torsdag 4 augusti 2011

Stenåldern 1989?

En del folk gnäller om att vi kommer att hamna i stenåldern om vi lägger in backen ekonomiskt, inte bara slutar med tillväxt utan gör faktiska nedskärningar i vad vi konsumerar. Jag har här lånat ett intressant diagram från bloggaren Cornucopia? Vad händer om vi kapar bruttonationalprodukten med sextio procent? Jag har faktiskt inte funderat åt det hållet, men här har vi en grafisk illustration till svaret:



Du ser väl: "40% av dagens BNP ligger på ca 1989 års nivå"! Suck, ja vi som är lite äldre minns svältåret 1989 när man knappt hade barkbröd för dagen ...  Jag knappade lite på en miniräknare och kom fram till att om BNP sänktes med 3-4 procent per år så skulle vi vara tillbaka till nödåret 89 om 25 år.

Allvarligt talat, jag har en känsla av att det finns hakar i resonemanget, men så länge jag inte kan få fram vilka de kan vara så får det bli Cornucopia? (ja, ?-tecknet ingår i hans bloggnamn) som får stå för tolkningen.

Samtidigt funderar jag över vad det är som ökat så in i helsike mycket sedan 89. Jo, jag vet att persondatorn och mobiltelefonen och några andra grejor slagit igenom, men är det inte en BNP-uppgång som innehåller en massa luft? Ett resultat av allt mer spekulation inom lokal och internationell ekonomi möjligen?

Man kan ju notera den låga BNP-nivå där diagrammet börjar. En intressant observation som jag skrivit om någonstans i bloggen (hittar inte igen stället nu) är undersökningar gjorda under lång tid som visar att folk här i landet var lyckligare på 1950-talet, och att gnällnivån sedan bara ökat. En nationalekonom skulle kanske säga att marginaltillfredsställelsen av en ny pryl var betydligt större då än nu. Kan man tänka sig en process som rullar åt andra hållet: först blir det en jäkla massa gnäll över att några småsaker försvinner, sedan kommer tillvänjning och insikt i att vi faktiskt levde gott även 1989!

Skulle man inte kunna börja genom att eliminera onödigheter som permanent exportöverskott? Vi behöver ju inte exportera för mer än vad vi importerar.

10 kommentarer:

Hannu Komulainen sa...

Alla resonemang som använder BNP-begreppet borde vara automatiskt diskvalificerade... Vilket jag argumenterat för här.

Björn Nilsson sa...

Hm, tror du förklarar en del där som jag själv borde ha tänkt på. Tack för det. Detta är fördelen med att ha skärpta läsare.

Är det någon annan kurvar som kan tänkas vara mer användbar? Något index för livskvalitet kanske?

Hannu Komulainen sa...

I rapporteringen ses ökning av BNP som att den "svenska ekonomin" går "som tåget". Arbetslöshetssiffrorna är mindre intressanta, om de ens nämns.

Det finns statistiska problem med att mäta arbetslösheten också. Men då vet man på ett ungefär vad man vill mäta.

Men alla genomsnittssiffror är knepiga.

Björn Nilsson sa...

Om man tar någon annan utgångspunkt än BNP skulle kanske en nedskalad standard inte se så våldsam ut. Tål att funderas på.

Ingenjören sa...

Anledningen till den låga nivån på 1950-talet stavs förmodligen inflation. Är diagrammet inflationsrensat? Jag gissar nej eftersom kurvan stiger så brant under sjuttio och åttiotalet.

Björn Nilsson sa...

Om det är så mycket av kurvan är inflationspengar borde det kännas ännu mindre ansträngande i reala termer att köra ekonomin bakåt ett tag.

Bra påminnelse om inflationen förresten, jag hade tanken i skallen, men så ramlade den bort av någon anledning - tack för påminnelsen.

Teckentydaren sa...

Inflationsjusterat men dock endast till 2001

Som vi kan se har svensken redan sen mitten av 70talet börjat plana ut sin konsumtion för att ägna sig allt mer åt produktion som konsumeras utanför landets gränser. Sen 90-tals krisen har den svenskens konsumtion av offentlig service och tjänster i praktiken stått stilla.

Teckentydaren sa...

Det märkliga är att även konsumtionsfientliga miljöpartister för något glansigt (girigt?) i blicken när det någon gång talas om exporten och dess överskott. Jag har aldrig riktigt förstått det, varför är det dåligt om svensken konsumerar men bra om utlänningar gör det.

Ibland när jag är på något ställe där diskussionen är konsumtions och tillväxtnegativ försöker jag påtala att en inte så liten del av produktionen inte konsumeras av befolkningen här och skulle mycket väl kunna skäras ner utan negativ inverkan på befolkningen levnadsstandard. Jag får aldrig några svar, kan inte tolka det annat som att det egentligen inte är produktionen som man är negativ till utan de svenska medborgarnas konsumtion.

Hannu Komulainen sa...

Produktion i en kapitalistisk ekonomi har inte konsumtion till syfte, utan att den ska säljas till en summa pengar som överskrider den summa som investerades.

Det är den enkla förklaringen till att "vi" (liksom "kineserna" och "tyskarna") skickar iväg en massa varor till utlandet för att få dessa "värdelösa papperslappar" tillbaka. Det är ju för dessa pengars skull, för bytesvärdets och inte bruksvärdets skull all kapitalistisk produktion sker.

Nu finns det ju en liten bekynnersam defekt i systemet, och den har en tendens att ställa till problem då och då. Även om produktionens syfte inte är konsumtion, så måste det i långa loppet finnas någon som vill köpa varan för att konsumera den. Problemet med den "effektiva efterfrågan", som keynesianerna tjatar om, är inbyggt i systemet: att öka köpkraften för en kapitalist innebär att minska mervärdet för honom.

Men om alla kapitalister, gärna under statens överinseende, kommer överens om att höja reallönerna "lagom mycket" då? Men trots att sådana försök gjorts, så är det politiskt obehagligt och luktar "planhushållning" lång väg.

Björn Nilsson sa...

Verkar som du kommit på en svaghet i systemet här. Redan Keynes ville påpeka att produktionens yttersta syfte är konsumtion, men det glöms lätt bort när finanssvindeln är som värst. P - V - P' vill man gärna ersätta med P - P', och det mår ju systemet som sådant inte bra av.

Statlig inkomstpolitik är fullt möjlig, men på vems villkor kommer den att drivas i ett klassamhälle?