Polanyi skrev om hur den kapitalistiska ekonomin ställdes utanför samhället och blev dess härskare i stället för dess tjänare. Det berodde inte av några anonyma naturlagar, utan av beslut som de härskande tog. Vi kan väl tänka oss att besluten ändå hade viss verklighetsförankring men den grundläggande frågan infinner sig ändå ganska snart: är det samhället (samhällsmedborgarna) som skall tjäna ekonomin, eller är det ekonomin som skall tjäna medborgarna? Polanyi föredrog det senare och ville föra tillbaka ekonomin in i samhället. Den skall vara "inbäddad", inte utanförstående.
(Här är en sammanställning, men läs gärna Den stora omvandlingen! Den kom för några år sedan på svenska. )
Avreglerandet (eller vi kanske kan säga "omreglerandet") som under flera årtionden lett till återkommande kriser inom bank- och finansvärlden, och de återregleringar som nu är på gång, ger en intressant illustration till de problem Polanyi beskriver. När för samhället viktiga ekonomiska funktioner drivs utan särskilt mycket yttre kontroll är det ett farligt utanförskap. De tappar kontakt med marken och seglar iväg i sin egen rymd - tills gasen pyser ur ballongen och den brakar i marken. Som regelbunden läsare av HuffPost har jag de senaste dagarna fått ta del av många utbrott mot den näringspolitik med allt färre kontroller över näringslivet som inleddes när Reagan var president och som drivits till det extrema under senare år. (Någon kanske minns Enron-skandalen för några år sedan, den ingår i samma sörja.)
Många aktiva inom näringslivet är inte dummare än att de begriper det här. De konstiga krumbukter som bank-, börs- och andra företagsskojare ägnar sig åt är farliga. Hela mentaliteten att höja vinsten till skyarna som enda ledstjärna för företagen är farlig. Vissa företagsledare kanske tror att de kan köra sitt eget lopp utan att bry sig om samhället därutanför, eller att behandla det som sopor, men det håller inte. Det är farligt. Det kan finnas en sorts samhällskontrakt därute som visserligen inte alltid är nedskrivet, men som man ändå bör undvika att trampa på om man vill ses som ett ansvarstagande företag.
Sachs vill granska kapitalismen lyder rubriken på en artikel i DN:s ekonomibilaga idag (den är i skrivande stund inte ute på nätet). Sachs heter Daniel och är VD för Proventus där den kände Robert Weil är huvudägare. Sachs säger en del saker som många milt vänsterliberala personer kan hålla med om:
– Det talas mycket om finansiella bubblor. Men allvarligast är den amerikanska konsumtionsbubblan, där hushållen i USA under mer än tjugo år har hållit i gång världsekonomin med lånade pengar. Så kan det i längden inte fortsätta, vilket vi nu också ser, framhåller Daniel Sachs.
I USA är det nödvändigt med ett ökat sparande, påpekar han. Men en sådan omställning är inte smärtfri, utan innebär en lägre varaktig konsumtionsnivå. Det får en långsiktig effekt på världsekonomin, även när dagens lågkonjunktur och finanskris är avslutade. Det viktiga blir att möta konsekvenserna, både de ekonomiska och politiska:
– Undersökningar visar att den nuvarande utvecklingen av allt fler uppfattas som ett hot, vilket innebär faror för demokratin. Följden av ökade klyftor kan bli att många försöker försvara sitt eget och skyller problemen på andra. Vi riskerar bakslag för frihandeln och i förlängningen även för det öppna samhället, betonar Daniel Sachs.
KINAS UTVECKLING är också ett stort frågetecken. Bland västliga bedömare är en dominerande uppfattning att snabb ekonomisk tillväxt kommer att driva landet i demokratisk riktning. Men Daniel Sachs är inte övertygad om att kopplingen mellan marknadsekonomi och demokrati är så självklar:
– En ny ”auktoritär kapitalism” har uppstått i Kina och Ryssland. Vi kan inte ta för givet att dessa länder utvecklas åt västerländskt håll när det gäller synen på frihet och mänskliga rättigheter. Tvärtom kan ekonomiska framsteg betyda att de politiska ledarna fortsätter på den inslagna vägen, som inte leder mot demokrati. Den liberala världsordningen har tappat i attraktionskraft och är satt under ökat tryck.
…
– Vi vill komma ifrån dagens polarisering och tycker att det i stället behövs mer sökande efter ny kunskap. Vi kan inte lämna det kritiska granskandet av kapitalismens utveckling till dem som är emot marknadsekonomi.Det är ett självändamål att kasta sten i glashuset …
För Proventus handlar det om ett sätt att skapa sig långsiktig framgång: för detta är man beroende av att verka i ett humanistiskt samhälle där välståndet är brett fördelat.
