Även en blind höna kan hitta ett korn

Kanske den enda vettiga anmärkningen i Carl Bildts artikel i Dagens Nyheter idag är detta:

Att försöka att samtidigt stabilisera Irak och destabilisera Iran kommer knappast att gå.

Närmare än så av direkt kritik mot USA:s politik i Mellersta Östern kan man tyvärr nog inte vänta sig av den svenska utrikesförvaltningen. I övrigt är Bildts drapa en smetig historia av suddiga formuleringar och undanglidningar.

Han skriver om:

... Saddamregimens brutala 24 år. ... Att få en uppfattning om hur många regimens offer var är inte lätt. Bedömningar av hur många som direkt dödades närmar sig de cirka två miljoner som Pol Pot-regimen i Kambodja mördade och ligger i alla händelser väl över de cirka 800.000 som mördades i folkmordet i Rwanda 1994. Även i ett längre och bredare historiskt perspektiv var detta en osedvanligt grym regim.

Kan vi då få veta om offren för de felslagna sanktionerna är inräknade? Att sanktionerna efter Gulfkriget slog ihyggligt hårt, inte mot regimen utan mot miljoner utsatta irakier, är känt. Sanktionerna fortsatte även när detta var klart för de ansvariga. USA och England bär ett tungt ansvar för massdöd bland irakiska barn. Vad anser Bildt om det? Och hur ser Bildt på de mängder av offer som krävdes när Saddams regim och USA hade ett nära samarbete för att slå ner oppositionen i Irak (kurder och kommunister)?

Till detta lidande skall läggas den grava ekonomiska vanskötseln av landet. I praktiken har Irak varit konkursmässigt sedan början av 1980-talet...

Det misslyckade kriget mot Iran (påhejat av USA och dess arabiska lydstater) knäckte Iraks ekonomi. Utan ett enormt internationellt stöd är det tänkbart att Irak till och med förlorat mot Irans islamska revolutionärer. Jag undrar om Saddam hade vågat angripa Iran om det inte funnits garantier om hjälp från USA i bakgrunden? - Och så var det ju den ekonomi som ändå fanns kvar, den har ju krossats av USA:s militära och ekonomiska invasion.

Bildt vill ha större diplomatisk representation i Irak. Hos en regim som inte har mer legitimitet än Quislings norska år 1942?

Nu har britterna i praktiken givit upp i Basra. De överlämnar stan till den eller de grupper som är starka nog att fylla tomrummet. Det är inte bra, men hur ser bra alternativ ut i Irak? Kan det finnas en möjlighet att omvärlden tillfälligt går in och ersätter USA:s styrkor för att fixa en reträtt utan fullständig ansiktförlust för angriparen? FN-styrkor, trupper från Arabförbundet?
Det går förmodligen inte att få slut på våldet från den ena dagen till den andra, men man kunde tänka sig att kriget ändå kunde ebba ut så småningom.

Skriv inte det här

Jag har helt rättvist kritiserat det grova språkbruk som somliga personer under anonymitetens täckmantel använder sig av på nätet. Här är några nya otrevliga uttryck, med förklaringar, som du inte skall använda:

• Marknads-jihadist. En person med överdrivna ideer om marknadsekonomins möjligheter och välsignelser.
• Odell. Någon som är lättsinnig med sanning och offentlig egendom. "Du är allt en riktig Odell."
  
• Odenberg. Krigshetsare, om kriget kan föras tillräckligt långt bort, med militära resurser som vi knappt har kvar.
• Odell-Odenbergkramare. Bör vara någon med närmast orangutangarmar om denna operation skall utföras i ett steg.
• Folkpartist. Folkpartist.
• Bildtbuse. Uttalar sig besserwisserartat med en sydsvensk dialekt som vi uppsvenskar inte tycker låter så kul (se not nedan).
• Ekonom-übersturmbannführer: Professor i nationalekonomi som omfattar fel teorier. "Ekonom" kan bytas mot vilken annan yrkesbeteckning som helst, om man tycker att personen på något sätt är motbjudande. Rörmokare exempelvis, om någon knäppig sådan råkar påträffas.
• Töntjöns. Verkar fungera i många sammanhang, en riktigt generell term.
  

