tisdag 22 november 2011

Strålande tider - för somliga


Ovanstående är saxat från DN, här och här. Jo, osäkerheten i världsekonomin är stor, men vad det gäller svenska börsbolag kan man säga att ...

... lönsamheten är extremt stark. Avkastningen på eget kapital ligger på uppemot 17–18 procent, i ett läge då inflation och framför allt räntor är på försumbara nivåer.
I våras fick aktieägarna 140 miljarder. Den som funderar över varför de rika blir rikare och ekonomin får allt större slagsida bör fundera på de siffrorna.
Om prognosen besannas hamnar direktavkastningen på börsen, utdelningarna i förhållande till börsvärdet, på närmare fem procent. Det är en mycket hög nivå, inte minst jämfört med statsobligationsräntorna.

– Vi har inte ens varit i närheten av att ha en direktavkastning som är dubbla tioårsräntan och mer därtill. Och det speglar en extrem osäkerhet kring konjunkturutvecklingen ...

... enligt en finansanalytiker. Detta samtidigt som det knakar och brakar allt värre i det ekonomiska systemet. Det här verkar bekräfta funderingar som jag tidigare haft, nämligen om konjunkturer som löper alltmer oberoende av varandra: vi har en liten rik grupp som knappast påverkas av kriserna längre, och en grupp som verkar leva i permanent lågkonjunktur. Och så finns det mellangruppen vars förhoppningar om avancemang till de rika torde ligga i spelvinster snarare än i intensivt arbete, och som sjunker den också. För somliga är det "strålande tider, härliga tider", för andra mer av livets skuggsida.

6 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Det finns uppenbarligen pengar. Vi måste ha världens sämsta fackföreningar som inte kan se till att löntagarna får del av dom.

Björn Nilsson sa...

Jag håller ingen koll på avtalen numera. Men på vissa håll skriker ju företagen efter lönestopp tror jag, samtidigt som ordinarie arbetsstyrka allt mer byts ut mot tillfälliga anställda som inte har kraft att stå emot. LO har vad jag vet inte genomfört några jättekampanjer för att kämpa emot det här och vara med och dela på produktivitetshöjningarna.

martin sa...

Beror detta alltså på oro för framtiden. Alltså det blir problem för industrin när folk sparar. Blir det problem för industrin, då sparar de och förvärrar problemet. Dödsspiralen började med att mycket vill ha mer...

Björn Nilsson sa...

Jo, det är en vanlig kommentar från kritiker av den nuvarande politiken med "besparingar" och "åtstramningar" att man sänker köpkraften ytterligare i en redan dålig situation, och därmed gör krisen ännu värre. Massornas köpkraft, den som är basen för hela ekonomin, urgröps. Däremot ökar köpkraften hos en minoritet som dock på grund av sin litenhet inte kan kompensera för bortfallet av masskonsumtion.

Kerstin sa...

Låter som den traditionella U-landspositionen sedan länge, där har länge funnits ofantligt rika personer och resten svälter.

Jan Wiklund sa...

Kerstin: Det kanske rentav skulle kunna vara en operationell definition på ett uland. Det finns ingen industri för att det finns ingen efterfrågan.

Vi är nog snart där. Regeringen gör ju ganska mycket för att underlätta anpassningen till ulandsekonomi, genom att gynna framväxten av en sektor som ägnar sig åt städning, skoputsning etc.