Jaha, där har vi Polanyi igen på slutet. Inte att sväva högt över mängden och då och då skicka ner en spottloska (det som kallas "trickle down"ekonomi) utan faktiskt vara en del av samhället. Det kanske vore billigare på sikt att köpa ut skuldsatta medborgare än skuldsatta företag? Och ett humanistiskt samhälle låter trevligare än det större delen av världens befolkning lever i idag.
Jag undra om detta är en aspekt av ett begrepp som jag vet ganska lite om: Creative capitalism.
En sammanfattning av idén som hänger ihop med Bill Gates tycks vara att man vill äta kakan men ändå har den kvar, att man tror att det går att driva kapitalism utan att dess inneboende motsättningar spränger systemet.
The ideology calls for a new form of capitalism that works both to generate profits and solve the world’s inequities, using market forces to better address the needs of the poor. According to Gates, 'disparity between the rich and the poor are greater today than ever'. Gates' idea of creative capitalism combines the "two great focuses of human nature -- self-interest and caring for others," he stated. By keeping business acumen in mind, the world's corporations can discover new, innovative ways to solve major problems for one billion of the world's poorest people, who don't get enough food or don't have drinking water or reliable access to medication, which the rest of us take for granted, he said.
Då har vi det där igen. Klyftorna är för stora, och det finns undersökningar från olika håll i världen som visar att väldigt många människor håller med om det. I USA har många svårt att fatta att det är dåligt med klyftor men man lär sig väl där också. Så länge det fanns realistiska möjligheter för de många att avancera och bli "medelklass" kunde man väl godta de befintliga skillnaderna, men när dels avancemangsmöjligheterna minskar och klyftorna är de värsta sedan 1920-talet strax före dåtidens stora krasch, torde toleransen minska. Det spelar ingen roll om näringslivets storpampar och deras politiker skriker och viftar med armarna - de skall släpas in i samhället igen och lära sig veta hut!
Och man kan fråga hur mycket statlig reglering och privat kreativitet som kapitalismen tål innan den eventuellt har återförvandlats till en marknadsekonomi som tjänar mänskligheten, inte befaller över den. Att kombinera "two great focuses of human nature -- self-interest and caring for others" låter i alla fall som ett försök att sammanfatta Adam Smiths Wealth of Nations och Theory on Moral Sentiments i en volym. Kan det fungera?
10 kommentarer:
När begreppet "kapitalism" uppstod på 1820-talet syftade man på uppdelningen på ägare och arbetare. Att kapitalet koncentrerades på allt färre. Detta var något nytt - medan marknader har funnits så länge det har funnits samhällen som har varit större än klanen.
Vissa tänkare, t.ex. Fernand Braudel (och här i vår egen ankdamm Johan Ehrenberg) sätter rentav upp en motsättning mellan kapitalism och marknad. Kapitalismen försöker konspirera mot marknaden, menar de, och monopolisera den. Från nationalekonomin vet vi ju att om det råder perfekt marknad finns inga vinster, och detta är mer än kapitalister kan tolerera.
Så jag undrar om inte Soros är lite förvirrad där.
Man kan se kapitalism som en parasitär utväxt på marknaden. Alternativt som ett historiskt sett extremt specialfall av marknadsekonomin. Vad den än är så är den inte en evigt existerande företeelse.
En möjlig utveckling framåt kan ju bli att både kapitalism och marknad försvinner och ersätts av andra fördelningsmekanismer. Kanske det är där våra "kreativa kapitalister" hamnar till sin stora förvåning!
Vissa företagsledare kanske tror att de kan köra sitt eget lopp utan att bry sig om samhället därutanför, eller att behandla det som sopor, men det håller inte.
Men de har själva blivit ohemult rika på att köra sina egna lopp, utan samhällshänsyn. Tvärtom har den bristande samhällshänsynen varit en förutsättning för skapandet av deras kolofantiska rikedomar. Denna hänsynslöshet måste ju ligga helt i linje med nyliberal ekonomisk teori/ideoloi dessutom, eftersom den hävdar att alla i egentligen bara agerar i egenintresse. Fast denna slutsats brukar man förstås inte dra - i alla fall inte offentligt.
I USA har många svårt att fatta att det är dåligt med klyftor men man lär sig väl där också.
Inte så konstigt med tanke på att hela den amerikanska befolkningen, nära nog, är nerdrogad av läkemedelsföretagens profitskapande men omdömesnedsättande preparat.
"Kolofantisk" - det var ett kul uttryck. Det har jag nog aldrig hört förut.
Enligt vissa tänkare finns det två kapitalistiska huvudriktningar: den brutala anglosaxiska och den mer socialt inriktade kontinentala. I dagens värld är det den första som hörs mest, men den senare är nog ännu rätt viktig inom EU (vilket kan ha förvånat svenska moderater när de stött på kristligt-sociala fackföreningar exempelvis).
