Man får gå tillbaks till 1600-talet i svensk historia för att hitta motsvarigheten till uppkomsten av en ny stenrik klass.
Sålunda skriver Jan Guillou angående internatskole-skandalen. De nyrika sätter sina barn i konstiga skolor där de bär sig konstigt åt - men strunt i det och fundera på citatet ovan!
Det var ju inte bara så att att det kom fram en grupp nyrika på 1600-talet. Dels sådana som berikat sig genom plundringar och krigstjänst utrikes, dels de som drev järnbruk och manufakturer här hemma. En tid kunde de härja rätt fritt, sno åt sig och plundra och förtrycka folket, beroende av att statsapparaten ('kronan') var svag och dessutom infiltrerad av dessa människor. Värst var det väl när blivande konungen Karl XI var liten och landet styrdes av en korrupt och oduglig förmyndarregering, men när Karl växt upp och blivit kung ... då klippte han till! Gods som orättmässigt hade tagits av den rika adeln återgick till kronan. Kungen hade stöd av större delen av folket, man kan nog säga att han stod i spetsen för de nittionio procenten (minst) när han drog in rikedomar från det lilla parasitära gänget. Det var detta som var den stora reduktionen!
Ett annat gammalt fint uttryck med anor från ännu längre bak i tiden är 'räfst och rättarting'. Det var när kungen eller hans ombud åkte ut i landet och röjde upp i storpamparnas skumma affärer. Idag är ju läget något annorlunda, den nuvarande konungen är nog för upptagen med annat för att hinna röja upp i den korrupta överklassen, men man kunde ju tänka sig en ny reduktion där folket håller 'räfst och rättarting' med de stora skurkarna.
