Norsk reaktionär får på tafsen!

I Svenskan får vi lära oss att en sträng svensk iakttagare har avslöjat den norska barn-historien från femtiotalet - Folk och rövare i Kamomilla stad - som högerreaktionär. Ajaj, den där Thorbjörn Egner var allt en förförare av oskyldiga små barn med sina reaktionära historier!

Så här ser mitt eget gamla exemplar ut! 

När jag skrev om Kamomilla stad här på bloggen för fem och ett halvt år sedan uppmärksammade jag inte hur reaktionär historien var ur genus-synpunkt. Med tanke på att den enda stadsbo som det var verkligt krut i var tant Sofia, medan  övriga individer (inklusive rövarna) var tämligen mesiga och mest ville varandra väl, tycker jag ändå det felet kan ursäktas. Man blir liksom lurad ... Rövarna ägnade sig ju bara åt husbehovsrövande och slutade dessutom med det på slutet - utan drakoniska fängelsestraff!

Det är dock fråga om inte den här boken är värre. Klas Klättermus och de andra djuren i Hackebackeskogen. Samme tvivelaktige författare, och med en text som bitvis måste betraktas som ett oerhört angrepp mot arbetslinjen. Jag har givit den en avhyvling tidigare.

Också ett exemplar av den perfide herr Egners verks som finns i min ägo! Hur kunde jag växa upp till en progressiv samhällsmedborgare trots läsning av dessa alster när jag var barn!

Även här finns en kriminell individ - en räv som ägnar sig åt våldsdåd och rån - som blir snäll på slutet efter bara en tillsägelse. Otroligt! Och Klas Klättermus själv är ju inget annat än en arbetsskygg smitare som borde sättas i Fas3, eller kanske till och med Fas4 när man ändå är på gång! Ned med samhällsparasiterna!

Ett stort bål på Egners avskyvärda böcker kanske vore något för att pigga upp i vinterkylan!

Pepparkaksrecept enligt Jösse Bagare

Igår var jag i förbigående inne på det misslyckade (men så småningom lyckade) pepparkaksbaket i Hackebackeskogen. Men hur såg det riktiga receptet ut? Här kommer det:

PEPPARKAKEBAGARNS VISA

När som pepparkakebagarn
bakar pepparkakor tar han
ner från skåpet största grytan
och ett kilo margarin
det ska smältas, inte brynas
så när bubblor börjar synas
ska man blanda margarinet
med ett kilo ljust farin.

Uti grytan margarinet
rörs tillsammans med farinet,
åtta äggulor och sedan
drygt ett kilo vetemjöl.
Sist en tesked peppar strör man
ner i grytan, och sen rör man.
Sedan hälles hela degen
på ett bakbord utan söl.

Varför inte titta in hos Bamsefar innan vi lägger Hackebackeskogen till handlingarna för den här gången? Här sitter han i tofflorna och bolmar med sin gamla pipa i gungstolen medan Klas Klättermus och Mårten Skogsmus står nedanför och försöker påkalla uppmärksamhet.

Propaganda för arbetsskygghet? Hur kunde det hända? Norrman skyldig?

Av en händelse fick jag häromdagen anledning att leta fram Thorbjörn Egners Klas Klättermus och de andra djuren i Hackebackeskogen. (Fick den som julklapp 1955, för övrigt.) 'Anledningen' var att kolla vad det var för fel bagarlärlingen hos Jösse Bagare gjorde när han bakade oätliga pepparkakor. Under bläddrandet återfanns den här visan, det var ju många trevliga små visor i boken om K. Klättermus, och de fanns inspelade på stenkaka när det begav sig. Att det blev klass på vistexterna garanterades av att en av de svenska översättarna hetter Ulf Peder Olrog.

Egner var alltså norrman och även pappa till boken om Folk och rövare i Kamomilla stad. Teckningarna här gjorde han också. I Norge har man gjort nyare inspelningar, och söker man på 'Egner' på Spotify kommer såväl Kamomilla som Hackebackeskogen upp. I Norge heter Klas dock Klatremus.

Om man utgår från en modern-moderat-liberal uppfattning daltade Egner med såväl lättingar som kriminella. Även de som inte arbetade kunde vara trevliga och nyttiga trots att de var arbetsföra, brottslingar kunde bli bättre utan oändliga fängelsestraff. Knappast dagens predikan om man säger så, men på femtiotalet kunde man propagera sådant för små barn! Kanske är det Egners fel att så många tycker att 'arbetslinjen' är trist och att man som människa skall ha trevligt med varandra i stället? Undrar om exempelvis Birger Schlaug tog del av detta hemska budskap när han var liten? Och om Miljöpartiets senare urartning beror av att nyare generationer av MP-are inte läst Egner?

Nå, här är presentationen av Klas.Jag har kursiverat några av de värsta utbrotten i herr Egners indoktrineringsvers.

KLÄTTERMUSVISA
Det var en gång en mus,
och den musen hette Klas,
och han blev alltid bjuden
när det var stort kalas.
Det bästa som han visste,
det var att lata sej.
Nu tar nog ingen miste: ~
det handlar ju om mej.
Faderullanlej.

