fredag 19 augusti 2011

Internt för ekonomer

Här är ett citat från Real-World Economics Review blogg. Först är det mest internsnack för ekonomer som gillar att sparka på Europeiska Centralbanken ECB, så ni andra kan läsa något roligare. Det är nog bara kritiska ekonomer som tycker det är roligt att höra den neoklassiska definitionen på lönesänkning: “A negative wage mark-up shock”


Models like those used by the ECB even explicitely rule out the very possibility of unemployment. It’s hard to believe, I know. But somebody who tries to introduce unemployment in these kind of models is even worth a footnote (note 14 of ECB June 2011): ‘More recently, Gali et al (2010) introduces the notion of unemployment into the model (not the ECB model but the ‘Representative DSGE model’, M.K.) and uses the unemployment data in model estimation’. How do these economists manage to define away unemployment? Easy. The entity caled the ‘representative consumer’ or ‘households’ of these models is never unemployed, it just works a little more or a little less…. According to these models the entity is a kind of what biologists call a ‘super bug’, an ant heap or bee hive or, going to the realms of science fiction, the quintessential startrek ‘Borg’ society. This ‘entity’ actually likes to be unemployed (or at least to an extent prefers unemployment (called: ‘leisure’) above jobs and income). It chose to work a billion hours less, in 2008/2009. That’s the model the ECB (read: Frank Smets, head of the research department ) is so proud about. The next quote (from the ECB website) has to be read in a literally autistic way (emphasis added): “Households (i.c. ‘the entity’, M.K.) decide how much to consume, how much to invest and how much to work and at what wage. Firms employ workers and capital and decide how much to produce and at what price to sell their products.” Being fired, not being able to provide for your family and having to sell your house is a choice which increases the ‘utility’ of the ’entity’ – according to the ECB model. You’re not becoming unemployed, ’the entity’ is choosing more leisure, in true 1984 newspeak. That’s the model that’s used to advise Trichet…. (in the latest version there is, however, a very fuzzy Phillips curve).
P.S: how do neo-classical economists call a wage cut? “A negative wage mark-up shock”…

Ja, det här är internsnack men också blodigt allvar. Den neoklassiska ekonomin har dött men verkar inte ha märkt det själv. Liket vandrar vidare. Visserligen skriver ekonomen Olof Rydström så här:

Det otänkbara har hänt. En hel generation ekonomer upplärda med den amerikanska ekonomin som standardmodell tvingas nu inse det oerhörda: Modellen och verkligheten har gått skilda vägar.
Men jag är skeptisk till om en hel generation verkligen vill inse något. Neoklassikerna är nedgrävda i sina institutioner och de är mentalt inne i sina bunkrar, de lär inte ge upp så lätt. Och samma skepsis visas av Rydström:


... att bryta USA-fixeringen inom ekonomkåren lär ta tid. När själva Nationen med stort N i begreppet ”nationalekonomi” inte längre är föredöme - ja, då kanske hela tanken på en för alla länder identisk ekonomisk modell har kollapsat. Vad kommer istället? Risken är, hur som helst, stor att vi i ytterligare ett decennium har en långsiktigt felaktig standardmodell. En lärobok i nationalekonomi utan någon nation som föredöme tycks ännu långt borta.

På slutet kommer alltså en intressant fråga: bör det finnas flera (eller kanske ingen alls) standardmodell för hur nationalekonomi skall se ut, anpassad efter lokala omständigheter? Vad man kan säga är väl att den nuvarande standardmodellen inte ens fungerar i sina hemländer, men det behöver ju inte betyda att det inte är omöjligt att utforma en modell som passar alla. Fast då får man ju problemet att en bred modell kan bli så bred att den inte förklarar någonting. Det tål att funderas på. Och det här är ju inga oskyldiga små diskussioner, även om vissa utövare av nationalekonomin kan förefalla som verklighetsfrånvända kufar. Varför inte avsluta med ett par citat från doktor Karl Marx, från första bandet av Kapitalet:

På den politiska ekonomins område möter den fria vetenskapliga forskningen inte bara samma fiender som på alla andra områden. Den egenartade naturen av det ämne den behandlar frammanar och mobiliserar emot den de häftigaste, mest småaktiga och hatiska lidelserna i ett människobröst: privatintressets furier.

...

