Mindre freon, mindre tryck uppåt för den globala temperaturen

Kanske den internationella överenskommelsen om att få bort freonerna kom i sista stund: 1989. Det var några år innan internet slog igenom. Antag att förbudet mot freoner hade kommit upp på bordet tio år senare. Vad hade hänt? - Förmodligen samma som vi nu upplever när den globala uppvärmningen diskuteras, nämligen en störtflod av hysteriska förnekanden och företagsstyrd desinformation, i stor utsträckning förmedlad via nätet.

Men intressant nog tycks tesen om människans inblandning i den globala uppvärmningen bekräftas just genom freonförbudet. Freon är en kraftfull växthusgas, och när mängden freon i atmosfären minskar så avtar också trycket uppåt på den globala temperaturen. Dessutom hävdas att krig och lågkonjunkturer under 1900 bidragit till att minska trycket. Industriell verksamhet är ju alltid på tapeten när klimatet diskuteras, men jag tycker det är konstigt att freonet inte kommit upp på samma tapet tidigare - det är ju en gas som bevisligen påverkar atmosfären. Men detta är en sidoanmärkning. Det hoppfulla är att den globala uppvärmningen inte är en process som bara rullar på utan vår påverkan. Det går att göra saker.

Dåliga nyheter för "klimatskeptiker"

Den "klimatskeptiker" som bara läser den här rubriken i Svenskan lär bli upprymd:

Klimathotet mindre än väntat

Fortsättningen går nog också an ett tag när vi kommer ner på underrubriken:

Uppvärmningen av klimatet har kraftigt bromsats upp efter år 2000. De sensationella resultaten rapporterar en norsk forskargrupp efter att ha använt en ny beräkningsmodell som även vägt in naturliga variationer.

Men, aldrig får man vara riktig glad som "klimatskeptiker", för sista meningen i underrubriken säger:

Resultaten visar att slaget om klimatet fortfarande går att vinna. 

Och därmed faller "skeptikernas" sista försvarslinje, den om att det inte går att göra något. Här sägs det av norska forskare att det finns hopp, det finns tid. Slaget om klimatet går fortfarande att vinna. Det finns tid om vi utnyttjar den. Underförstått: om vi inte ...

Terje Berntsen betonar att resultaten inte ska användas som en ursäkt för att inte minska människans klimatpåverkan. Däremot visar resultaten att möjligheterna att uppnå klimatmålen är mer inom räckhåll än vad man hittills trott. Men slaget kan fortfarande inte vinnas utan betydande insatser de närmaste åren.

Uppmuntrande nyheter för de här krabaterna!

Just det, betydande insatser de närmaste åren. Och det är DU, "klimatskeptiker" som skall betala! Haha!

Hoppas att forskarna har rätt, så det inte kommer en ny forskningsgenomgång om en vecka som säger att "nu går det åt helvete".

Skeptikerbluffen avslöjad

Jaha, var tog "skeptikerna" vägen då ... kommer ni ihåg klimatskeptikerna som rullade sig i förgången (och vid det här laget i det närmsta bortglömda) vinters snödrivor och ylade något obegripligt om "climategate" och "klimatbluffen" och att "det finns ingen global uppvärmning, titta hur det ser ut!" ... nåväl, jag har tittat såväl på termometern som ut genom fönstret och konstaterar att det är fördjävligt varmt och soligt (vilket är samma sak som NASA:s satelliter konstaterar dagligen och stundligen - även i vintras) ... och kanske orsakar torkan lågvatten i kraftverksdammarna i höst när elbehovet ökar igen, och el niño är i farten och rör till vädret igen dessutom ...

Skeptikerbluffen är avslöjad, skeptikerna är inget annat än ett gäng överåriga missanpassade förgrämda bedragare som finansieras av olje- och kolmaffiorna och vill fortsätta sin olämpliga livsstil eftersom de ändå räknar med att vara döda innan de verkliga klimatkatastroferna bryter ut ... bort med dom!

Kallt för klimatskeptiker

I ett par omgångar har Sveriges Radios vetenskapsredaktion visat på hur trångt de så kallade klimatskeptikerna sitter numera. De må blomstra i bloggsfären och i dagspress och andra media, men inom vetenskapen är de i stort sett iskalla. Se här och här. Det är uppenbart att den vetenskapliga ekluten (exemplifierad av faktakoll av insända artiklar till vetenskapliga tidskrifter) går hårt åt vad skeptikerna vill prestera. Skeptikerna får nu ta på sig den narrkåpa som för inte så många år sedan trycktes ned på miljövännernas huvuden.

Från 2009 och framåt har vi funnit sammanlagt fem artiklar som uttryckligen ifrågasätter mänskligt orsakad global uppvärmning. Under samma period har det enligt databasen ISI publicerats fler än 8.000 forskningsartiklar om klimatförändring.

Det går alltså mindre än en skeptisk artikel på 1600 som inte är skeptiska. En förkrossande övervikt kan man tycka, men det är bland annat den där lilla minoriteten som får ursäkta uttalandet att "forskarna inte är eniga". (Här gäller det alltså riktiga forskare med akademiska meriter i relevanta ämnen vad det gäller klimatforskning, inte hemmafilosofer som tror att en meter snö utanför fönstret betyder att det inte finns någon global uppvärmning.)

Här är några intressanta observationer från en USAmerikansk undersökning:

Enligt studien har "skeptikerna" i genomsnitt publicerat hälften så många forskningsartiklar än övriga klimatforskare (60 jämfört med 119). 80 procent av "skeptikerna" har endast publicerat 20 eller färre forskningsartiklar. Bland övriga klimatforskare var förhållandet det motsatta - 90 procent hade publicerat mer än 20 forskningsartiklar. "Skeptikerna" tenderar också, enligt studien, att vara i snitt 10 år äldre än övriga forskare.

"Publicerat" betyder väl i det här fallet att de inte kommit med så många artiklar som slunkit genom specialtidskrifternas kvalitetskontroll, det säger inget om hur mycket som verkligen har skrivits men som refuserats. Sedan kan man ju vara lite skeptisk mot att ta antalet publicerade artiklar som ett glasklart kvalitetsmått. Men man får i alla fall en fingervisning om hur läget är.

Åldersskillnaden som påpekas kan innebära att skeptikerna finns i en grupp som kanske har gjort sitt och som inte hänger med i den senaste forskningen och utvecklingen av nya metoder och teorier. I den idealbild av forskaren som exempelvis jag bär på är det någon som behåller sin nyfikenhet och vilja att utmana även sina egna föreställningar och lära nytt hela livet ut, men det kan ju finnas en del, kanske särskilt äldre herrar, som föredrar att vila på sina lagrar när pensionsåldern närmar sig ... men som för den sakens skull inte kan låta bli att yttra sig.

När 97-98 procent av de ledande forskarna i ett ämne är ense om en sak finns det god anledning att tro att den återstående lilla gruppen måste komma med väldigt goda argument för att kunna vända på steken. Sådant har hänt förut i vetenskapen, men att skeptikerna totalt skulle kunna såga sönder argumenten om en global uppvärmning där människorna är med och bokstavligen "eldar på" - det får betraktas som mindre troligt. De får vara nöjda om de kan påvisa mindre felaktigheter som inte påverkar den generella slutsatsen.