Här får det räcka. Man får inte bli alltför uppspelt på fredagseftermiddagen,

Not: vid de tillfällen jag tittat på Bildts blogg har jag känt igen rösten bakom bokstäverna. Ganska lugn och resonerande, men inte överdrivet djupsinnig, förmodligen en rätt trevlig samtalspartner i vissa lägen, trevligt avvikande från de liberalbloggare där man genast uppfattar en gallskrikande yngling. Om Bildt är gymnasial så är han åtminstone gymnasial av en äldre och lite mer städad modell.

En not till: redan för många år sedan pekade den store Doktor Gormander på vikten att välja rätt ord när man skäller på folk. Han nämnde exemplen "kapitalistuggla" eller "kommunistmus" som varande fel.

Olika blogg-typer

Bland de flitigaste i den svenska bloggvärlden torde Ali Esbati och Carl Bildt vara. I själva verket publicerar de så mycket så att man nästan kan undra om de har en spökskrivare gömd i skrivbordslådan. Men det är inte bara så att de är varandras politiska motsatser. Även vad det gäller sättet att förhålla sig till tillvaron tycker jag mig se intressanta skillnader mellan "Esbatis kommentarer" och "Alla dessa dagar" . Bildt slänger bara ut textstycke efter textstycke, utan så många hänvisningar. Esbati tillfogar bilder, filmer, diagram, länkar i en stadig ström. Kan det ha något att göra med närhet eller avstånd till Maktens Boningar? Den som sitter däruppe behöver ju inte bevisa så mycket, medan de uppåtsträvande känner att de måste använda så mycket hårda fakta och bitande kritik som möjligt. I och för sig skulle man kunna tänka sig att Bildt är för gammal för att vara skapande och påhittig vad det gäller bloggens "artistiska" innehåll, men jag är ju äldre än honom (tror jag) och jag stoppar åtminstone in ett foto eller en länk då och då!

Näsan i blöt, Calle

På sin blogg skriver Carl Bildt idag följande:

Under sitt halvår kommer Portugal att ha ansvar för det stora toppmötet mellan Europeiska Unionen och Afrika. Men hur skall problemet Mugabe och Zimbabwe hanteras?

Man vill också bygga ut relationen med Latinamerika och då inte minst Brasilien. Här finns ett starkt önskemål om närmare också politiska relationer med Europa.

Vi måste rida spärr mot Chavez destruktiva populism. Och vi måste ha en beredskap inför vad som kan komma att hända på Cuba.

Så här är det Calle: Chavez har valts i hederliga val (är det åtta gånger?) med röstsiffror som du bara kan drömma om att uppnå för egen del. Uppenbarligen anser inte flertalet väljare i Venezuela att Chavez är "destruktiv", snarare tvärtom. Och det är samma sak i flera länder i Latinamerika. Tänker du att "vi" skall invadera Venezuela för att tillsätta en "konstruktiv" regering som dess folk inte vill ha? - Och även i Bolivia och Ecuador har ju folk röstat fel och kanske bör tas i örat, eller ...?

Samma fråga kan man ställa om Cuba. "Vi" behöver ingen beredskap, det sköter cubanerna själva. Det blev ingen panik när Castro blev sjuk, dessutom har förmodligen flertalet cubaner inte lust att skickas ner i den levnadsnivå som råder i grannländerna. (USA är också ett grannland, med exempelvis högre barnadödlighet än Cuba.) Det räcker med att titta på andra länder i Karibien som invaderats av eller dominerats av USA för att förstå att "hjälpare" av den typen skall man akta sig noga för. Nicaragua, Guatemala, Haiti, El Salvador, Dominikanska Republiken erbjuder en del ledsamma exempel ...

Carl Bildt var opinionsbildare för den katastrofala invasionen i Irak. Spelar han samma fula roll igen?

