För den som undrar över varför tågen inte gått något vidare de senaste dagarna finns
en förklaring som en gästskribent ger hos Kerstin på Motvallsbloggen:
I februari 1972 fanns 20 snöplogningslok utplacerade på strategiskt belägna stationer i det svenska järnvägsnätet, i beredskap för att rycka ut för snöröjning på järnvägslinjerna. I februari 2010 finns bara 2 av dessa snöplogningslok kvar i sådant skick att de kan användas för snöröjning. Av de ursprungliga 20 har 11 skrotats och de övriga står avställda i väntan på skrotning eller reparation. Inga ersättningslok har anskaffats, endast mindre snöröjningsmaskiner som inte räcker långt när det blir en riktig snövinter.
Fortsätt gärna läs det inlägget, det visar hur de marknadsliberala galenskaperna får slå sönder fungerande system! Man kan också uttrycka det så att privata vinstdrivande företag fungerar som sådana, de bygger inte upp "bra-att-ha-resurser" eftersom det kortsiktigt inte är lönsamt. Och så sitter vi där med tåg som fastnar på linjen, eller över huvud taget inte går alls. Vinsten går före effektiviteten. Konstigt nog verkar de som vurmar för uppdelningar och privatiseringare inte att tänka på den lilla aspekten! Det verkar som de tror att å ena sidan har vi fina företagare som sitter och tänker på bästa möjliga vinst, å andra sidan har vi fina förtagare som gärna drar ner vinsten ifall det skulle behövas reserver längre fram. Men kvartalskapitalismen fungerar inte så, det borde vara känt.
I DN skriver dock Lars Epstein, och visar på bild, hur Roslagsbanan räddas genom att man plockat fram gammal museal utrustning för att hålla spåret öppet. Ja, det är naturligtvis trevligt med gamla fina grejor som fungerar, men ändå ...
Det räcker dock inte med att se till att gemensamma nyttigheter ligger utanför nyliberal kontroll. De måste ligga utanför liberal kontroll över huvud taget. När infrastrukturen i ett land börjar svaja bör man se upp. Det kan dels bero av ogenomtänkt misskötsel, del av medvetna beslut. Ett sätt att puffa för privatiseringar kan ju vara att strypa resurserna till en offentlig tjänst och sedan larma om att den är misskött och att privatisering är bättre. Fast under de senaste åren har vi sett att det inte blir bättre i alla fall. Om detta inte åtgärdas tror jag att slappheten kommer att sprida sig från område till område, och vi får ett samhälle som klappar ihop därför att misskötsel blivit regel överallt. Det är ju alltid "någon" som är ansvarig, men denne "någon" vill aldrig presentera sig.
Så här såg det ut
på SL:s hemsida nyss:
Helgens kraftiga snöfall i kombination med den stränga kylan gör att SL-trafiken i dag går med starkt reducerad kapacitet, och dras med stora förseningar i hela länet. Det innebär att det är mycket trångt ombord på tåg och bussar. Har du möjlighet att undvika rusningstrafikem eller arbeta hemifrån kan det vara bra att överväga att göra det.
Om du måste ge dig ut är ett tips att klä dig riktigt varmt, eftersom termometern ligger på långt under minusstrecket.
De stora störningarna innebär att reseplaneraren inte ger korrekta reseförslag just nu, eftersom den ger förslag utifrån tidtabellen, utan att ta hänsyn till störningarna.
Så här ser trafikläget ut måndag förmiddag:
Tunnelbana Det mesta av trafiken som går ovan jord är inställd. Tunnelbanan går endast följande sträckor:
- Gröna linjen mellan Gullmarsplan och Thorildsplan.
- Röda linjen mellan Mörby/Ropsten och Liljeholmen.
- Hela Blå linjen trafikeras som vanligt.
Bussar kommer att i mycket begränsad omfattning ersätta trafiken på de sträckor där tunnelbanan inte går. Det kommer tyvärr inte att räcka. Det krävs cirka tio bussar för att ersätta en fullsatt tunnelbaneavgång.
Tunnelbanetågen släpps alltså inte ut ur tunnelsystemet på flera linjer. Skall man kalla det "skandal" eller inte? Ett resultat av det oväntade förhållandet att det ibland är stränga vintrar i den här delen av världen?
DN:s kommentar till den här bilden är att "pendlare är ett härdigt släkte", men hur tålmodig bör man egentligen vara? Skall man behöva riskera krascher om det väl kommer ett tåg: ett tunnelbanetåg (minst)
kunde inte bromsa på grund av isbeläggning. Kanske dags att börja kasta snöbollar eller ännu hårdare grejor för att demonstrera missnöjet?
Infrastrukturminister Åsa Torstensson vill träffa SJ och Banverket för att höra vad som är fel. Felet kan ju vara den politik som gör att infrastrukturen får förfalla för att borgarna (med andra ord i stort sett hela svärmen av riksdagspartier) vill leka affär med vår gemensamma sektor.