Medeltemperaturer

Vinterns medeltemperatur i Sverige 1860-2009. Notera tendensen som blir tydligare mot slutet av 1900-talet

– En region kan under en viss tid vara något kallare än vanligt, samtidigt som en annan är varmare. I vår del av världen beror det inte minst på tillfälliga variationer i var den arktiska luften och mildare luftmassor befinner sig, säger Elin Löwendahl, klimatkommunikatör.

– Det finns en skillnad mellan väder och klimat. Väder är det vi har just nu eller under en kortare period. Klimat är hur vädret brukar vara och hur mycket den varierar över en längre tid, minst 30 år eller mer, fortsätter Elin. Det betyder att trots att vintern i år är kall och snörik här, så säger det inte mycket om vintrarna i ett klimatperspektiv.

Jag var inne på SMHI:s sidor för att kolla prognosen för de närmsta dagarna, men hittade då mycket lägligt en översikt över klimatutvecklingen med vidhängande kommentarer. Det borde vara nyttig läsning för de som tror att någon månads sträng kyla gör så mycket till eller från. "Minst trettio år" - det är något helt annat.

Följande diagram är klart tydligare än det förra: det visar årsmedeltemperaturens förändring i Sverige 1860-2009. Frågan är om det finns någon tröskeleffekt när kurvan har fortsatt ytterligare ett tag åt höger, exempelvis att klimatsystemen börjar skena? Nu har vi ju vinter på normal tid, men kan man garantera att ett system som krisartat håller på att byter jämvikt inte slänger in kyla och snö vid andra tidpunkter? Exempelvis att de hagelskurar som ofta kommer i stockholmstrakten i mitten av augusti inte förvandlas till snö som vräker ner?


Ärligt talat, jag har svårt att förstå bristen på självbevarelseinstinkt hos en del av "förnekarna". En del kan väl avskrivas som gamla gubbar som vill köra bil och inte har plats för något annat i hjärnan, men ändå ... tendensen är klar, vi är inne i ett farligt skede och har inte obegränsat med tid för att göra lämpliga åtgärder.

I någon kommentar någonstans påpekade en person dock något hoppingivande: om dessa klimatförändringar är orsakade av mänskliga aktiviteter kan vi faktiskt göra något åt dem. SMHI igen:

Även 2009 tillhör de varmare åren under de senaste 150 åren.

Årsmedeltemperaturen 2009 i Sverige blev 0,5-1,5 grader över det normala. På senare tid är det år 2000 och 2006 som varit varmast.

WMO rapporterar att år 2009 även globalt var ett av de tio varmaste åren sedan i mitten av 1800-talet. ,,,

Det är tydligt att det globala klimatet ändras. Mätningar visar till exempel att temperaturen ökar, havsytan höjs och utbredningen av havsis i Arktis minskar. Det samlade kunskapsläget som forskats fram av klimatforskare världen över visar att de pågående förändringarna till övervägande del beror på mänsklig aktivitet.

Svårt att tro det kanske, men bilden är tagen i förmiddags och kameran riktad mot centrala Stockholm rakt över Riddarfjärden. Kungsholmen syns bara som ett grått otydligt band. Vinterna har gått in i den trista upplösningsfasen, men koltrastar och talgoxar sjöng glatt.

Klimatdebatt, stollar och moral

Här är några utdrag ur ledaren i alltid läsvärda Forskning och Framsteg. Tidningen har under årens lopp fått ... :

... brev, e-post och telefonsamtal från kreationister, parapsykologer, Einsteintvivlare, homeopater, månlandningsförnekare, elallergiker, rutgängare – och sedan något år från så kallade klimatskeptiker. Trycket från de senare har aldrig varit så hårt som denna vinter. Budskapet är att den globala uppvärmningen inte existerar, och om den gör det så beror det inte på mänskliga utsläpp av växthusgaser. ...

Problemet med kampanjer mot massmedier är att de till stor del riktar sig till fel mottagare, dessutom ofta gör det med känsloladdade formuleringar och personangrepp som luktar omdömeslöshet och rättshaverism lång väg. Det viktiga för klimatskeptiker och andra organiserade intressen borde inte vara att få in enstaka artiklar eller upprörda insändare i medier riktade till allmänheten, utan att ta debatten på den arena som räknas – den vetenskapliga. Det är genom högkvalitativ forskning och aktivt deltagande i den vetenskapliga diskussionen, exempelvis via FN:s klimatpanel IPCC, som det finns chans att påverka. Det är faktiskt klimatskeptikernas eget fel att de – som här ovan – klumpas ihop med allehanda stollar. Oavsett om någon detalj i deras resonemang skulle visa sig ha viss bäring, är det trist att de inte uppträder mer besinnat och i adekvata sammanhang.

Detta är ju nästan snällt uttryckt. Man skulle ju kunna säga att "skeptikerna" faktiskt redan tillhör gruppen "stollar" och därmed redan så att säga själva har klumpat ihop sig på den kanten. Sedan kan man ju undra vilka möjligheter lekmän har att delta i någon högkvalitativ forskning. Att delta i kvalificerad vetenskaplig diskussion torde också vara svårt utan särskild utbildning i ämnet (eller om man inte har lärt sig argumentationsanalys - det kanske vore något för skolorna att satsa på?). Det måste finnas ett utrymme för icke-fackfolk att diskutera utan att det förfaller till stollerier. Där har vetenskaparna själva ett ansvar genom att lära sig prata utanför den egna gruppen på ett begripligt sätt.

Hos Biology and Politics diskuteras klimatfrågan ofta, som i det här inlägget. Bland kommentarerna dyker en moraliskt intressant fråga upp, den om ansvar. I en kommentar står det:

Jag skulle i vilket fall kunna gå så långt som att lagstifta i frågan, dvs när det gäller sådana viktiga saker som klimathotet som inte går att ifrågasätta längre och som får sådana effekter för vår planet och vår överlevnad så skulle man t.o.m. kunna döma förnekare till fängelsestraff.
Vad annat än mordförsök kan man kalla det om man försöker lägga ut rökridåer för att hindra sanningen att komma fram och rädda mänskligheten?
Vad är det som är så svårt att förstå i att forskarna är överens? Bevisen är överväldigande, det går inte att stoppa huvudet i sanden längre! Gör man det är man inget annat än en brottsling.

Jag håller inte med om förbud och fängelse för "klimatskeptiker", lika lite som för "förintelseförnekare". Möjligen skulle man kunna jämföra "klimatskeptikerna" med kvackare inom medicinen, sådana kan ju dömas för att de orsakar kroppsliga skador, men jag är ändå tveksam. Man kan misstänka att vartefter den globala uppvärmningen fortsätter så kommer "skeptikerna" att försöka tyst och stills smyga undan. Men om man funderar på den skada de gör idag (och den skada som usel journalistik i ämnet gör) bara skall få försvinna utan att påtalas. Bör de hängas ut som moraliskt tvivelaktiga figurer, och hur skulle detta i så fall ske?

