Plakatbärare

Det var återigen trassel med Stockholms pendeltågstrafik i förmiddags. Spårfel mellan Centralen och Södra station. Vissa tåg stannade inte vid Årsta. Tur att man inte behöver åka pendeltåg så ofta. Ett spår vid Södra station var avstängt och det behövdes lite extra dirigering för att folk skulle gå till rätt perrong. Jag tycker det var en bra idé att ställa upp några levande hänvisare i form av plakat och plakatbärare. Bättre än att det bara ropas något knappt hörbart i en högtalare då och då, och förvirrade människor kan få en muntlig förklaring.

Fast bäst vore väl en rejäl upprustning av spår, signaler, växlar, tåg och annat som i tid och otid går sönder!

***

Det här kanske skulle ligga på min Stockholms-blogg men jag funderar på dess framtid. En gång bröt jag ut stockholmsärenden från den här bloggen och skapade i stället Björnholm. Sedan blev det mer och mer av bildblogg av Björnholm, och jag skyfflade över de rena bildposterna till Björnbild i stället. Frågan är om jag skall stänga Björnholm och i stället lägga framtida stockholmsposter här i stället. Som alla vet så angår ju stockholmsfrågor hela landet - minst!

Infrastruktur i förfall?

Hur fungerar infrastrukturen? Ofta fungerar det bra, vi kan vara stolta över ett väl utbyggt nät av offentliga kommunikationer åtminstone i Stockholm, men det gäller att ha koll på varningssignaler om att något kan vara fel.

I morse tog jag tåget från Södra station till Jakobsberg utan några svårigheter. När jag gjort mitt däruppe och förhoppningsfullt återvände till stationen hade trafiken kraschat på grund av elfel mellan Centralen och Spånga. Jag tog en rejäl omväg, med buss till Vällingby och sedan tunnelbana till Fridhemsplan, innan jag så småningom var hemma på Söder igen. Fast det var bra mycket senare än vad jag hade tänkt mig.

Att det händer olyckor då och då är en sak, eller att väldigt konstiga vädersituationer kan påverka trafiken. Men när trafiken går på knäna dag efter dag trots att vädret inte kan sägas vara särskilt extremt, det är en annan sak. Och samma sak gäller det som finns runtomkring, som hissar och rulltrappor, och den allmänna miljön (snyggt och fint eller smutsigt och nedkladdat).

Eller för att ta det generellt uttryckt: fungerar samhällsfunktionerna som de skall även när det är påfrestningar, eller kan man notera tendenser till förfall, vanskötsel? När kommunikationer, el och annat börjar svikta även om läget i stort inte är extremt, då bör man bli vaksam. Hela samhället kanske är på väg utför. Nödvändiga jobb blir inte gjorda, de som skall göra jobben får inte tillräckligt stöd - de kanske inte ens finns, har försvunnit när organisationen har "slimmats". Det finns en liten otrevlig doft av nyliberalism över det hela: det bästa är om ingen gör något (för då kan vi sänka skatten!)... Nej, har skulle det behövas en rejäl upprustning och upprensning!'

Fredag den trettonde

Någon skulle kanske säga att morgonens pendeltågsförseningar visar att fredag den trettonde är en otursdag. Å andra sidan fick jag såväl i förrgår som igår byta till ett nytt tåg när det jag åkte med inte ville vara med längre, så det finns fler otursdagar.

Skratta eller gråta åt pendeltågseländet? Tja, man kan ta det hela med stoiskt lugn eller ilsket påpeka att det här är ett attentat mot en vettig klimatpolitik. Hur i h-e kan man få upp fler bilister på tågen om dessa säckar ihop, inte följer tidtabellen samt upplevs som allmänt otrivsamma!!! Det blir väl snarare så att folk tar bilen så de vet att de har en chans att komma fram dit de vill i tid. Att den nya regimen i Stockholm inte låter pengarna från trängselskatten gå till en rejäl upprustning av kollektivtrafiken är ett attentat mot klimatet. Var det så deras väljare hade tänkt sig - många av dem röstade förmodligen för trängselskatt med tanken att det skulle leda till en bättre kollektivtrafik.

Det enda nedanstående bild har att göra med pendeltågen är att jag tog den på ett pendeltåg för att se hur det skulle fungera.