Grattis på 97-årsdagen!

Ett faktum som fisförnäma borgare brukar vifta bort som oväsentligt är att Lenin tillhörde den minoritet inom arbetarrörelsen som motsatte sig Första världskriget. Att miljontals människoliv hade kunnat sparats, det spelar ingen roll ... "mördare" väser den fisförnäme borgaren, men avser då Lenin och inte de ruttna politiker och generaler som skickade miljoner unga män till döden i Europas skyttegravar.

Den 7 november 1917 inträffade oktoberrevolutionen i Ryssland! Så kan det gå när man kör med en avvikande almanack, vilket Ryssland gjorde vid den tiden. Men det struntar vi i just nu, och gratulerar i stället 97-åringen. För några dagar sedan var jag inne på frågan om hur lyckad kommunismen varit under 1900-talet. Det finns anledning att återkomma till frågan, men just nu tycker jag det räcker med gratulationer och ett fyrfaldigt "hurra"!

Obama - en amerikansk Kerenskij?

Alexander Kerenskij - ett historiskt stolpskott

Nu tänker jag dra till med en omöjlig historisk jämförelse och ställa en omöjlig fråga. Det räcker med bara lite fantasi och åtminstone ytliga historiska kunskaper för att kunna göra det.

Ni känner till USA. Presidenten där är för närvarande en mordisk brun man som heter Obama. En del var väldigt optimistiska och positiva när han valdes. Nu skulle det bli ändring av minsann! Det eländiga konkursboet efter förre vitingen Bush skulle städas upp!

Notera mannen på fotot ovan. Den ryske politikern Alexander Kerenskij, ledare för det socialrevolutionära partiet och en av de främsta politiska ledarna efter den första ryska revolutionen i början av 1917. Efter ett tag blev han krigsminister, vilket inte var någon tom titel eftersom Första världskriget pågick och det gick illa för Ryssland. Armén vacklade inför den tyska anstormningen och det ryska folket ropade efter fred, bröd och jord. För en revolutionär borde valet ha varit lätt i det läget: fixa vad folket vill ha, strunta i de allierade staterna som ville att slakten vid den rysk-tyska fronten skulle fortsätta!

Men vad gjorde idioten som blev krigsminister? Han åkte runt vid fronten, höll vackra och rörande tal som tillfälligt höjde stridsmoralen, fick igång en offensiv som verkade framgångsrik ett kort tag - varpå den bröt ihop och misslyckades. Soldaterna gjorde myteri och vände hemåt. Till slut slog bolsjevikerna till och sparkade ut Kerenskij och hans misslyckade regim varpå mannen själv flydde först till Frankrike och sedan USA.

Då jämför jag helt fräckt Kerenskij och Obama. Två bludderputtar som håller vackra tal men som också grovt sviker sina egna för att göda de egna väljarnas fiender i stället. Och så ställer jag frågan: kan USA trolla fram någon som jag kunde få jämföra med Lenin och bolsjevikerna, som ger slaktaren Obama respass och rensar ordentligt? (Det verkar ju börja mullra i de demokratiska leden, men blir det en verklig storm?)

En och annan må tycka att stämpeln "slaktare" passar illa för Obama som ser så snäll ut, talar så fint och har en så trevlig familj. Tja, fråga vad de afghaner och palestinier och andra som överlever hans och hans vänners terror tycker om mannen! Innan jag avslutar det här inlägget skulle jag vilja räcka lång näsa åt de vänstermänniskor som tyckte det var så fantastiskt när Obama vann - utan att veta vad han egentligen tänkte göra - och för egen del sucka uppgivet. Jag trodde inte karln skulle bli så usel som han tydligen är.

(En reservation: det skulle ju kunna vara så att Obama är en iskall taktiker som väntar på rätta läget för att slå till och definitivt krossa republikanerna och big business, men jag blir allt mer tvivlande till det.)

Ryska revolutionens födelsedag är ...

För den som är historiskt intresserad på en sådan nivå att man inte bara nöjer sig med anekdoter och osammanhängande data utan vill förstå sammanhang och processer, är det inte givet att just 7/11 skall vara den ryska revolutionens födelsedag. Födelseår var 1917 kanske, men även det kan ifrågasättas.

Man kan skåda en process i Ryssland som var igång redan i början av 1900-talet, och så kom den första stora revolutionära explosionen 1905. Den revolutionära vågen drog sig tillbaka ett tag, men strax före Första världskrigets utbrott började rörelsen bli märkbar igen. Så var det lugnare igen några år tills nederlagen i kriget och nöden på hemmafronten ledde fram till en serie av dramatiska händelser år 1917. Tsaren faller, följande regeringar glider gradvis till vänster och de som vill stanna upp revolutionen störtas, de första kontrarevolutionära försöken krossas och Oktoberrevolutionen är i det skeendet bara en episod medan processen bara rullar på. Ur en synvinkel kan man säga att den ryska revolutionen inte började på allvar förrän de sovjetiska femårsplanerna rullade igång omkring 1930. Och när slutade den? Kanske när Tyskland angrep 1941?

Kontrafaktisk historieskrivning, alltså att spekulera över historiska händelser som inte ägt rum, är inte helt rumsrent i historikerkretsar men kan vara ganska roligt. En sak som vi vet hände efter tsarens fall var att Rysslands deltagande i Första världskriget fortsatte, trots att fred och bröd var huvudkraven när den gamla regimen föll. Ledaren för den provisoriska regeringen, socialisten Kerenskij, lyssnade mer på Rysslands allierade än på det egna folket. Men antag att Kerenskij hade tagit sitt ansvar och begärt eldupphör mellan Ryssland och Tyskland och därmed avslutat kriget för Rysslands del. Det kunde ha medfört ett annat Europa, en annan värld, inget Andra världskrig ... . Nu fortsatte kriget, bolsjevikerna fick ta ansvaret att göra slut på kriget för Rysslands del, Tysklands sammanbrott ledde fram till nazismen etc. Det var Kerenskijs fel som gjorde att det bolsjevistiska maktövertagandet blev rätt, och när väl det var genomfört gick en stötvåg över hela världen. En annan värld är möjlig - det är ett modernt slagord som nog skulle ha slagit an också i kolonier och bland undertryckta folk även 1917 när nyheterna kom ut från Petrograd och Moskva.

Aleksandr Kerenskij, ledare för den provisoriska regeringen, störtad av bolsjevikerna under Oktoberrevolutionen. Ryssen som ville fortsätta kriget med en slagen armé bara för att engelsmän och fransmän tjatade om det.