Om man tar ett tänkt scenario att diskutera i ett filosofiskt seminarium: år 2030 har havsnivån i Atlanten stigit så pass att en våldsam höststorm orsakar en jätteöversvämning i Göteborg. Femtio människor dör, bortåt tusen skadade, oerhörda materiella skador. Någon börjar ropa efter uppgörelse med folk som tjugo år tidigare argumenterat mot den globala uppvärmningen och dess effekter. Frågor: bör en sådan uppgörelse ske, och hur skall den i så fall se ut?

Man skulle ju kunna jämföra de mest rabiata "skeptikerna" med en person som får syn på en misstänkt eldsvåda i ett hus. Andra människor ser röken och ringer brandkåren. Den här personen ringer också brandkåren - och bedyrar att det är ett falsklarm, det händer inget här, brandkåren behöver inte komma!

Näst varmaste året

Förra lördagen kunde jag vidarebefordra uppgiften om att december 2009 hade varit bland de varmare under de senaste 31 åren. Och detta trots att det på många ställen världen runt blev kallt under senare delen av månaden. Nu meddelar NASA att hela 2009 var det näst varmaste året man mätt upp - utom på södra halvklotet, där det aldrig varit så varmt sedan mätningarna började 1880. Kartan visar temperaturförändringen 2000-2009 jämfört med medelvärdet för tiden 1950-1981. Notera att en av de häftigaste temperaturökningarna ligger just över den Antarktiska halvön söder om Sydamerika.

Det här kan "skeptikerna" fundera över:

Although 2008 was the coolest year of the decade -- due to strong cooling of the tropical Pacific Ocean -- 2009 saw a return to near-record global temperatures. The past year was only a fraction of a degree cooler than 2005, the warmest year on record, and tied with a cluster of other years -- 1998, 2002, 2003, 2006 and 2007 -- as the second warmest year since recordkeeping began.

Är det inte så att just jämförelsen mellan det kalla 2008 och något tidigare osedvanligt varmt år på nittiotalet fått folk att påstå att det sker en avkylning i stället för en uppvärmning? Det kommer häftiga variationer uppåt och nedåt som kan skymma bilden av vad som verkligen sker. Eller också kan man ta de tvära kasten som en varning om att hela systemet håller på att byta jämviktsläge. Hur som helst: efter nedgången 2008 är det "business as usual" igen.

NASA påpekar att även förändringar i havsytans temperatur, strålningen från solen och mängden av skräp i luften kan påverka Jordens temperatur i stort, men att inte hela förändringen kan förklaras med dessa faktorer. Därmed är vi tillbaka till människornas aktiviteter igen.

Nyligen plockade IPCC bort en illa underbyggd prognos om glaciärerna i Himalaya från sina rapporter. Jag undrar när "klimatskeptikerna" tänker göra sammaledes när deras påhitt visar sig inte stämma?

Kallare? - Uppvärmningen torde fortsätta!

Halv åtta onsdag morgon. Tjocka rökar, de är väl från värmeverket i Värtan.

Knappt hinner en köldknäpp bryta ut över norra halvklotet förrän vissa personer går i spinn: detta skall på något mystiskt sätt bevisa att det är något fel med teorin om den globala uppvärmningen. Skillnaden mellan klimat och väder har visserligen meddelats under rätt lång tid nu, men dessa "vissa personer" har tydligen inte uppfattat den ännu - eller vill inte uppfatta den. De tror bara vad de ser ... om det stämmer med deras fördomar.

Men ta det där med "vad vi kan se". Det här är ju inte den första köldknäppen under perioden med global uppvärmning. För ungefär tio år sedan var det några dagar när det var ännu kallare i Stockholm. I morse var det minus femton eller sexton där jag rörde mig, men den gången var det minus tjugo. Varför var inte den kraftiga kylan ett bevis för att den globala uppvärmningen inte pågår? Varför försvann inte uppvärmningen efter denna kyla som vi kunde uppleva på plats?

Det kan vara så att snabba inslag av kyla då och då kan ge oss lite respit innan de verkliga problemen bryter ut. Kanske uppvärmningen går i långsammare takt ett tag. En chans att ta tag i, i så fall. Men dessa "klimatförnekare" påminner om vad ett par personer som arbetade med missbrukare och uteliggare i Stockholm sade för en del år sedan: Det här är människor som fått en miljon chanser och bränt dem. De kommer att bränna nästa chans de får också.

Mums och dessutom livsviktigt för hungriga fåglar när temperaturen kryper ner under femton grader minus.

Kan man inte helt enkelt jämföra en del "klimatförnekare" med missbrukare som aldrig kan bättra sig (om man inte låser in dem på ett säkert ställe)? Och kan man inte säga att mänskligheten som kollektiv lyckats göra bort sig rätt radikalt genom att inte ta ordentligt hand om vår planet? Det finns anledning att vara bekymrad om framtiden.

Tankar i statistikvärlden

Jag var inne på Statistiska Centralbyråns hemsida för att kolla hur lång tid man har på sig, om du förstår vad jag menar. Det verkar vara tjugo år ungefär om inget farligt händer. Med andra ord börjar tiden bli knapp om man vill få något gjort.

Här är några andra intressanta siffror jag saxade när jag ändå var där:

• Relativt arbetslöshetstal 8,0 %
  (november 2009)
• Folkmängd 9 331 523
  (31 oktober 2009)
• Konsumentprisindex -0,7 %
  (November 2009 jämfört med november 2008)
• Nationalräkenskaper, BNP -5,0 %
  (Kvartal 3 2009 jämfört med kvartal 3 2008)

Det fanns en tid när Sverige hade fyra-fem miljoner invånare och kunde betraktas som överbefolkat. Nu har antalet fördubblats, och vi lever i ett glest befolkat land i utkanten av ett Europa som är på nedgång. Men nedgång behöver inte betyda mer än att en gammal uttjänt kostym kan bytas mot en nyare och bättre - om man vill.

Att bruttonationalprodukten fallit med fem procent på ett år är ingen katastrof, inte heller att priserna fallit (undrar om det här är tillräckligt för att räknas som deflation?) - under förutsättning att utvecklingen hanteras på rätt sätt. Med andra ord att mänskliga och materiella resurser vårdas och får utvecklas, inte slits ned och kastas bort. Åtta procent arbetslöshet handlar om det senare.

Nu håller SAAB på att ramla och lär väl dra en del annat med sig. Hade Sverige haft en aktiv industripolitik hade SAAB slutat tillverka bilar för länge sedan och satt in folk och utrustning på annan produktion. Men nu är det socialmoderaternas liberala låtgå-politik som gäller, och då gör man inte sådana saker.





Det där med att ha några årtionden kvar (maximalt) på denna planet reser en del intressanta frågor. Exempelvis om jag kommer att få uppleva att Mälaren återgår till att bli en vik av Östersjön. Om en temperaturhöjning av ett par grader leder till höjda vattennivåer på 7-9 meter kommer detta att hända helt säkert. Det räcker nog med att havsnivån höjs ett par meter för att Mälaren som färskvattentäkt är eliminerad.