Jag har en känsla av att den anglosaxiska grenen har gått för långt. Den kan hunsa de egna befolkningarna (även om ilskan verkar bubbla mer och mer även där) men går den utanför sitt kärnområde blir motståndet större. Det kan bero på ett underförstått samhällskontrakt, eller om vi kallar det klassamarbete, där en viss nivå av anständighet förväntas även från de rika och mäktiga.
Jag tror för övrigt att det finns en del modern forskning inom spelteorins område som visar att ohämmad egoism faktiskt inte är en lyckad strategi!
Motsättningen kapital-marknad känns väldigt konstruerad. Visst är marknader äldre än kapitalismen som produktionssätt, men vart än marknader funnits i historien har det utvecklats kapital (p-v-p').
Hur produktionen organiseras (med marknad eller ej) är väl beroende av de produktionsmedel som står till buds. Länge var lokal självhushållning det enda praktiska, marknader var ett fenomen vid sidan av den egentliga ekonomin. För två-tre hundra år sen var produktiviteten och arbetsdelningen så långt driven att produktionen inte längre var lokal utan nationell (och sedan internationell) och därför behövdes marknaden som organisatör av produktionen. Kapitalet blev herre över produktionen.
I dag är den globala produktionen så socialiserad (vad gäller organisation, inte ägande) att kapitalismens inneboende motsättningar kastar hela världen in i kris och krig.
Marknad och kapital går hand i hand, men kanske är de både allt mer otidsenliga.
Jag tycker inte att motsättningen känns så konstruerad även om kritiker kanske har tagit i lite extra för att visa att skillnaden faktiskt finns. För att det skall vara kapitalism räcker det inte med att enstaka transaktioner görs med vinstsyfte (p-v-p' = man börjar med pengar, köper något för dem som man sedan säljer och därmed får mer pengar). Alla produktionsfaktorer måste finnas på marknaden för att det skall kunna bli kapitalism. Hela ekonomin måste vara inriktad på att fungera för produktion för avsalu mot vinst. Sedan kan man ju säga att den extrema kapitalismen är en idealtyp som aldrig kan existera, men som ekonomisk modell är den ändå närmare sanningen än neoklassikernas perfekta konkurrens. Man kan säga att det fanns frön till kapitalismen i norra Italien på 1300-talet, men frön är inte samma sak som den färdiga växten.
Stort och intressant ämne att diskutera, och kanske för stort för en liten blogg. Att det är kris i systemet är vi uppenbarligen dock eniga om! Vart det sedan leder ...? Ja, det vet man ju först i efterhand.
Hej Björn
Jag är helt med på att marknaden måste omfatta produktionen och inte bara distributionen för att räknas som kapitalism. Om du läser mitt inlägg igen tror jag att det syns att det var vad jag talade om.
Alla marknader i historien har frambringat handelskapital, men endast med viss teknologisk utveckling har kapitalismen i sig blivit möjlig.
Fram till för ca 500 år sen var produktionsmedlen av sådan karaktär att det var opraktiskt med annat än självhushållning och marknaden förblev i periferin. Sedan produktivitet och arbetsdelning nått en tillräcklig nivå började produktionen i sig att allt mer organiseras genom marknaden. Produktionsmedlen blev kapital och kapitalismen blev det dominerande produktionssättet.
Marknadssocialism är bara namnet på en annorlunda organiserad kapitalism.
I dag har produktionen över hela världen blivit så socialiserad att marknaden är ett otillräckligt produktionsförhållande. Alternativet till en allt mer destruktiv kapitalism är en hushållning där produktionsmedlen, arbetet och produkterna inte längre är varor, där inget längre säljs och köps på en marknad.
Jag antar att en del av problemen med den här diskussionen är hur man sätter etiketter eller vilka definitioner man gör. Som handelskapitalism - är etiketten korrekt eller snarare förvirrande? Jag tror det är förvirring. Kan handeln betraktas för sig, isolerad från övriga delar av samhället? När Marx skrev om nationalekonomi hade han faktiskt ett problem med terminologi, vad olika saker skulle kallas. Han kanske hade kallat handelskapitalism och utsugning för något annat om han hade varit aktiv idag.
Björn, jag inser att denna artikel är en aning gammal nu, men jag vill påpeka att förvirringen förmodligen kommer sig av att du läser "kapital" (anhopning av värde som används för att ackumulera mer värde) som "kapitalism" (ett produktionssätt där produktionsmedel, arbetskraft och de producerade föremålen och tjänsterna är varor, dvs där produktionen domineras av kapitalet).
Jag skrev alltså inte "handelskapitalism" vilket precis som du skriver skulle vara en mindre lyckad term, jag skrev "handelskapital" vilket syftar på att handelsmannen inte endast köper/säljer för att tillfredställa sina egna behov utan för att ackumulera mer kapital.
Intressant påpekande. Det gäller att vara vaksam även på ordens små ändelser! Fast jag funderar ... nja, det får jag återkomma till vid något annat tillfälle.
Skicka en kommentar