Nya rön om människans vandringar

Vartefter nya rön görs så kommer det fram mer ledtrådar om hur människor har rört sig över jordklotet. Ibland är det överraskningar i stil med att människor tog sig över Atlanten från Europa till Nordamerika under senaste istiden tusentals år innan större grupper vandrade in från Asien. Eller om vi går längre fram i tiden: upptäckten av en medeltida nordisk bosättning eller handelsplats på Baffin island i norra Canada.

Stilla havet, ungefär en tredjedel av jordytan består av denna enorma utsträckning vatten. Men djärva och skickliga sjöfarare tog sig över dessa vidder!

Kontakter mellan Sydamerika och öarna i Stilla havet, och Sydamerika och Asien, har man diskuterat länge. Det mest kända fallet är väl Thor Heyerdahls idé att öarna i Polynesien befolkades av människor som seglade dit från Sydamerika.

Men det kan vara tvärtom, även om Heyerdahl visade att det var praktiskt möjligt genom att göra resan. De människor som tog sig över Stilla havet verkar snarare ha sitt ursprung i Asien. De var enormt skickliga sjöfarare som kunde hitta små öar i ett nästan tomt hav, och nya rön antyder att de kom till Sydamerika. Där hittade de en intressant matvara att ta med sig när de återvände, nämligen sötpotatis.

I den här artikeln berättas att forskare genom studier av DNA i gamla herbarier lyckas klura ut att sötpotatis i östra Stilla havet har sitt direkta ursprung i Sydamerika. Det som har krånglat till analysen tidigare, när man inte hade tillgång till genetisk forskning, var att spanjorer tog med sig sötpotatis från Sydamerika tidigt på 1500-talet, och att dessa potatissorter senare infördes i stillahavsområdet via Europa. Men det skedde främst i västra området, och sötpotatisen där avviker en del från den sydamerikanska ursprungstypen. I östra Stilla havet är det samma sort som i Sydamerika.

Jag plockar ned en bok ur hyllan, The Ancient Civilizations of Peru av J. Alden Mason, för att se om det står något där. Jodå, och notera att detta är en bok vars första upplaga kom 1957, och det jag har är en reviderad version från 1968. Även där nämns sötpotatisen, och att den har samma namn i Polynesien som i Peru - kumara. Mason nämner flera likartade företeelser som finns i Polynesien och Asien respektive i Sydamerika. Panflöjt och barkkläder exempelvis, vävteknik och metod att färga tyger. Och på Chiles kust har återfunnits verktyg som skall vara av otvetydigt Påskö-ursprung. Längre norrut i Peru och Ecuador finns lämningar som tyder på att japanska sjöfarare hamnat där. Kanske fiskare som fastnat i de stora strömmarna och sedan drivit tvärs över Stilla havet och landat just där Sydamerika sticker ut som mest västerut. Hur som helst: likheten mellan viss keramik i Sydamerika och vad den japanska Jomon-kulturen presterade lär vara slående.

Sötpotatis. Med lite fantasi kan man få det till att den i mitten påminner om en gris som ligger, med trynet åt högerkanten.

När jag söker i gamla bloggposter hittar jag för övrigt den här från 2008. Där citeras forskning som hävdar att kycklingar införts från Polynesien till ett ställe i nuvarande Chile, långt innan spanjorerna kom dit. Indicierna på kontakter över havet blir alltså fler! Det är spännande!


Förresten: Hur hittar man en isolerad ö långt ute i Stilla havet om man inte har tillgång till moderna hjälpmedel? Det finns vad jag vet ett par knep. Dels tittar man efter moln, eftersom det ofta ligger moln över öarna. Dels hur fåglarna flyger. De kan förväntas hålla sig inte mer än några hundra kilometer från närmsta land.

En halv poäng till Heyerdahl ändå?

Den norske vetenskaparen Thor Heyerdahl (se en översikt här) hävdade att de sydamerikanska kulturerna hade spritt sig över havet och befolkat Polynesien. Det var kontroversiella teorier och Heyerdahl försökte bevisa dem bland annat genom den berömda Kon Tiki-expeditionen när han seglade med en flotte av balsaträ från Peru till Polynesien 1947. Det lyckades och därmed kunde Heyerdahl visa att det åtminstone inte gick att förneka möjligheten att Polynesien befolkats från Amerika.

Fast det hela sprack senare när ny genteknik visade att polynesiernas förfäder med största sannolikhet kom från Asien. Varifrån närmare bestämt vet man inte, men Taiwan brukar nämnas som kandidat.

Men vetenskapen som delvis spräckte Heyerdahls ideer kan på sätt och vis också stödja dem. För även om folk i Sydamerika inte gjorde långfärder på Stilla havet verkar människor ha kommit från andra hållet. Bland de tio viktigaste arkeologiska upptäckterna förra året listar tidskriften Archaeology Polynesian Chickens in Chile. Polynesiska kycklingar i Chile alltså, vid sydkanten av det gamla Inkariket. Följande har hänt:

Arkeologer har hittat kycklingben i lämningar som är äldre än den spanska ankomsten till Inkariket. Eftersom man tidigare har antagit att det var spanjorerna som införde kycklingar och en del andra husdjur måste historien skrivas om. Kycklingen var där före conquistadoren. Och till råga på allt visar DNA-analys att den där Chile-kycklingen var släkt med kycklingar som finns på öar långt borta i Stilla havet, som Samoa och Tonga. Eftersom hönsfåglar knappast flyger över dessa enorma vattenområden mellan Polynesien och Sydamerika är den enda förklaringen att de kommit med båt, med andra ord att folk från Polynesien tagit sig över till Sydamerika innan spanjorerna kom och sabbade det mesta. Och då kan ju Heyerdahl få en halv poäng i alla fall - folk har tagit sig över havet, men inte i den riktning han tänkt sig.