Lågt liggande områden och stadsdelar kommer att dränkas. Möjligen börjar försäkringsbolagen nu agera hårdare och genom rejäla premier se till att byggande på sådana ställen upphör. Men Hammarby sjöstad och en del liknande ställen i Stockholm ligger ju illa till om vattnet stiger. Men generellt kommer Malmö och Göteborg att drabbas hårdare. - Och detta är ju ett lyxproblem jämfört med vad som kan hända i Bangla Desh.

Nu har det läckt ett dokument som talar om tre graders temperaturhöjning om målen från den där konferensen i Köpenhamn genomförs. Man kan fråga sig vad som blir den verkligen behållningen av Köpenhamnskonferensen? Mindre av "Hopenhagen" men i stället fler steg mot den fascistiska polisstat som är liberalismens logiska slutpunkt. Även om det bästa vore att ge upp och se till att världens klimatpolitik revideras rasande fort är det inte något som står på de storas och mäktigas dagordning. Inte om de inte kan kapa åt sig ännu mer av Jordens resurser under resans gång. En australier (tror jag) säger så här:

the world leaders think political reality is more important than scientific reality ... Somehow they think they are going to be able to outmanoeuvre physics.

Jo, som alla (utom en del på dårflygeln då) är att det här leder till jättekriser. Idag är det egentligen inget problem att föda Jordens befolkning bara maten kommer fram, men klimatförändringar och våldsamma väderomkastningar kan ändra den bilden. Och vem blir då först vid matutdelningen: den magre somaliern eller den småfete holländaren?

Lägg ihop klimatkris med resurskriser, politiska kriser, ekonomiska, teknologiska, kulturella ... alla kan se att för samhällsreformatorer och -revolutionärer, för folk med fräscha tankar (och hårda nypor när så behövs) kan framtidsutsikterna vara lysande. Men det är kanske det som polisinsatserna i Köpenhamn är avsedda att motverka? Vill folk ha förändring skall de lära sig att demokratin åker ut med rekordfart och ersätts av "demokrati" i stället. Vi är redan på den vägen.

Det här är oroande. Jag är optimistisk under förutsättning att det går att ta tag i problemen, men hur mycket rörelse ser man av det i ett Sverige där socialmoderaterna styr? Och de tänker styra hur det än går i valen. För att inte tala om Danmark - there is something rotten i the realm of Denmark! Jag har aldrig trott på snacket om "de gemytliga danskarna" ...

Vi får hoppas på nya revolutionära vågor i Tredje Världen, och att de kan påverka situationen i radikal och nyskapande riktning även i den gamla utlevade industrivärlden (eller före detta industrivärlden kanske man skall säga snart?). Sådant har ju faktiskt hänt förut, och det kan hända igen. Medan Europas och Nordamerikas politiker mest verkar som byfånar eller enfaldiga busar kanske nya ledstjärnor tänds därute.

Hade framtidens ekosocialister styrt Sverige idag hade SAAB kanske redan länge varit en industri som sprutade ut vind- och vågkraftverk, elfordon och annat nyttigt. - Jaja, tiden går, man kanske inte får veta om det här går att lösa och möjligen är det lika bra det.

Nyfascist på klimatkonferensen

De läskiga figurerna i British National Party har jag nämnt tidigare på bloggen, bland annat här. De är den där smarta sorten som vänder kappan efter vinden. Inte är de så jäkla dumma att de kör med judarna som dödsfiende, det är inte inne längre. I stället hyllar de Israel och satsar på islamofobi. De vill vinna röster genom att hetsa mot invandrare i största allmänhet och gå emot kriget i Afghanistan (de tycker nog inte om afghaner heller, men kriget råkar vara impopulärt i Storbritannien). Så uselt och nedgånget som brittiska Labourpartiet är, och så meningslösa som grupper till vänster om Labour är, har BNP stora möjligheter att dra till sig mängder av missnöjda arbetare.

Deras ledare heter Nick Griffith och valdes in i EU-parlamentet nyligen. Och där har han hamnat i ett klimatutskott och skall tala på klimatkonferensen i Köpenhamn. I Miljöaktuellt kallas han "extrem klimatskeptiker".

I ett tal i parlamentet förra veckan anklagade Nick Griffin klimatforskare för att manipulera statistik och för att hitta på nya dödliga ideologier. Nu kommer han att bli en av 15 utvalda EU-parlamentariker som får tillfälle att tala direkt till delegaterna på mötet.

Den här bilden finns på Kildén & Åsman-bloggen. Där kan man läsa mer om BNP i detta inlägg. Det är absurt, men Griffith försöker sälja sig som en ny Winston Churchill. Tja, var inte Churchill rasist också? Richard Seymours blogg med det pampiga namnet Lenin¨s Tomb skriver ofta om BNP.

Ett bra diagram

Här är en bild som jag snodde från Lindenfors' blogg (han har med all säkerhet nupit den någon annan stans ifrån). Hur som haver - ett bra diagram säger mer än en massa ord. Här har vi ARGUMENTET som givetvis alla uppvärmningsförnekare kastar sig över. Dessvärre råkar argumentets bärkraft bli avslöjat samtidigt. En del människor har ännu inte lärt sig att det är väsentliga skillnader mellan klimat och väder!

Det har varit kallt några dagar nu. Undrar om det blir som det varit under flera års tid här i Stockholmstrakten - det kommer en tidig köldknäpp, sedan blir det grå snöfattig vinter ett tag, kanske en återhämtning till "normal" vinter i februari, och slutligen en tidig och varm vår som ersätts av en lång och kall eftersläng. Har det inte varit ungefär så flera år nu?

Lena "Nordkorea" Adelsohn Liljeroth

Astrologi är inte detsamma som vetenskaplig astronomi

Alkemi är inte detsamma som vetenskaplig kemi

Kvacksalveri är inte detsamma som vetenskaplig medicin ...

... och kulturminister Adelsohn Liljeroths uppfattning om historia verkar vara av samma kategori som ordinära klimatförnekares. Den ordinäre klimatförnekaren påstår sig veta att tusentals forskare inom klimat och miljö Jorden runt har fel. Ministern påstår att hon vet bättre än hundratals svenska forskare inom historieämnet hur det förhåller sig med saker och ting.

Dessutom tror hon sig veta den politiska uppfattningen hos de som skrivit under uppropet mot Forum. Jag råkar känna till några av dem. En sovjetkritisk borgerlig person, några som är stalinkritiska i högsta grad, men alla kompetenta historiker. Slabban Liljeroth är oförskämd helt enkelt.

Eller också tror hon ingenting, vet ingenting, men mal bara på därför att hon inte har något att säga och helt enkelt inte förstår vetenskapliga metoder. Och är det så kan hon väl lika gärna göra horoskop efter stjärnorna eller lattja med homeopatisk medicin. Det vore faktiskt bättre än att hon håller på med en enorm cover-up för vad kolonialister och imperialister hållit på med de senaste århundrandena,

Enligt DN:

Lena Adelsohn Liljeroth ser ingen anledning att ifrågasätta det faktum att en myndighet utformar kampanjer om historiska skeenden på regeringens begäran.

