Arga unga flickor ... en kanske?

Jag skrev i föregående inlägg om frånvaron av flickor som angripare under dessa skolskjutningar runt om i världen. Det håller nog idag också, om ingen kan påvisa något annat.

Men så drog jag mig till minnes ett tänkbart undantag, förmedlat via musikens värld. I slutet av 70-talet hade engelsmännen Boomtown Rats en hit som hette I don't like Mondays. Gruppen är borta men dess frontman Bob Geldoff lever kvar som välgörenhetsgubbe. Och sviker inte minnet totalt så är bakgrunden till den låten en flicka som sköt ner andra på en skola någonstans i USA. - Och det skulle i så fall vara "undantaget som bekräftar regeln". Eller om man säger så här: hittills är den statistiska sannolikheten att förövaren vid brott av den här typen är av kvinnokön väldigt liten. Och det kan man vara tacksam för, och hoppas att det fortsätter så.

Låt nu inte bara skolskjutningarna resultera i hetsjakt på ungdomar som verkar "lite udda" på det ena eller andra sättet. Ingen startar skolan med förutsättningen att en dag komma dit med laddade vapen för att göra upp. Idag skriker reklamen ut "var dig själv, var individuell". Lätt cynisk och misstrogen som jag är misstänker jag att i den mån det kommer ett barn med egna, originella och framåtblickande idéer till skolan kommer det att bli så söndermobbat av det hårt strömlinjeformade gänget av" individualister" att det får ägna resten av livet åt att mentalt försöka komma på fötter igen. Om det nu inte sker en snabb avräkning av notan med hjälp av en häftig puffra ... .

Arga unga män ... men var är flickorna?

Arg ung man modell Finland 2007?

Om den gynnare som sköt ihjäl ett antal personer utanför Helsingfors tillhörde kategorin arga unga män får vi kanske inte riktigt klarhet över - han satte en kula i skallen på sig själv och lär inte överleva skriver Hufvudstadsbladet. Men det tycks som om han var arg på mänskligheten och inte tyckte att den var något att spara på. Så han gick till skolan med en laddad pistol och pangade på. Men först hade han naturligtvis gjort reklam för sina synpunkter på nätet, via en film på Youtube. Det är så man gör numera. Media is king. All publicity is good publicity.

Var det inte någon figur av samma kaliber som sprängde sig själv och några andra människor i luften i ett finskt köpcentrum för ett tag sedan? Det var också någon som sköt ihjäl folk på en skola i Tyskland tidigare i år.

Skolskjutningarna i USA är välkända, och de verkar ha ett gemensamt mönster med alla andra händelser av den här sorten: det är inte arga unga flickor som kommer till skolan med en laddning häftiga bössor och går loss (eller har jag missat något fall?).

Arga unga flickor verkar ofta vara mer inriktade på att hämnas genom att skada sig själva, med skärningar, självsvält eller självmord rätt av. Om man förstör sig själv kan det ändå vara ett indirekt sätt att angripa omgivningen, men då som en sorts psykologisk krigföring. "Ni gillar inte mig, och då skall jag visa att jag inte gör det heller."

Killarna (några stycken i alla fall) tar gärna några oskyldiga med sig när de lämnar detta jordeliv. "Jag hatar er och det kommer ni att märka!" Det är de arga unga - vare sig de är män eller pojkar - som drar igång sitt eget lilla ragnarök.

Vems fel eller ansvar är det när det smäller? Det här är saker som sker i samhället, och orsakerna finns i samhället. Att laborera med termer som "ondska" för oförklarliga våldsutbrott är fånigt - det finns ingen ondska som svävar omkring fritt utan förbindelser med det samhälle där våldet bryter ut.

Visserligen kan det finnas psykiska störningar med i bilden ibland, men jag antar att sättet en sådan störning ger sig tillkänna på är i hög grad beroende av vad som händer i det omgivande samhället. Är signalerna till vilsna ungdomar att det är OK med våld, mord och tortyr (det är ju sådana komponenter mycket av dagens underhållningsvärld är byggd på) så får man inte bli alltför överraskad när någon tar budskapet på allvar. Hur ändrar man på det budskapet? Kanske några potentiella massmördare skulle avstå om de inte kunde få ut sina promotion-filmer på nätet, men då är vi inne på ett system med förhandsgranskning som väl mest torde glädja förbudsliberaler och liknande figurer.

Man kan försöka ta tag i de positiva krafterna i våra samhällen så att ungdomar får bättre saker att tänka på. Så att de nöjer sig med att skriva urtråkig tonårsdikter om sitt svårmod och inte övergår till handgripligheter mot andra eller sig själva. Det är ett helsicke att vara ung, men tar man sig över den där perioden blir livet ofta ljusare. - Men jag har inget bra svar. Det här är en tragedi, och det kommer flera.

Snällare av tro? Eller styggare?

Att man blir snällare och mer sympatisk av religiös övertygelse, är det rimligt att tro? Nja, det finns vissa problem. Enligt en experimentell studie gjord vid University of Michigan blir såväl bibeltroende som icke-bibeltroende mer aggressiva när de får lyssna till våldsamma berättelser ur Gamla testamentet.

Det rimliga är kanske att anta att folk som redan har en aggressiv läggning blir extra uppjagade av våldsskildringar i "heliga skrifter", vare sig dessa människor är religiösa eller inte. De som är mer fridsamma av sig (troende eller ej) borde däremot påverkas mindre av bibliska våldshistorier. Då kan man nog inte skylla på religionen i sig som orsak till våld, däremot gissa att religiös tro kan tjäna som ursäkt för vissa våldsverkare.

De religioner som det här handlar om (kristendom, judendom och islam) bör kunna existera utan våldsutövning. Men då krävs det att religiösa ledare inte trumpetar ut varje ord i skrifterna som gudomlig sanning, utan förklarar att ett och annat stycke behöver vi inte ta till oss.