Våren har slagit till och den här bilden tillhör nu kategorin "gamla nyheter". Dessa krokusar plåtade jag nämligen igår morse och idag har de nog hunnit slå ut ytterligare. Snödroppar och vintergäck har synts i ett par veckor, igår sjöng koltrastar på flera håll när jag gick från Söder upp till Vasastan, och tiden verkar vara ur led. Samma känsla hade jag idag: aprilväder i februari, det är inte sunt. Gröna vintrar och tidig blomning har man upplevt förr. Då har det varit skönt, men nu känns det mer olustigt. Har vi passerat en tröskel där klimatförändringarna börjar skena okontrollerbart, eller finns det tid till motåtgärder?
Ur "klimatförnekarnas" synvinkel vore det väl bäst om situationen blir okontrollerbar, för då kan de rycka på axlarna och säga att "vi kan ju ändå inte göra något". Jag antar att de inte uppfattat att alternativet "inte göra någonting" inte existerar även om klimatförändringarna helt och hållet vore naturens verk och inte gick att påverka. Stigande vattennivåer här, extrem torka där, fler och värre orkaner, sönderfallande ekologiska system - kan man tro att det är gratis att försöka parera sådana olyckor?