- Nej, det gör jag ju naturligtvis inte. I så fall hade vi inte givit dem det här uppdraget, säger hon.

Ett genialiskt svar. I och för sig kanske det skulle vara besvärande för Forum och dess uppdragsgivare att stå i ett permanent regn av spott och spe när vänsterbloggare skriker "Nordkorea" och "Stalin" åt dem, men de har målat in sig i ett hörn antar jag och kan inte göra annat än att fortsätta med sin statligt styrd historieskrivning à la de regimer man påstår sig vara emot.

Källkritiska funderingar

Jag är inte historiker. Det måste man ha en doktorstitel i historia för att kunna kalla sig (enligt vad en historiker en gång berättade för mig). Men efter studier på forskningsförberedande nivå har jag ändå lärt mig del nyttigt. Som det där med källkritik. För källkritik är viktigt. En viktig del av historikerns arbete går ut på att studera och försöka förstå skriftliga (och ibland muntliga) källor, och då måste man ha klart för sig vilka fällor som kan finnas i materialet.

Med "källa" menas oftast någon sorts text (det kan vara på papper, hugget i sten eller skrivet på annat sätt) som inte bör vara beroende av något tidigare dokument. Ett brev skrivet av Gustav vasa är en källa. Om någon senare skriver om brevet i en historik över Gustav är det en bearbetning.

Närhet, beroende, tendens, äkthet, rimlighet är några viktiga punkter att titta på när man försöker bestämma hur värdefull en eventuell källa är. Antag att vi vill studera händelsen X. Och så hittar vi några papper som verkar handla om X och kör igång med källkritiken.

Äkthet? Är dessa papper det som de påstår sig vara, nämligen en berättelse om X? Det kanske är förfalskningar! Om det rör sig om Hitlers dagböcker vet vi att det var förfalskningar och därmed oanvändbara, medan däremot Goebbels' dagböcker är äkta, likom den svenske diplomaten Grafstöms dagböcker. (Jag har läst ett utdrag av Goebbels' dagbok från slutet av Andra världskriget och Grafströms motsvarande anteckningar från 1938 och till krigsslutet.)

Rimlighet? Är det som berättas trovärdigt? De tankar och känslor som beskrivs i dagböckerna kanske stämmer, likaså mycket av sakuppgifterna som förekommer. Däremot tappade nog doktor Goebbels verklighetsförankringen mot slutet av kriget och hans dagbok blir då mer användbar för att se hur han uppfattade vad som hände - inte vad som verligen hände. När Grafström diskuterar den svenska utrikesförvaltningen är det ju också hans syn på olika problem som kommer fram, däremot inte en objektiv diskussion av problemen.

Närhet? Hur nära ligger dokumenten händelsen X? Är de författade i anslutning till den, eller är det exempelvis memoarer som nedskrivits långt senare? Oftast anses källor som är samtida med händelsen vara mer pålitliga, men det behöver inte stämma alla gånger. Goebbels och Grafströms dagböcker följer utvecklingen nära i tiden. Intrycken bör därför vara rätt fräscha och opåverkade av omfattande efterrekonstruktioner.

Tendens? Goebbels var klart nazistisk, Grafström klart antinazistisk, men det finns dokument där det kan vara svårare att veta i vilken grad författaren har styrts av den ena eller andra uppfattningen.

Beroende? Har författaren på egen hand kunnat skriva ner sina iakttagelser och tankar eller skedde det på uppdrag eller mot bakgrund av någon sorts påtryckningar? Goebbels och Grafström skrev på eget initiativ och kan ur den synpunkten vara självständiga källor. Var man däremot krönikeskrivare för Gustav vasa fick man dock inte ta ut de egna svängarna så mycket.

Som synes finns det ett antal kritiska kriterier att ta hänsyn till, och det hänger på forskarens goda omdöme att försöka värdera hur viktiga de är.

Inom naturvetenskap brukar man i Karl Poppers efterföljd hävda ungefär att en teori är vetenskaplig bara om den är möjlig att motbevisa (falsifiera, för att använda ett finare ord). Om man inför övernaturliga krafter som kan ändra naturlagar efter behov (= någon slags gud) är det inte vetenskap utan religion, eftersom det inte finns någon rimlig opartisk möjlighet att testa gudshypotesen.

Inom lärofält som historia bör det finnas en liknande princip. Den säger att vi kan bara med säkerhet tala om förhållanden där vi har dokumentation. Ju sämre dokumentation desto osäkrare blir våra utsagor. Vi får inte förvandla antaganden om hur det skulle kunna vara till bestämda utsagor om hur något är när dokumenten inte ger underlag för detta. Det är ett problem som varje släktforskare har stött på. När man jobbar sig bakåt i sitt släktträd kommer man så småningom till ett läge där man börjar tappa tråden eftersom källorna blir allt färre och sämre, och då är det inte rimligt att gå vidare. Om jag säger att "jag härstammar från Gustav vasa för att jag tycker att det bör vara så" är det ett påstående som kanske kan vara sant, men det finns inga dokument som går att undersöka, och därför är vi inte på vetenskaplig mark. (En not: jag härstämmar inte från Gustav vasa, men däremot kan han och jag möjligen ha en gemensam stamfar. Fast medeltidsgeneaologi är knepig, så jag tar det mest som kuriosa.)

Ett tillägg om ett otyg som kallas hyperkritik bör göras. Vi vet att det ibland dyker fram uppgifter som avslöjas som felaktiga ibland. Folk har ljugit, helt enkelt. Skälen till det kan variera, men frågan är om man kan underkänna ett helt historiskt skede för att det finns felaktiga påståenden. Några personer har hittat på historier om sin tid som offer för nazismen. Det är tråkigt och störande för en historiker, men kan man av den anledningen påstå att det aldrig funnits några koncentrations- eller förintelseläger? Samma gäller uppenbart felaktiga påståenden om exempelvis Gulag. Företeelsen finns ändå, men det blir en uppgift för historikern att försöka fastställa vad som är sant om den, och även vid behov att avslöja falsarier. (Hyperkritiker verkar också finnas bland de haverister som kallas klimatförnekare.)

Wikipedia är populärt för att slå upp uppgifter. Kom ihåg att Wikipedia inte är en historisk källa, inte förstahandsmaterial. Det är inte ens en bearbetning eller analys av förstahandsmaterial och därför i stort sett oanvändbart som grund för vetenskapliga utsagor om historiska händelser.

Sista anmärkningen: det jag skriver här om källkritik bör självfallet finnas med även när man tar del av dagens nyhetsflöde. När exempelvis en forskningsrapport sägs fastslå det ena eller andra är det alltid värdefullt att fråga sig om det verkligen är forskare i farten, vem betalar deras lön, verkar det rimligt, etc. Och är det inte bara en "tankesmedja" (= reklambyrå för en åsiktsriktning) som vill prångla ut en åsikt under falsk etikett? Eller är det myndigheter som vill prångla ut någonting som vi borde akta oss för att svälja? Det gäller att vara vaksam!

