln skulle bli så usel som han tydligen är.
(En reservation: det skulle ju kunna vara så att Obama är en iskall taktiker som väntar på rätta läget för att slå till och definitivt krossa republikanerna och big business, men jag blir allt mer tvivlande till det.)
