Rysk-kinesisk militärallians?

"Kina og Russland nå offisielt allierte" skriver Pål Steigan på sin blogg. Detta mot bakgrund av att Kinas nye försvarsminister Wei Fenghe har gjort sitt första utlandsbesök, och just till Ryssland.

Detta är naturligtvis stora nyheter. Krigsrisken har stigit betydligt på senare tid - möjligen kan ett beslutsamt uppträdande av två stormakter få den att sjunka igen. USA, och dess förmodligen rätt ovilliga och skrämda allierade, kan stå utanför staketet och skälla, men skulle de försöka hoppa över staketet och ställa till otyg så finns det två stora starka vakthundar därinne. Då är det lugnast för småjyckarna att inte försöka hoppa.

Några frågor: i vilken mån utsträcks det rysk-kinesiska samarbetet till andra stater? Putin sade att rysk hjälp, inklusive kärnvapen, skulle utsträckas till allierade. Gäller det bara Kina, eller exempelvis även om Iran angrips? Kina har tidigare lovat att hjälpa Nordkorea om landet angrips, så då kanske koreanerna har en dubbel försäkring mot angrepp?

Allianser brukar ha namn: NATO, Warszawapakten, Axelmakterna, SEATO etc., men här verkar det vara namnlöst. Jag tittade i Global Times (uppges vara inofficiellt språkrör för den kinesiska regeringen) och där finns en artikel om Wei Fenghes möte med sin kollega Shoigu i Ryssland. Artikeln säger inget om 'alliance' eller liknande, utan när organisationer nämns så är det SCO (Shanghai Cooperation Organization). Det verkar i det sammanhanget, vid ett SCO-möte, som en viktig överenskommelse undertecknats. Min kursivering nedan:

On June 7, Chang Wanquan, former state councilor and minister of defense, met Shoigu during the 14th conference of defense ministers of SCO member states in Astana, Kazakhstan. The two signed a road map on military cooperation for 2017-20, which was a top-level design and overall planning of Sino-Russian military cooperation during the period. It embodied the high-level strategic mutual trust and strategic coordination between the two countries, and favored the two sides' working together in coping with new security threats and challenges and maintaining regional peace and stability. 

Är det detta som är det verkliga alliansfördraget, och hur fungerar det i förhållande till övriga SCO-medlemmar, observatörer, dialogpartners och gäster? Medlemmarna är grönmarkerade på den här kartan, och notera att det är en rätt blandad samling: ärkefienderna Indien och Pakistan finns med.

 

Formalia åsido: det är staternas verkliga agerande som avgör vad alliansen, "vägkartan" eller vad man nu talar om, är värd. Och om man nu antar att tryck skapar mottryck så är förutsättningarna rätt goda för att Kina och Ryssland skall finna det värt att samarbeta på det militära området framöver. USA har klart visat att de betraktas som fiender. Man behöver inte gilla hur de två staterna sköter många av sina inrikes- och utrikes angelägenheter, men jag antar att de flesta av oss har ännu större reservationer mot ett tredje världskrig.

Vad är D-8?

"Vad är det här för ett gäng?" tänkte jag. "Vad är D-8 för ena tomtar, har aldrig hört talas om dem tidigare!"

Turkish President Erdogan urges #D8Summit member countries to use national currencies in trade https://t.co/NnUD5wfNcn pic.twitter.com/cSAg3bBCAL

— China Xinhua News (@XHNews) 20 oktober 2017

Nå, det finns alltså en grupp som kallar sig D-8 och består av ett antal mer eller mindre muslimska länder. Det som först fick mig att reagera var att den turkiske presidenten uppmanar medlemmarna att handla med varandra i nationella valutor. Och vilka är medlemmarna. Man hittar listan på wikipedia:  Bangladesh, Egypten, Indonesien, Iran, Malaysia, Nigeria, Pakistan och Turkiet. Har inte räknat efter, men det bör väl vara mer än halva miljarden människor som via sina statsledningar är med i 'The D-8 Organization for Economic Cooperation, även känd som Developing-8. 

Det är alltså en grupp stater där en tung medlem anser att man bör lägga dollarn åt sidan till förmån för egna pengar. Turkiet orienterar sig bort från USA. Iran är säkert med på det.

Noteras bör att ett flertal av D-8-gänget också på olika sätt är anknutna till SCO (The Shanghai Cooperation Organisation) som medlemmar eller med olika sorters observatörsstatus. Här har vi dem:

Vi har bland annat tre av fem BRICS-medlemmar här, Kina, Indien och Ryssland. 

Vad jag kan se så är sju av åtta D-åttor också med i den av Kina startade AIIB, Asiatiska banken för infrastruktur-investeringar. Bara Nigeria saknas. Till detta kan man lägga en massa andra mer eller mindre flernationella avtal, Kinas nya "sidenvägar" etc, och bilden verkar ganska klar: här byggs det internationella relationer som inte är bra för den världsordning som hänger på USA:s hegemoni vad det gäller militärmakt och pengar. Även de flesta stater som verkar stå utanför är på olika sätt på väg in i den nya ordning som byggs runt Ryssland och Kina och några andra mindre centra. Hur manövrerar Sverige i denna nya värld? Vi får väl notera medlemskapet i AIIB som något positivt i alla fall.