Indien, vanhedrande andraplats

Råkade få se en artikel i Times of India som antyder att Indien kan få problem med den mänskliga komponenten i sin utveckling framöver. PISA kanske är bekant, Programme for International Student Assessment. Det är en utvärdering som OECD gör av skolelevers kunskaper. För Sveriges del är PISA väl mest bekant i och med landet backar i rankingen - detta trots (?) betygsinflation, skolkonkurrens och ivrigt bekämpande av den så kallade 'flumskolan'.

Men nu handlar det om Indien. Man har gjort PISA-tester i två delstater, Himachal Pradesh längst upp i nordöst och Tamil Nadu längst ned i söder. Resultaten (man hittar dem här också) är inte uppmuntrande. Indierna var näst sämst, bara kirgiserna var sämre. En föga hedrande andraplats från slutet av listan alltså.

I viss mån kan det här döljas genom att det finns så oerhört mycket folk i Indien, mer än 1,2 miljarder människor, att det ändå går att skaka fram en massa duktiga människor. Men tänker man sig en bred utveckling är bristen på kunnigt och utbildat folk illavarslande. Samtidigt ligger asiatiska konkurrenter som Kina, Japan och Sydkorea högt på rankingen, och det blir nog svårt för Indien att komma ikapp.

Läget år 2030?

Den här tabellen kan vara svår att läsa, men den finns i större format här

Kan man förutspå hur världsekonomin ser ut om tjugo år? - Ett bra svar kan vara att "gissa går ju alltid, men säker kan man aldrig vara".

Antag att en rik person har 100 kronor i årsinkomst och en fattig 50 kronor. Man gissar att den rikes inkomst kommer att växa med 1,82 procent per år medan de fattige kommer att få 4,56 procents årlig ökning. Kommer den fattige någon gång att komma ikapp rikingen? Jag frågade min miniräknare och fick svaret att det sker efter drygt 26 år. (Ekvationen 100*1,0182^x = 50*1,0456^x ger att X, som är antalet år jag frågar efter, blir drygt 26,1 år.) Ränta på ränta kan alltså ge stora siffror från en liten början och kasta om förhållandet mellan rika och fattiga.

I artikeln med diagrammet hänvisas till den ekonomiske forskaren Angus Maddison. En hemsida tillägnad hans verk finns här. Som forskare hade han gjort antaganden om världsekonomins utveckling, men kanske varit för pessimistisk vad det gäller Latinamerika och Afrika. Nu har några andra ekonomer uppdaterat vad Maddison kommit fram till och är mindre pessimistiska. Det går bättre för Latinamerika - det är väl bland annat ett resultat av att en del stater brutit med nyliberala utvecklingskoncept som snarare leder till avveckling - och jättar som Indien och Kina tuffar på bra. (Men som bland annat exemplet Indien visar så betyder inte utveckling för mindre grupper av befolkningen att de stora grupperna får det bättre - man skapar några miljardärer och mängder av fattiga.)

Blir det verkligen så att de stater som inte ingår i OECD kommer att stå för 70 procent av världens produktion om tjugo år? Med tanke på att "de därute" väl har cirka 70 procent av världens befolkning vore det inte annat än rättvist. Det finns anledning till viss optimism, men med varnande pekfingrar höjda. Pandemier, resurskriser, krig - hur kommer ett sönderfallande USA-imperium att uppträda mot omvärlden exempelvis - ekologiska kriser, kulturell förvirring ... . Men trots alla varningar kanske man kan gissa att jämvikten i världen som så grovt förstördes av 500 års västerländsk kolonialism och imperialism kommer att återställas.

OECD-länderna är blåfärgade, har ofta blå politiker, utvecklas inte så bra nu och kanske inte i framtiden heller. Ser ut som om framtiden finns därute i det grå.