Gamla nyheter

Våren har slagit till och den här bilden tillhör nu kategorin "gamla nyheter". Dessa krokusar plåtade jag nämligen igår morse och idag har de nog hunnit slå ut ytterligare. Snödroppar och vintergäck har synts i ett par veckor, igår sjöng koltrastar på flera håll när jag gick från Söder upp till Vasastan, och tiden verkar vara ur led. Samma känsla hade jag idag: aprilväder i februari, det är inte sunt. Gröna vintrar och tidig blomning har man upplevt förr. Då har det varit skönt, men nu känns det mer olustigt. Har vi passerat en tröskel där klimatförändringarna börjar skena okontrollerbart, eller finns det tid till motåtgärder?

Ur "klimatförnekarnas" synvinkel vore det väl bäst om situationen blir okontrollerbar, för då kan de rycka på axlarna och säga att "vi kan ju ändå inte göra något". Jag antar att de inte uppfattat att alternativet "inte göra någonting" inte existerar även om klimatförändringarna helt och hållet vore naturens verk och inte gick att påverka. Stigande vattennivåer här, extrem torka där, fler och värre orkaner, sönderfallande ekologiska system - kan man tro att det är gratis att försöka parera sådana olyckor?

Möte med Jens Holm - Grönlandsisen smälter

Den här bilden skulle ha varit med i föregående inlägg från igår kväll, men då slog systemet bakut så jag gav upp. Men idag gick det uppenbarligen bättre. Det som Jens Holm visar här är hur stort avsmältningsområdet på Grönlands is (de röda områdena) var år 1992 respektive 2002. Inte så att isen smälter bort helt där, men den smälter och mer is och sötvatten än hälsosamt åker ut i Atlanten. Skulle hela det grönländska istäcket försvinna skulle vattennivån i havet höjas sju meter enligt Holm. Skulle nivån gå upp en meter är det illa nog för många samhällen vid kusterna antar jag.

*

En del människor tycker att det kanske inte är så farligt med avsmältning på Grönland - det var ju under en värmeperiod som den nordiska kolonisationen där blomstrade. Men det var under en tid när kusterna världen runt inte var garnerade av enorma städer och samhällen med hundratals miljoner, kanske miljarder, människor. Finns det resurser till invallningar överallt? - Knappast. Jag kan försäkra att det kommer att bli ett dj-a liv om New York eller London riskerar att hamna under vatten.

Jag undrar om man skulle kunna se en "klimatförnekarna" som en sorts självmordsbombare i ultrarapid? I stället för att bränna av en bomb och snabbdöda sig själv och andra människor vill de elda på under några årtionden framåt, tills det att processen börjar skena och katastrofen är oåterkallerlig. Och resultatet där blir mycket, mycket värre än vad några pajsare med bombbälten eller en bil full med sprängämnen kan orsaka.

*

Det här är Grönlands statsvapen - en mycket passande isbjörn - men kommer den att kunna leva vidare på Arktis' smältande is? Här är ett poem som jag skrev förra året om detta:

På den ark av is
som vi kallar Arktis
är det numer kris
Forskarvärlden är viss:
Isarna smälter
isflaken välter
och där står ledsna björnar och svälter!

Här är ett annat poem över ungefär samma ämne:

När du står där mitt i livet och krisar:
ägna en tanke åt arktiska isar
som glider ned ifrån Grönlands kullar
och smälta i havets vågor rullar
bort till andra och lägre stränder
som England, Danmark och Nederländer -
kanske även i Göteborg
blir det badbart på stadens torg
för vädermakten är knappast blid
mot den som slösat med koldioxid

*

Och så här grafiskt enkel och ren är den grönländska flaggan!

Isar och ekar - klimatnotiser

Kommer de norrländska ekarna att kunna växa upp till kämpar av den här storleken? - plåtad av mig på Kgl. Djurgården.

"Ekar, kräftor och adelsmän går inte norr om Dalälven" är ett gammalt talesätt. Som en del andra riktmärken får det sina törnar under klimatförändringarnas tid. Jag läser i Svensk Botanisk Tidskrift att de som studerar växtligheten i Ångermanland hittar självsådda ekar på många håll i landskapet, och att eken sprider sig i barrskogar runt Vindeln och Umeå i Västerbotten. Man hänför detta till de senaste tio-femton årens varmare klimat. Det här gäller givetvis också en mängd andra lövträd och mindre växter som gynnas av kortare och varmare vintrar och mindre snötäcke. Undrar om kräftor och adelsmän följer med i marschen mot norr? Kommer jag kunna göra mina framtida fjällvandringar i skogar där den kända knotiga fjällbjörken blandas upp med ekar, lönnar och andra sydliga träd? Och kommer de gamla kända fjällhedarna med sina låga buskage av vide att ersättas av brusande lövskogar?

Det har kommit in rapporter om såväl mördarsniglar/spansk skogssnigel som fästingar och andra otrevligheter de senaste dagarna, så stora delar av naturen är nog förvirrad av den milda vintern. Det är nästan så man hoppas på några rejäla vulkanutbrott som kan bidra till att kyla ner atmosfären lite grann.

Nu rapporteras också att avsmältningen av Antarktis eventuellt går snabbare än tidigare beräknat. Med andra ord att delar av den enorma sydliga ismassan håller på att åka ut i havet snabbare än vad man tidigare trott. Ser vi ett mönster här: ju mer data som kommer in desto bistrare ser utsikterna ut framåt. Ännu är beräkningarna osäkra, men vi kan nog lugnt säga att osäkerheten lutar åt "fel" håll - det är troligare att problemen blir värre ju mer vi lär oss. Å andra sidan: ju mer vi lär oss desto lättare torde det bli att parera svårigheterna (om vi inte redan passerat någon farlig brytpunkt där utvecklingen börjar skena).

Jag noterar att bloggen Biology and Politics skriver en del om det här, och om de s.k. klimatförnekarna. Om klimatförnekare är en bra term vet jag inte, man kanske kunde sätta strängare etiketter på dessa människor som förefaller tro att de vet bättre än tusentals vetenskapsidkare Jorden runt. Eftersom det alltid finns ett moment av osäkerhet i vetenskapen (det är ju faktiskt osäkerhet, brist på kunskap, som driver vetenskapen framåt för att hitta just dessa kunskaper) finns det ju en hel del möjligheter att dessa förnekare kan ha rätt. Men ha rätt i vad? Det kommer alltid att gå att hitta enskilda felaktigheter i beräkningar och modeller, och stora delar av vetenskapssamfundet är ju faktiskt i gång med att göra det. Om en forskargrupp gör en rapport kommer säkert andra att vilja kolla hur bra den stämmer. Men att gå från enskilda korrigeringar till att framgångsrikt kunna hävda att:

• det pågår ingen uppvärmning, eller
• det pågår visserligen en uppvärmning men den har inget med människan att göra,

det tror jag vid det här laget är i stort sett omöjligt. Med andra ord: kritiker kan ha rätt vad det gäller detaljer, men de kan knappast ändra de stora linjerna. Det är samma sak som med evolutionen eller universums uppkomst - forskning pågår men inte om fenomenets eventuella existens utan hur det fungerar i sina detaljer.

