Argument för politisk handling innan det blir för sent

I den generation som nu går i pension må vi vara individualister som är vana vid autonomi framför allt, men hur svårt det än må vara skulle vi göra klokt i att förr snarare än senare inse att också vi med stor sannolikhet kommer att bli hjälpbehövande och beroende. Vi kommer personligen att tvingas se ohjälpligheten i ögonen och därför borde vi medan tid är göra allt för att också samhället ska se den i ögonen.

Det är slutet på den här tänkvärda artikeln. 

Därför trivs vi (kanske) bäst i öppna landskap

För några dagar sedan nät-bladade jag i en indisk tidning och fann något intressant på deras vetenskapssidor: man har (återigen) kommit fram till att människans föregångare levde på den afrikanska savannen. Det fanns en hänvisning till Nature där man kan se en sammanfattning, och samma historia har jag sett på ytterligare några ställen, bland annat här och här.

En föregångare till oss var Australopithecus afarensis ("Den sydliga apan från Afar") som levde i Östafrika. Verkar rena nudistlägret

Jag skrev "återigen", för jag tror att just savann-alternativet i Afrika är det vanliga bland teorier vad det gäller ursprunget för människans föregångare, hominiderna som började gå upprätt och så småningom använda enkla redskap. Ibland har havsstränder föreslagits vilket också kan vara rimligt. Täta skogar, öknar och höga berg kan man dock räkna bort, det måste ha varit en terräng med lättåtkomlig föda och som uppmuntrade vissa fyrbenta varelser att konsekvent börja gå på bakbenen. Och då passar öppna landskap med enstaka träd bra. Det som nu hänt är att man har listat ut hur terrängen omkring fynd av hominider såg ut när de levde, och kommit fram till att det var slätter med få träd. Det nya är inte öppenheten i sig, utan att savannerna fanns ett par miljoner år tidigare än vad man tidigare trodde. Det innebär att våra föregångare kunde börja gå på bakbenen på grässlätter redan för över fyra miljoner år sedan, inte två som man trott tidigare.

"Jag trivs bääääst i öppna landskap ..." men gärna med ett träd här och där som man raskt kan klättra upp i om det kommer en arg noshörning stormande!

Jag vet inte om man kan dra några slutsatser om varför en del av dessa varelser utvecklades till människor och andra förblev apor, men kan det ha att göra med att aporna i högre grad höll sig kvar i skogen? En tvåbent varelse med viss hjärnkapacitet helt enkelt fick större stimulans och utmaningar på de öppna vidderna? - Ingen aning.

Det finns folk (har glömt vem/vilka det är) som har hävdat att många av oss gillar den här typen av öppna landskap just därför att våra rötter finns där. Skulle verkligen savannen som idealhem ha inpräntats långt bak i en oföränderlig del av vår hjärna och sedan ha överförts genom årtusenden och årmiljoner? - Det låter otroligt, men kanske ...?

När vi ändå är inne på förfäder för väldigt länge sedan så kan vi nämna den här föregångaren till nutidens stora apor, Ugandapithecus major (betyder väl ungefär "Den stora apan från Uganda"). Den levde för 20 miljoner år sedan och hade hjärna som en babian, så det var väl ingen smartskalle direkt.

En del av Ugandapithecus-skallen

... och ännu ett diagram

Som jag redan påpekat är det fina fisken med vakna och hjälpsamma läsare. Här har vi ett diagram som bloggkollega Teckentydaren har tipsat om, innehållande det svenska exportnettot under hela andra hälften av 1900-talet. Tack för det! Man kan omedelbart notera att under de framgångsrika "guldåren" höll sig saldot prydligt omkring nollstrecket. Undrar om en skärpt analytiker kan se något samband mellan de permanenta överskotten de senaste trettio åren och den nya etappen av världsekonomisk kris som nu verkar bryta ut? - Tänk att när kapitalisterna får som de vill så verkar den reala ekonomin inte trivas med det utan börjar dra iväg i hisnande nedåtspinn!

Man kan ju undra, som Teckentydaren gör i en tidigare kommentar, varför det här inte diskuteras så mycket. Det rimliga svaret kanske är att ett allmän kunskap om hur överskottet fungerar skulle göra att en massa människor började ställa besvärliga frågor komma med jobbiga krav ... ? Man skulle ju faktiskt kunna kalla det här för en nationell skandal eller till och med tragedi.

Det var länge sedan jag läste om utrikeshandel i någon kurs, men Teckentydaren har också levererat några hjälpsamma kommentarer för att hålla isär de olika begreppen som åker runt:

Det korrekta måttet för “utrikesaffärerna” är bytesbalansen. 

Dvs: Handelsbalans, Tjänstebalans, Faktorinkomster, Löpande transfereringar. Bytesbalansen som i sin tur ingår i Betalningsbalansen.

På engelska ”Current account” respective ”Balance of payments”.

Det som ingår i BNP när det gäller export/import är handeln med varor och tjänster.

Bra med pigg publik som hjälper till! Jag har lite svårt att hålla isär de där olika termerna, särskilt när de börjar komma på främmande språk.

