Skriv inte det här

Jag har helt rättvist kritiserat det grova språkbruk som somliga personer under anonymitetens täckmantel använder sig av på nätet. Här är några nya otrevliga uttryck, med förklaringar, som du inte skall använda:

• Marknads-jihadist. En person med överdrivna ideer om marknadsekonomins möjligheter och välsignelser.
• Odell. Någon som är lättsinnig med sanning och offentlig egendom. "Du är allt en riktig Odell."
  
• Odenberg. Krigshetsare, om kriget kan föras tillräckligt långt bort, med militära resurser som vi knappt har kvar.
• Odell-Odenbergkramare. Bör vara någon med närmast orangutangarmar om denna operation skall utföras i ett steg.
• Folkpartist. Folkpartist.
• Bildtbuse. Uttalar sig besserwisserartat med en sydsvensk dialekt som vi uppsvenskar inte tycker låter så kul (se not nedan).
• Ekonom-übersturmbannführer: Professor i nationalekonomi som omfattar fel teorier. "Ekonom" kan bytas mot vilken annan yrkesbeteckning som helst, om man tycker att personen på något sätt är motbjudande. Rörmokare exempelvis, om någon knäppig sådan råkar påträffas.
• Töntjöns. Verkar fungera i många sammanhang, en riktigt generell term.
  

Här får det räcka. Man får inte bli alltför uppspelt på fredagseftermiddagen,

Not: vid de tillfällen jag tittat på Bildts blogg har jag känt igen rösten bakom bokstäverna. Ganska lugn och resonerande, men inte överdrivet djupsinnig, förmodligen en rätt trevlig samtalspartner i vissa lägen, trevligt avvikande från de liberalbloggare där man genast uppfattar en gallskrikande yngling. Om Bildt är gymnasial så är han åtminstone gymnasial av en äldre och lite mer städad modell.

En not till: redan för många år sedan pekade den store Doktor Gormander på vikten att välja rätt ord när man skäller på folk. Han nämnde exemplen "kapitalistuggla" eller "kommunistmus" som varande fel.

Språkövningar

Råkade lyssna till ett musikstycke med poesirecitation alldeles nyss på P2. Musik av Sven-Erik Bäck och därmed ”knepig”, orden av Östen Sjöstrand, Vid havets yttersta gräns. Plötsligt är det en rad som fångar mig:

ett folk som förlorat sitt språk går vilse i stumheten

Men stumheten kan vara ett tomrum som ändå kommer att fyllas av något. Då tänker jag den här raden:

ett folk har alltid ett språk – sitt eget eller någon annans

Det är en ändring av vad Mao (och före honom Machiavelli) uttryckte: ett folk har alltid en armé, sin egen eller någon annans. Fiendens krafter kan invadera oss, och det behöver inte vara med väpnade styrkor. De kan försöka ta våra rena ord och ersätta dem med något annat. Säger du ”privatskola” eller ”friskola”? Säger du ”frihetskämpe” eller ”terrorist”? Säger du ”Venezuelas folkvalde president” eller ”Venezuelas kontroversielle president”? Säger du ”halvtokig massmördare” eller ”George W Bush”?

Vem bestämmer vad vi säger?