De andra samlar nötter
och har i sina hus,
men jag har inget hus och
är ingen sparsam mus.
Jag går till mina vänner,
de säjer inte nej,
för om jag rätt dem känner
så delar de med mej. ~
Faderullanlej.

De bjuder mej på middag,
då ropar jag hurra,
för jag vill gärna äta,
sjunga och vara glad.
Det är så skönt att leva
när man får roa sej
men arbeta och sträva '
det roar inte mej ~
Faderullanlej.

Kanske arbetsfanatikerna blir gladare åt följande visan. Nötteplukkervise heter den i originalet.  Den är mycket kortare dock, och dessutom står det inget om att skicka så gott som alla nötter till spekulationskapitalet utan bara hämningslös konsumtion för egen del samt gåvor till en gammal kärr... som borde klara sig själv, om nu inte Carema ser till att hon (inte) klarar sig. Hur som helst, Klas har en kompis som heter Mårten Skogsmus och faktiskt utför visst arbete.

NÖTPLOCKARVISA
Jag ska plocka nötter
från morgon och till kväll,
femton åt min moster
och tjugo åt mej själv.
Sex äter jag till middag
- det tror jag jag behöver -'
sen köper jag en kaka för
de fjorton som blir över.

Förresten, vad bagarlärlingen gjorde för fel? - Jo, enligt receptet (det finns också i form av en visa) så tar man ett kilo farin och en tesked peppar till pepparkakorna, men han rörde till det och tog en tesked farin och ett kilo peppar i stället. Kakorna blev oätliga naturligtvis, men det fanns en kriminell räv i närheten som man lurade att äta dem! Räven bättrade sig så småningom, på order av Bamsefar.

Min gamla bok!

Här är adresser på Spotify till visorna jag skrivit om ovan. Nötplockarvisa: Thorbjørn Egner – Nøtteplukkervise
Klättermusvisa: Thorbjørn Egner – Klatremusvise 
Pepparkakebagarns visa: Thorbjørn Egner – Dobbeltpeprete Pepperkaker

Folk och rövare i idyllen - ännu ett källarfynd

Ännu ett litterärt källarfynd som jag lyft ur dammet. Thorbjörn Egner har varit på tapeten tidigare här i bloggen, med sitt odödliga opus om Klas Klättermus i Hackebackeskogen. Lika klassisk bör Folk och rövare i Kamomilla stad vara. Staden där kameler, åsnor och spårvagnar (nja, en spårvagn med två hållplatser) kunde ses på gatorna, och farbror Tobias satt i sitt torn och försökte hålla koll på vädret medan den gemytlige konstapel Bastian vankade och vakade omkring. Den enda med skinn på näsan var den stränga tant Sofia.

Trevliga visor var det i berättelsen också, alldeles som hos Klättermusen. Allt trevligt för övrigt: enda orosmolnet var den kriminella trion Kasper, Jesper och Jonatan som försörde sig genom stöldturnéer i staden. Dock gjorde de misstaget att röva bort tant Sofia i akt och mening att hon skulle städa upp i deras sunkiga tillhåll. Fast det var så mycket krut i kärr... att de blev tvungna att kånka hem henne igen!

Men de var också trevliga, och på slutet blev de dessutom laglydiga medborgare efter att ett medborgargarde hade knipit dem under pågående stöldarbete. Med andra ord en lagom spännande blanding av skoj och äventyr i ett lugnt tempo, långt från dagens hysteri.

Kalle och Klas - nya källarfynd

Ibland plockar jag upp några gamla böcker från dammet i källaren. Här är några nya källarfynd som låter oss påminnas (om vi nu har åldern inne) om femtiotalets barnkultur. Det var inte bara Astrid Lindgren om nu någon tror det. Vi hade exempelvis Thomas Funck som kom med Kalle Stropp, Grodan Boll, Plåtnicklas och andra trevliga bekantskaper. Jag vet inte vad som kom först, bok eller radioprogram, med radioprogrammen var något nytt och roligt att lyssna till när det begav sig. På den tiden hade vi ännu bara en radiokanal i landet, så utbudet var inte så rasande stort. Man kan säga att Kalle och hans vänner var en totalupplevelse: text, bild, sång och musik. Det var så länge sedan så grammofonskivorna med Kalle gjordes som 78:or. Det finns till och med en film som jag såg på TV någon gång under förra årtusendet. Färgerna var ganska urblekta redan då, så man kan undra om den ens finns kvar idag.

Thorbjörn Egner med Klas Klättermus och resten av gänget i Hackebackeskogen kom från Norge under samma tid. Där var det också sång och musik och Klättermusen själv var en musikant som väl närmast kan betraktas som arbetsskygg men som ändå var populär därute i skogen. Räven fick utgöra det oroande inslaget i handlingen (rävar har ofta en taskig image i litteraturen) men bättrade sig mot slutet.

Jaja, det var några ljuspunkter i det mörka femtiotalet!