Ett diagram till

Klicka upp bilden till större format!

Det här är en uppföljning på föregående inlägg, med speciellt tack till bloggkollega Teckentydaren som tipsade om detta diagram. Det var alldeles för intressant för att få ligga dolt bland kommentarerna.

Vad vi ser är fyra notoriska "överskottsbusar" i handel med varor och tjänster från 1970 och framåt, och hur stort deras överskott i utrikesaffärerna är i procent av bruttonationalprodukten. (Att använda BNP verkar vara anatema för bloggkollega Nytt världssystem?, och jag har själv frågetecken inför detta begrepp, men låt gå, det visar ju ungefär var vi är i alla fall!)

Sverige, Tyskland, Japan och Kina handlar det om, och sifforna kommer från Världsbanken. Jag funderar litegrann på om de stämmer för Kina i början, men det kanske har mindre betydelse. En lustig grej är att det tog tid innan Tyskland kom igång som överskottsbuse. Men numera spelar man ju den rollen fulländat, så att stackars konkurrenter i södra Europa håller på att gå omkull.

Kanske den fruktade "dubbeldippen" nu håller på att bryta ut, och frågan blir då vad som händer med den svenska exporten. En politisk ledning med ett bra näringspolitiskt program skulle väl kunna göra en elegant manöver och styra om vissa verksamheter och resurser för att tjäna våra inhemska intressen bättre, men var finns den? Eller man kanske vill fortsätta med den meningslösa överskottslinjen: det ser ju ut som den fungerat genom ett antal lågkonjunkturer under de senaste årtiondena och det kanske går att lura folk att den är bra ett tag till?

Handelsnetto 1975-2010

Jag var inne på Statistiska Centralbyråns hemsida för att se hur det ligger till med utrikeshandeln. Numera kan man ju skräddarsy rapporter man vill ha ut från givna datamängder, och det gjorde jag. I stället för att titta på talen för export och import tog jag fram bara handelsnettot härifrån, det vill säga vad som blir kvar när man tar export minus import. Intressant, må jag säga. Jag vet ju att det varit permanent överskott de senaste åren, men har inte tänkt på att det pågått så länge. 1982 var sista året med underskott och efter det har landet sålt för mer än vad man har köpt för.

"Jättebra" tycker en del, "vi går med vinst!" Men jag minns också tumregeln att vi exporterar för att kunna importera. Hade vi allt vi tyckte vi behövde här i landet skulle vi ju inte behöva ha någon utrikeshandel. Det gamla Kina i sin krafts dagar var på det viset, man hade allt och var inte särskilt intresserade av det krafs som europeerna försökte sälja. Silver var undantaget och det blev Kinas olycka.

Sverige är ju förvisso i ett annat läge, vi har större behov av utrikeshandel, men man kan tolka diagrammet ovan som att vi skickar resurser ur landet och får betalning med pengar som vi inte har så mycket användning för. För den som har exportindustrin som religion är det väl ändå vettigt, liksom för eventuella kvarvarande hardcore-merkantilister som tycker att handelsöverskott är det viktigaste av allt. Förmodligen skulle dessa människor uppfatta en handelsbalans med saldo lika med noll som en katastrof. Men jag undrar om inte Sverige skulle må bättre av det, för det skulle förmodligen innebära att en del resurser som nu körs in i exporten skulle kunna användas bättre på hemmaplan. Vi har vård-skola-omsorg, vi har omställningen till ett samhälle som kan hantera framtidens utmaningar, vi har dessa och andra områden där resurserna skulle kunna användas bättre.

Brinner London?

London brinner – igen.  Detta upphetsande budskap förmedlar Svenskan. Jag undrar: några hundra människor har slagits med polisen, plundrat butiker, satt eld på en del bilar och hus - men London är väl större än så och är intakt?

Är det lika häftigt idag som 1666 när en stor del av London blev lågornas rov?

Man vet ju inte var det här slutar, men jag har för mig att i början av åttiotalet var det mycket omfattande kravaller i Storbritannien, både i storstäder och på mindre orter. Den orosvågen spreds över Kanalen, till och med i Schweiz var det upplopp. Vad som låg bakom vet jag inte om man kunde lista ut. En massa arga ungdomar utan framtid kanske. "No future for you ..." I alla fall var det då betydligt mer än några hundra människor i en luggsliten London-förort som var ute på gatorna.

Ett tag senare var det riktigt våldsamma upplopp, det var under Thatcher-regimen och riktades mot en personskatt som många tyckte var orättvis. Vi är alltså inte på den nivån ännu, och frågan är vad den här sortens upplopp kan leda till. Ännu mer poliser och övervakning, får man anta, och en medelklass som är panikslagen inför vad butiksplundrare och mordbrännare kan hitta på härnäst. Det avgörande är förmodligen om resterna av fackföreningsrörelsen fattar att "sista striden nu det är" och slår tillbaka mot regeringens "besparingar". Då kan alla möjliga andra grupper hänga på och kanske få till ett stormanlopp mot den ganska skakiga koalitionsregeringen. Men det vill jag se innan jag tror på.