Rått uttryckt: jag tror att för de mer högljudda förnekarna är detta i grunden ingen vetenskaplig fråga, utan frågan är om de skall tvingas ändra sin livsstil eller inte.

Att drömma om en vit jul - Andreas Malm

Blek vintermåne över en helt snöfri ekbacke på Djurgården i Stockholm, den 28/12 2007

Vem säger att julen skall vara vit - ens här i Stockholm? Det är enda större invändningen mot Andreas Malms julbetraktelse ("Hejdå, mitt vinterland") i Aftonbladet. Jag tycker mig minnas ett antal jular de senaste årtiondena som varit gröna, regniga och höstkulna snarare än gnistrande vita. Och den riktiga vintermånaden är väl inte förrän i februari? Vi är inte där ännu, och den ryckigare väderlek som klimatförändringarna innebär kan också medföra en riktig vargavinter då och då (till tillfällig tröst för skidåkare och klimatförnekare). Men i det stora hela är detta en skitsak mot de stora miljökatastroferna som inträffar idag och de ännu större som kommer om vi inte kan få hejd på uppvärmningen. Brist på snö här är en struntsak jämfört med en jättetyfon som blåser rent kusterna i östra Asien.

Det tunga i Malms artikel handlar om annat än bristen på skidmöjligheter här på vintern. Den vita julen är ingen tillfällighet eller ett lokalt fenomen, utan

... en lokal härold i den armé av budbärare som sänts ut över världen och uppträder som uteblivet regn i Australien, sommarfrost i Bolivia, en månad för tidig grodsång i England, uråldriga färskvattenkällor som plötsligt smakar salt i Bangladesh, tropiska cykloner som för första gången brakar in i Brasilien, breda floder som smalnar till rännilar i södra Afrika, havsvågor som häver sig över Tuvalus atoller, sprucken is i den arktiska arkipelagen, monsuner med okänd styrka över New Delhis gator, ökenstormar allt längre söderut i Kina.

Den vita julen är nordeuropeisk folklore. Julregnet ingår i en global folklore om ett klimatsystem som rämnar.

Hur räddar man situationen? Många glada konsumenter tycker nog att när det gått så långt kan man lika gärna fortsätta konsumera, loppet är ju kört i alla fall. Upptryckt mot Malms artikel är en annons om flygsemester på något varmt ställe, så det går snabbt att hitta inspiration. Där olika rörelser kämpar för sina rättigheter handlar det om att över huvud taget ha en Jord att kämpa på:

... där arbetarrörelsen, kvinnorörelsen och de antikoloniala befrielserörelserna har stridit för en demokratisk jord, en fri och jämlik jord, en jord med självstyrande folk, kan vi i dag drömma om att över huvud taget ha en jord. En fungerande planet, med bibehållna förutsättningar för mänskligt liv, har blivit Utopin.

Men riktigt går inte resonemanget ihop. För som jag tycker det ser ut så vävs de olika rörelsernas kamp ihop med arbetarrörelsens socialistiska målsättning, utopin att bevara vårt liv ger upphov till en kraftfull rörelse:

Drömmen om en vit jul måste hädanefter, av ofrånkomliga politisk-ekonomiska lagar, vara drömmen om en demokratiskt planerad ekonomi: så länge de kapitalistiska företagen får bestämma själva gäller business as usual. Drömmen om en vit jul är drömmen om att samhället – inte privata profitjägare – styr investeringar, raserar och bygger infrastrukturer. Drömmen om en vit jul är, inte minst, drömmen om en värld där centrum och periferi, en kategori rika länder och en kategori fattiga, inte längre existerar.

För några årtionden sedan kunde måttligt reformistiska socialdemokrater och socialliberaler säga saker i den stilen. Idag får de förmodligen krampanfall och rullar sig på marken och skriker något obegripligt om "Stalin" eller "kommunism". Vem bryr sig? Inte så många, hoppas jag. Malm har sakert fel i detaljer, men i det stora ser han ut att ha rätt. Nu ställs liberalismens "enda väg" mot "ofrånkomliga politisk-ekonomiska lagar" - vem vinner den matchen? "Den enda vägen" visar en kuslig tendens att vilja ta slut i en öken någonstans medan den andra vägen åtminstone kan ge de flesta människor ett anständigt liv, så valet verkar lätt - följaktligen misstänker jag att kampen kommer att bli mycket hård och ful. Inte kommer Exxon att lägga sig frivilligt, och maktresurser har man.

Att stoppa brandkåren från att släcka ...?

Oron vad det gäller världsklimatet har skruvats upp ytterligare något varv. Samtidigt kanske ljudnivån på de som av någon anledning inte tycker att det är någon fara också har skruvats upp. Vi vet två saker: det pågår klimatförändringar som nu sker fort och märkbart, och forskarna kommer att korrigera sina modeller och förutsägelser vartefter mer mätdata kommer in. Men att modellerna förfinas kommer med mycket stor sannolikhet inte att betyda att den allmänna riktning för utvecklingen som forskarsamhället pekar ut kommer att ändras.

Nu tror jag inte att "klimatförnekarna" kommer att lyckas välta några grundläggande vetenskapliga utsagor över ända även om de hittar detaljfel här och där. Men deras verksamhet får mig ändå att tänka på den person, som när en eldsvåda brutit ut och folk ringer efter brandkåren, själv ringer upp brandkåren och försöker övertyga den om att det inte brinner och att den kan sitta kvar på stationen och ta det lugnt. Vad har man skallen om man tar den risken?

Nästa stora miljömöte är på Bali. Forskar- och politikervärlden kommer knappast dit med segelbåtar. De borde föregå med gott exempel genom att låta teknikervärlden uppfinna ett elektroniskt forum där var och en sitter hemma hos sig men ändå kan delta i världsmötet. Nu blir det en helsickes massa flygplan som sprider ut sin skit i atmosfären. Tekniken finns ju - kallas videokonferens.

Dö skall vi ju göra ...

... men kanske inte just nu. Ett gott omen hjälper dock till på traven, och därför är det trevligt att en komet med det torra namnet 17P/Holmes flammat upp på himlen på ett sätt som förbryllar astronomerna.'' Ja, astronomerna skall väl ha något att grunna över de också. På den gamla goda tiden hade man väl döpt kometen till Nr 1 Killer och bestämt att den är ett förebud om hemska straff för alla synder som mänskligheten begått och begår.

