Polanyi skrev om hur den kapitalistiska ekonomin ställdes utanför samhället och blev dess härskare i stället för dess tjänare. Det berodde inte av några anonyma naturlagar, utan av beslut som de härskande tog. Vi kan väl tänka oss att besluten ändå hade viss verklighetsförankring men den grundläggande frågan infinner sig ändå ganska snart: är det samhället (samhällsmedborgarna) som skall tjäna ekonomin, eller är det ekonomin som skall tjäna medborgarna? Polanyi föredrog det senare och ville föra tillbaka ekonomin in i samhället. Den skall vara "inbäddad", inte utanförstående.
(Här är en sammanställning, men läs gärna Den stora omvandlingen! Den kom för några år sedan på svenska. )
Avreglerandet (eller vi kanske kan säga "omreglerandet") som under flera årtionden lett till återkommande kriser inom bank- och finansvärlden, och de återregleringar som nu är på gång, ger en intressant illustration till de problem Polanyi beskriver. När för samhället viktiga ekonomiska funktioner drivs utan särskilt mycket yttre kontroll är det ett farligt utanförskap. De tappar kontakt med marken och seglar iväg i sin egen rymd - tills gasen pyser ur ballongen och den brakar i marken. Som regelbunden läsare av HuffPost har jag de senaste dagarna fått ta del av många utbrott mot den näringspolitik med allt färre kontroller över näringslivet som inleddes när Reagan var president och som drivits till det extrema under senare år. (Någon kanske minns Enron-skandalen för några år sedan, den ingår i samma sörja.)
Många aktiva inom näringslivet är inte dummare än att de begriper det här. De konstiga krumbukter som bank-, börs- och andra företagsskojare ägnar sig åt är farliga. Hela mentaliteten att höja vinsten till skyarna som enda ledstjärna för företagen är farlig. Vissa företagsledare kanske tror att de kan köra sitt eget lopp utan att bry sig om samhället därutanför, eller att behandla det som sopor, men det håller inte. Det är farligt. Det kan finnas en sorts samhällskontrakt därute som visserligen inte alltid är nedskrivet, men som man ändå bör undvika att trampa på om man vill ses som ett ansvarstagande företag.
Sachs vill granska kapitalismen lyder rubriken på en artikel i DN:s ekonomibilaga idag (den är i skrivande stund inte ute på nätet). Sachs heter Daniel och är VD för Proventus där den kände Robert Weil är huvudägare. Sachs säger en del saker som många milt vänsterliberala personer kan hålla med om:
– Det talas mycket om finansiella bubblor. Men allvarligast är den amerikanska konsumtionsbubblan, där hushållen i USA under mer än tjugo år har hållit i gång världsekonomin med lånade pengar. Så kan det i längden inte fortsätta, vilket vi nu också ser, framhåller Daniel Sachs.
I USA är det nödvändigt med ett ökat sparande, påpekar han. Men en sådan omställning är inte smärtfri, utan innebär en lägre varaktig konsumtionsnivå. Det får en långsiktig effekt på världsekonomin, även när dagens lågkonjunktur och finanskris är avslutade. Det viktiga blir att möta konsekvenserna, både de ekonomiska och politiska:
– Undersökningar visar att den nuvarande utvecklingen av allt fler uppfattas som ett hot, vilket innebär faror för demokratin. Följden av ökade klyftor kan bli att många försöker försvara sitt eget och skyller problemen på andra. Vi riskerar bakslag för frihandeln och i förlängningen även för det öppna samhället, betonar Daniel Sachs.
KINAS UTVECKLING är också ett stort frågetecken. Bland västliga bedömare är en dominerande uppfattning att snabb ekonomisk tillväxt kommer att driva landet i demokratisk riktning. Men Daniel Sachs är inte övertygad om att kopplingen mellan marknadsekonomi och demokrati är så självklar:
– En ny ”auktoritär kapitalism” har uppstått i Kina och Ryssland. Vi kan inte ta för givet att dessa länder utvecklas åt västerländskt håll när det gäller synen på frihet och mänskliga rättigheter. Tvärtom kan ekonomiska framsteg betyda att de politiska ledarna fortsätter på den inslagna vägen, som inte leder mot demokrati. Den liberala världsordningen har tappat i attraktionskraft och är satt under ökat tryck.
…
– Vi vill komma ifrån dagens polarisering och tycker att det i stället behövs mer sökande efter ny kunskap. Vi kan inte lämna det kritiska granskandet av kapitalismens utveckling till dem som är emot marknadsekonomi.Det är ett självändamål att kasta sten i glashuset …
För Proventus handlar det om ett sätt att skapa sig långsiktig framgång: för detta är man beroende av att verka i ett humanistiskt samhälle där välståndet är brett fördelat.
Jaha, där har vi Polanyi igen på slutet. Inte att sväva högt över mängden och då och då skicka ner en spottloska (det som kallas "trickle down"ekonomi) utan faktiskt vara en del av samhället. Det kanske vore billigare på sikt att köpa ut skuldsatta medborgare än skuldsatta företag? Och ett humanistiskt samhälle låter trevligare än det större delen av världens befolkning lever i idag.
Jag undra om detta är en aspekt av ett begrepp som jag vet ganska lite om: Creative capitalism.
En sammanfattning av idén som hänger ihop med Bill Gates tycks vara att man vill äta kakan men ändå har den kvar, att man tror att det går att driva kapitalism utan att dess inneboende motsättningar spränger systemet.
The ideology calls for a new form of capitalism that works both to generate profits and solve the world’s inequities, using market forces to better address the needs of the poor. According to Gates, 'disparity between the rich and the poor are greater today than ever'. Gates' idea of creative capitalism combines the "two great focuses of human nature -- self-interest and caring for others," he stated. By keeping business acumen in mind, the world's corporations can discover new, innovative ways to solve major problems for one billion of the world's poorest people, who don't get enough food or don't have drinking water or reliable access to medication, which the rest of us take for granted, he said.
Då har vi det där igen. Klyftorna är för stora, och det finns undersökningar från olika håll i världen som visar att väldigt många människor håller med om det. I USA har många svårt att fatta att det är dåligt med klyftor men man lär sig väl där också. Så länge det fanns realistiska möjligheter för de många att avancera och bli "medelklass" kunde man väl godta de befintliga skillnaderna, men när dels avancemangsmöjligheterna minskar och klyftorna är de värsta sedan 1920-talet strax före dåtidens stora krasch, torde toleransen minska. Det spelar ingen roll om näringslivets storpampar och deras politiker skriker och viftar med armarna - de skall släpas in i samhället igen och lära sig veta hut!
Och man kan fråga hur mycket statlig reglering och privat kreativitet som kapitalismen tål innan den eventuellt har återförvandlats till en marknadsekonomi som tjänar mänskligheten, inte befaller över den. Att kombinera "two great focuses of human nature -- self-interest and caring for others" låter i alla fall som ett försök att sammanfatta Adam Smiths Wealth of Nations och Theory on Moral Sentiments i en volym. Kan det fungera?
