 |
| London, slum, 1880-talet |
Det här hittade jag, som så ofta händer, av en slump. Jag letade efter Zacharias Topelius' fina dikt som brukar kallas
Blommande gröna dalar efter den första raden. I själva verket heter den officiellt
Under rönn och syrén. En populär melodi särskilt för manskörer tror jag, och den finns i ett antal insjungningar på nätet. Men, som sagt, jag hittade något annat av gamle Zachris,
nämligen dikten Kommunismens vagga. Klickar man på den länken kommer man att hitta såväl kändisar som
Under rönn och syrén och
På Roines strand som
Kom hör min vackra visa, men också detta politiska aktstycke:
KOMMUNISMENS VAGGA
En gata. Hamburg? London? Wien? Paris?
Kväll. Mörker. Storm. Den stora spegelrutan
av en butik för alla läckerheter
från jordens hav och länder, klart belyst.
Allt dukas upp för vandrarns lystna blick,
allt doftar lust, allt skiner välbehag.
Stig in! Förnimmer du ej Herrens ord:
»Jag hungrade, och du gav mig att äta» ...
— Ja, med ett tillägg: ät, om du har guld!
Längst in i detta rika paradis
framskymta skuggor, sträckta i divanen
vid berg av ostron, hummer och champagne.
Men utanför stå, halvt i gatans mörker
och halvt förbländade av rutans dager,
vid dennas ena hörn en svulten usling,
i trasor klädd, och vid det andra hörnet
en fattig mor med ett förhungrat barn.
Du, som därinne sitter mätt vid bägarn,
driv bort dem, om de lystet stirra in!
Skjut ned dem med kartescher, om de sträcka
sin magra hand mot dina läckerheter
och säga till dig: egendom är stöld!
 |
| Gamle Zachris själv |
Denna dikt är daterad så sent som 1884 enligt uppgift
här. Det är den sista raden som särskilt fångade min uppmärksamhet. "Egendom är stöld." Uttrycket kommer från fransmannen Pierre-Joseph Proudhon som dog redan på 1850-talet, som blev rejält osams med Karl Marx och som betraktas som en av anarkismens lärofäder. Men Proudhon hade tidigare franskt tankegods att ösa ur. På 1700-talet skrev Rousseau om ägandets förbannelse:
Den första människa, som inhägnade ett stycke mark, kom på att säga 'Detta är mitt!' och fann människor nog enfaldiga att tro honom, var samhällets verkliga grundare. Hur många brott, krig, och mord; hur mycken olycka och fasa skulle inte den mänskliga rasen ha besparats om något ryckt upp pålarna, fyllt igen diket och ropat till sina medmänniskor: 'Akta er för denne bedragare, ni är förlorare om ni glömmer att jordens frukter tillhör alla och jorden själv tillhör ingen!
En sista fundering angående rönn och syrén: syrénen luktar ju gott men blommande rönn luktar mer som bränt gummi - illa alltså. Varför tog inte gamle Zachris hägg och syrén i stället? Häggen kan ju lukta rätt starkt, men inte så illa som rönnen!