Men syndarna kanske är medvetna, fast med en märklig fördelning av insikterna. DN refererar en undersökning i flera länder med ett resultat som inte stämmer med normala fördomar: folk Jorden över tror att klimathotet är på allvar och kommer att påverka deras liv. Det märkliga är att folk i Indien, Kina och Brasilien är mest oroade. Annars säger ju fördomarna att därborta är man bara intresserad av tillväxt och ger blanka fasen i miljön. Undrar vad det är för människor som tillfrågats? Knappast fattigbönder i utkanterna eller folk som letar nyttigheter på soptipparna antar jag. Men det kanske är ett gott tecken i alla fall.

Mindre gott är att medvetenheten är lägre i industriländer i västra och norra Europa. Det kan möjligen - min gissning - bero av att man tror att man lever i samhällen som kan ta hand om rätt svåra problem, och att de verkligt svåra katastroferna kommer att inträffa längre söderut. Ett antagande till är att undersökningen gjordes i juli och augusti i år. Nu är det oktober och nya larm har kommit den senaste veckan om vad som händer med polarisen. Och då inte bara den lilla mängd som flyter ute på havet, utan det verkligt stora klumpen som hittills varit fastfrusen på Grönland. Åker den ut i havet får allt holländare och andra som bor vid låglänta kuster anledning att oroa sig mycket mer än vad de gör nu.

Till gruppen "utrotningshotade minoriteter" får man kanske snart räkna de s.k. klimatförnekarna. Det borde de ha varit för länge sedan. Det som händer nu ändrar en del tidsperspektiv. Förut kunde många "förnekare" lugnt utgå från en "dead line" omkring år 2050. Bokstavligen "dead" - är man död 2050 och inte bryr sig om eventuella efterkommande kan man lugnt strunta i om man hjälper till att skapa en katastrof vid den tiden eftersom inget ansvar kan utkrävas. Någon kan väl pinka på ens grav, men det är inget att bry sig om. Men när mänskliga aktiviteter bidrar till klimatkatastrofer som kan förväntas inom 10-20 år är saken annorlunda. Även "förnekare" kan drabbas, och någon kanske minns vad de hållit på med tidigare. Är dagens uppblåsta "förnekare" redo att bli dömda i denna värld? Det kan ju bli pinsamt, obehagligt, kanske till och med bokstavligen plågsamt om folk är på riktigt dåligt humör när ansvar utkräves.

Morgan Stanley flaggar för hot

Den här fina sidensvansen kopierade jag från Wikipedia. Men idag hade jag nöjet att få betrakta ett halvdussin livs levande sidensvansar som åt bär från en hagtornshäck i Vendelsö. Trevligt. Och när jag gick därifrån hördes deras klocklika små pinglande drill.

Det är sidensvansarnas flyttsäsong nu, från norra Skandinavien och Ryssland söderut. Undrar hur det går för dem när klimatet blir varmare? Då kanske de kan stanna kvar i sina nordliga barrskogar?

På tal om klimatet så har investmentbanken Morgan Stanley enligt en artikel i Dagens Industri skickat upp dystra signaler angående klimatet och världsekonomin. Här är några klipp från artikeln:

"Ett mer osäkert klimat kommer att öka osäkerheten vid investeringar och på så vis störa konjunkturcykeln", skriver banken.

I spåren av detta tror banken att det runt hörnet väntar både högre arbetslöshet och högre inflation - ett fenomen som kallas stagflation. Det är ett mardrömstillstånd som en centralbank inte kan göra mycket åt med det trubbiga räntevapnet.

Om man dumpar idén om "oberoende" centralbanker och låter banken arbeta i lag med ansvariga inom politik och näringsliv inom ramen för en fungerande demokrati borde problemen vara mindre. Konjunkturcykeln i sig kan ses som en permanent störning som kan bearbetas med kombinationer av finans- och penningpolitik. Om man tror att bara ränteändringar löser några långsiktiga problem är man sannolikt ute och cyklar.

"Under de senaste 20 åren har världsekonomin karaktäriserats av sjunkande inflation. Vi tror att inflationen nu återvänder mycket på grund av klimatförändringarna", skriver Morgan Stanley.

Banken tror att det enda som skulle kunna hålla tillbaka inflationstrycket är ny teknologi och kraftfulla åtgärder från världens regeringar.

Man bör lägga till att det fanns en period på 90-talet där rustningskostnaderna i världen sjönk, och detta var sannolikt bra för att hålla inflationen nere. Rustningskonjunkturer kan kortsiktigt fungera som en kraftfull ekonomisk stimulans genom att pumpa ut efterfrågan i den civila ekonomin, men på lång sikt blir de mycket negativa genom att denna efterfrågan inte kompenseras av tillräcklig produktion för konsumtion, vilket i sin tur driver på inflationen. Nu har vi åter en situation där främst USA vräker ut resurser till sitt militärindustriella komplex, och det verkar inte ekonomiskt sunt (eller sunt ur någon annan synpunkt heller). Andra stater följer efter, men USA är i en kategori för sig i det här avseendet.

Första gången jag läste en bok i nationalekonomi fanns det ännu så kallade fria nyttigheter, naturkrafter och annat som det inte kostade något att utnyttja. Frisk luft var en sådan. Men nu kommer andra tider:

Morgan Stanley tror att vi snart kommer att se på atmosfären på ett annat sätt.

"I dag används atmosfären som en plats där man relativt fritt kan släppa ut hur mycket växthusgaser man vill. Det kommer snart att ändras. Atmosfären kommer att bli en ändlig faktor att ta hänsyn till precis som kapital och arbetskraft."

***

Vi har dels större delen av något man kan kalla "det vetenskapliga världssamfundet" som alltmer enträget varnar för riskerna med klimatförändringar, vi har dels allt större delar av näringslivet som sällar sig till kören av varnare - som Morgan Stanley.

Och mellan dem hörs stämmorna av de som i brist på något bättre ibland kallas "klimatförnekare". Ärligt talat: det krävs en del mod (eller dumhet) för att ställa sig upp som privatperson och förkunna "jag kan det här bättre än många tusen vetenskapsmän och ekonomiska analytiker". För kan vi verkligen tro att en pensionerad sumprunkare i Hälleforsnäs har bättre insikter i världens klimat än horder av akademiker som med möda får igenom sina artiklar i strängt redigerade vetenskapliga tidskrifter, som arbetar med jättedatorer och jättestora forskningsanslag, etc. etc.? Kan vi tro att personer utan särskilda fackkunskaper i meteorologi, kemi, glaciärologi osv. skulle kunna komma på sammanhang som specialisterna inte har räknat ut? Det kan givetvis vara möjligt, men just inom den här typen av vetenskaper är den möjligheten sannerligen inte stor.

Jag minns en löpsedel för någon veckotidning jag såg för många år sedan: "Arbetslös trebarnsfar löser universums gåtor". Förmodligen tillhör många av "klimatförnekarna" den typen av människor som sitter vid köksbordet och "löser universums gåtor".

***

Jag bladade nyss i senaste numret av tidskriften Vår Fågelvärld som ges ut av Sveriges Ornitologiska Förening. Det var bland annat en artikel om fåglar på små öar i Söderhavet. De ligger illa till på grund av olika hot. Det senaste är att stigande havsvattennivå kommer att göra att deras öar så småningom kommer att hamna under vattnet.