I Frankrike och England hade bourgeoisin erövrat den politiska makten. Från den tiden tar klasskampen, i både teori och praktik, alltmer utpräglade och aggressiva former. Den klämtar själaringningen över den vetenskapliga borgerliga ekonomin. Nu gäller det inte längre, om den ena eller andra teorin är sann, utan om den är för kapitalet nyttig eller skadlig, bekväm eller obekväm, av polisen förbjuden eller inte. I stället för oegennyttiga forskare kommer lejda slagskämpar, i stället för objektiv vetenskaplig undersökning apologeternas onda samvete och dåliga avsikter.

Med andra ord: tjänar mäktiga intressen på att en egentligen död standardmodell får livsuppehållande åtgärder så kommer den att få livsuppehållande åtgärder, och de som har andra ideer om det hela kan råka ut för hela repertoaren från förtigande, över förlöjligande, till förföljelse. Den kommer förmodligen att leva kvar så länge kapitalismen gör det.

10 kommentarer:

Teckentydaren sa...

Den nationalekonomiska vetenskapen har det inte lätt, man ska både verka som om resultatet är i hela nationens intresse samtidigt ska man leverera till ”privatintressets furier” som ser till att det blir lite guldkant på nationalekonomernas grå tillvaro.

Teckentydaren sa...

Vi är sedan 30 år på väg in i en ny mörk medeltid där påhittade dogmer styr samhällena. På medeltiden dominerade kyrkan med sina ovetenskapliga och verklighetsfrånvända dogmer i dag är det de oavsättliga översteprästerna på centralbankerna som styr efter ekonomers fantasifulla teorier utan minsta verklighetsförankring.

Björn Nilsson sa...

Vi får infånga dessa ekonomiska kättare och döma dem till "galge och gren", samt eventuellt "stegel och hjul" om de vägrar att bättra sig!

Fast jag funderar lite här: det finns en triangel av akademisk ekonomi, företag samt politiker - vem skall man egentligen lägga mest krut på att banka ner i skoskaften? Akademikerna är väl den svagaste i trion som de andra kanske kan klara sig utan? De gör ju som de vill i alla fall, och så säger de åt akademikerna vad de skall tycka.

Hannu Komulainen sa...

Aha, nu förstår jag varför Anders Borg är så nöjd med den svenska ekonomin trots den höga arbetslösheten! Han tror väl på fullt allvar att arbetslösheten egentligen inte finns, utan att folk i enlighet med de etablerade ekonomiska teorierna, bara väljer att inte jobba.

Hur ska man få honom att säga högt det han tänker? Valdebatter skulle kunna bli riktigt roliga tillställningar då...

Björn Nilsson sa...

Ja, du har en bra fråga där måste jag säga ... hur får man den skojaren att tala klarspråk ...?

Teckentydaren sa...

Problemet är att även oppositionen tror på detta, även deras ekonomer är drillade på Handels ekonom hjärntvätt.

Förmodligen går det inte att hitta någon ekonom utbildad i Sverige som fått en utbildning där de fått annat än den nyliberala läxan som den sanna vetenskapen.

För att bemöta och göra Borg till åtlöje krävs det förstås tillräcklig kunskap om de bisarra nyliberala ekonomifundamenten. Om någon hade kunnat kontra Borgs dösnack med fakta om detta på ett rappt sätt hade det snart gått upp för folk hur löjligt det egentligen är.

Jan Wiklund sa...

Såvitt jag vet finns bara en svensk ekonom med i Real World Economics-gänget Peter Söderbaum. Magert så det förslår.

Björn Nilsson sa...

Om krisen blir tillräckligt djup kanske det inte ens finns tid att ta itu med figurer som Borg, de kanske bara så att säga försvinner i det stormande kris-havet och de riktiga ekonomerna får inrikta sig på mer viktiga saker.

Olof Rydström sa...

Bra och intressanta Marx-citat. Men nationalekonomin på Marx-tid byggde inte på en enstaka nation som föredöme med stort N, som nationalekonimin nu gjort under efterkrigstiden med sin USA-dominans.

Det här är naturligtvis en generalisering, men jag tror vi kommer att se andra nationalekonomiska modeller inom kanske 10 år eller så. När de ekonomer som byggt sina råd på den gamla modellen byts ut mot nya - men osvuret är bäst.

Björn Nilsson sa...

I och för sig var det väldigt mycket England på Marx' tid, även om exempel togs från kontinentaleuropa och annat håll i hans verk. Industrin fanns ju till stor del ännu i England och de flesta av de tidigare ekonomerna av format var därifrån.

Om tio år kanske tillräckligt många gamla professorer hunnit bli bortpensionerade så att nya krafter kan komma fram - det får man hoppas i alla fall. Och då kanske man slipper den anglosaxiska och neoklassiska likriktningen.