Marken skälver

En notis i DN omtalar att det varit ett jordskalv i närheten av Hornborgarsjön i Västergötland. Tur att inte tranorna kommit ännu, så de slapp känna några skälvningar i sina långa ben när de lullar runt på åkrarna vid sjön och äter potatis.

Större underligheter i mänsklighetens värld ses på DN:s ledarsidor. Seismiska skälvningar från det irakiska skalvet har även nått tänkarna i Marieberg, och nu passar det att ta Carl Bildt i örat: "Ett par ord om USA:s ansvar och hans eget [Bildts, alltså] stöd för den folkrättsstridiga och fatala invasionen hade varit lika klädsamma som överraskande." Det fanns häcklare för länge sedan som callade - ursäkta, kallade - den nuvarande utrikesministern för Calle Stropp. Det är tydligen en uppfattning som nu börjar sticka upp nosen även hos DN:s ledarskribenter.

Ett skalv, framkallat i spänningsfältet mellan de höga och fina och de som inte är så höga och fina kan man ana i ett annat ledarstick. Skribenten meddelar, helt riktigt, att klyftorna i samhället har ökat. Och vad gör man åt det då? Kräver mer av de rika? Nejdå ... :

Rabatt på "hushållsnära tjänster" firas som en rättvisereform. Nu börjar det lukta konstigt. Folk som har råd att betala för att få någon som städar hemma hos sig skall få rabatt för det. Folk som inte har råd, men verkligt behov av hjälp, skall inte få se mer än en hemhjälp från socialen som drar genom bostaden i raketfart ibland.

Hur kan rättvisan gynnas av att landets callestroppare får billig hemhjälp? Klyftorna i samhället ökar, och det här verkar vara ett sätt att handgripligen banka in i samhället att de skall fortsätta att öka. Kommer hemhjälpen att kunna utveckla sig till nya arbeten, eller kommer hon att fastna i ett evigt underläge hos "herrskapet"? Jag tvivlar på att de familjer som har en piga som röjer upp efter dem i fina villan blir anständigare och jämlikhetssträvande människor - snarare blir det än mer stroppighet och arrogans. Är det så vi vill ha det?

Riverbend - skrivet i blod

Jag har hört talas om Riverbend från Baghdad, men inte kommit mig för att läsa bloggen Baghdad burning förrän idag. Egentligen är det inte jag som skall läsa den, utan personer som Carl Bildt som tror att irakierna fått det bättre efter Saddams fall, eller folkpartister som fortfarande tycks drömma om att svenska soldater skall slåss i USA:s krig.

Riverbend är en yngre irakisk kvinnsperson som jag misstänker skriver bättre engelska än många av de förmodligen rätt lågutbildade amerikanska och brittiska ockupationssoldaterna som härjar i hennes land.

USA:s styrkor lär i hög utsträckning komma från små orter på landsbygden där värvning i armén är en av de få sätten och kunna komma någonstans och kanske få en utbildning. På 90-talet hörde jag ett radioreportage om att den brittiska armén i stort sett rekryterade sitt manskap från fängelserna - det är helt enkelt svårt att få andra än gamla fängelsekunder till krigsmakten numera. Förhållandet bekräftades av en brittisk rekryteringsofficer. Förmodligen har det inte blivit lättare sedan 90-talet. Låter inte det snyggt: "den västerländska civilisationen och demokratin" försvaras av ett gäng som står i straffregistret! I Sverige på 1500-1600-talet kunde man göra sig av med bråkmakare genom att "sätta dem i knektehopen", skicka dem i fält och hoppas att de aldrig kom tillbaka. Om nu USA och UK är så förbaskat civiliserade och fina, varför skickar de inte en armé där alla åtminstone har en fil kand?

Och Riverbends vrede mot såväl ockupanter som deras irakiska quislingar och de religiösa mörkmännen som ödelägger Irak, mot fåraktiga internationella nyhetsmedia som inte kan rapportera korrekt vad som händer ... ja, herrar Bildt och Leijonborg, ni kanske borde ägna den här bloggen en stunds studier! Eller ni kanske är upptagna av något annat, som att försöka fiffla in Sverige som stridande part i Afghanistan?