Apkungen letar mörk materia

Någon kanske minns den kinesiska tecknade filmen om Apkungen (eller Kung Markatta)? En riktig odygdspåse som ställde till kaos i himlen var han. Filmen kördes några gånger på svensk TV. En långfilm var det, men den behandlade bara en mindre episod ur den enorma kinesiska berättelsesamlingen Färden mot västern. Den svenska översättningen omfattar fem tjocka volymer, översatta av Göran Malmqvist. I korthet handlar det om en kines som skickas iväg till Indien för att träffa Buddha, och den bråkiga apan är en av hans följeslagare. Under resans gång upplever följet diverse mer eller mindre fantastiska äventyr. Ursprungligen var det väl skrönor som historieberättare drog på torgen, och så småningom skrev någon ned dem och gjorde en samlad berättelse av det hela.

På kinesiska heter apan Wukong. Det är han som står på molnet på teckningen härovan (har plockat upp den från Nyhetsbyrån Nya Kina). Men vad är det för konstigt bredvid honom? DAMPE? - Jo, det är Dark Matter Particle Explorer, en alldeles nyuppsänd kinesisk rymdfarkost med speciell uppgift: den skall leta efter 'mörk materia'. Och namnet på rymdskeppet är just Wukong! Wukong gör en lång resa till himlen för att leta efter den mörka materia som verkar stå för det mesta av universums massa, men som astronomerna ännu inte har sett. Men är den mörk är den ju svår att se.

Här åker Wukong iväg!

Hoppas bara att Wukong håller sig borta från risbrännvin och annat olämpligt, och inte ställer till med oreda även under denna himmelsfärd! Han är ju en sjutusans jäkel på att slåss med den där staven han håller bakom ryggen! Lyckas de kinesiska astronomerna lista ut mer om den mörka materian kommer vi att veta mycket mer om varför vårt universum ser ut som det gör. Tre till fem år räknas Wukong att kunna arbeta, och markstationerna har god kontakt med honom.

Ja, nu är det tveksamt om jag skriver något mer i år, så jag tillönskar alla

God Jul & Gott Nytt År!

Läs- och titt-tips

Här är två böcker om utvecklingen i Sovjet, utgivna 1974 och 1975. Författare är den gamle svenske kommunisten Nils Holmberg. Nu meddelar bloggen Järnbastionen (se not) att första delen av Holmbergs verk finns tillgänglig som elektronisk text och att tvåan förväntas komma framöver. Jag läste böckerna redan när de kom ut men minns inget speciellt om innehållet. Holmberg hade dock stora personliga insikter om utvecklingen i Sovjet från trettiotalet och framåt. Kan vara värd att läsa om.

(Och här är noten: Järnbastionen tycker illa om mig, men det är jag för gammal för att bry mig om!)

Rysk, inklusive sovjetisk konst, är ofta värd att titta på. Det finns en blogg som är helt vigd åt detta ämne, med den passande titeln Rysk konst. Bilder, samt informativ text. Här är några bildexempel:

Malevitj

Filonov

Masjkov

Hur kineser respekterar de äldre?

Hur ser man som kines på äldre gaggiga akademiker som pratar osammanhängande smörja? Kanske så här, och kanske det gäller även andra åldringar:

We deeply respect old people, especially the very old. We show them the utmost respect. But we don’t listen to a word they say.

Detta enligt vad den holländsk-australiensiske forskaren Roland Boer fick veta när han frågade om saken under en vetenskaplig konferens i Kina.

Boer bloggar under den märkliga rubriken Stalin's moustasche och har skrivit en del om just Stalin. Det kan förefalla dubbelmärkligt att denne forskare sysslar med teologi, men det innebär att han har lätt att spåra teologiska influenser i exempelvis Stalins tal och skrifter. Inte så underligt faktiskt, för innan Stalin blev Stalin tillbringade han fem år i ett prästseminarium hemma i Kaukasus. 

Bara en tillfällighet?

Det finns människor som anser att det är en slump var "vi" föds. Men kan "jag" vara född var som helst? Här är ett försök till kortfattat resonemang:

"Jaget" skapas under en lång process. Ibland kan den vara livslång, men de grundläggande processerna sker under barndomen. Det verkligt grundläggande, förutom vår anatomi, finns redan när vi föds: sinnen, språkförmåga, förmåga till social kompetens/att fungera i grupp. Men generella egenskaper och möjligheter är inte det verkliga "jaget". Det byggs upp efter födseln, när aktiviteter och erfarenheter gör att språkförmågan gör att vi talar specifika språk, att vi verkligen lär oss fungera med andra människor och får någon slags kulturell bas för vårt tänkande. Det är där det verkliga "jaget" skapas, och det är ingen slump. Det är en följd av den konkreta miljö vi vistas i.

"Jaget" är i själva verket till stor del ett "vi", just bestående av språk och kulturella/sociala normer. Jag undrar om den konstiga idén om att det är en slump var "vi" föds kan vara en version av den lika konstiga neoklassiska lågbudgetvarianten av nationalekonomi där människor kan bytas hur som helst mot varandra, därför att alla i grunden antas vara lika? Likheten uppnås när utbuds- och efterfrågekurvorna korsar varandra. (Undrar om man kunde dra resonemanget vidare här genom att peka på tesen om "människors lika värde", men jag avstår.)

Mystisk inställning till tänkande och frågande folk

När folk börjar gräla och blir riktigt osams kan diverse skit, som tidigare dolts, komma ut till allmänt beskådande. Nedan finns ett citat som kommer från ett långt blogginlägg av Jan Olof Bengtsson, en av sverigedemokraternas akademiker. Han vill skälla på en person som på partiets senaste landsdagar valdes in i partistyrelsen. Det tyckter Bengtsson är dåligt, han har kritiska synpunkter på hur denne nyvalde tidigare betett sig som ordförande i MU, medlemsutskottet.

MU:s syfte på senare tid verkar ha varit att jaga ut misshagliga medlemmar ur partiet. Mitt i Bengtssons klagoskrift kommer det här häpnadsväckande avsnittet. Om det är korrekt så har åtminstone vissa av partiets ledare en mycket märklig inställning till hur medlemmar som exempelvis är lärare skall fungera (de kommer inte att kunna fungera som lärare eftersom de skall vara partiföreträdare i alla lägen!). Över huvud taget blir sd ett parti som folk som är vana att tänka själv bör akta sig för, verkar det. Tänkandet, det får genierna i partitoppen stå för.  - Och här, citatet:

Det gäller det andra brev utskottet skickade till mig någon månad efter det första. Som jag omedelbart skrev till Jomshof och Karlsson och tog upp i andra partiinterna sammanhang skulle vårt parti bli utskrattat om detta brev offentliggjordes, samtidigt som ett nytt skäl skulle ges för att beteckna partiet som fascistiskt. Brevet indikerar en latent katastrof. Det är oförsvarligt att ännu efter denna långa tid låta ett sådant misstag förbli utan åtgärd och tvärtom utan minsta lilla tecken på medvetande om problemet befordra den huvudansvarige till ordinarie partistyrelseledamot.
...

Enligt brevet får jag inte skilja mellan min politiska roll som partiföreträdare å ena sidan och min akademiska roll, d.v.s. min roll som forskare och universitetslärare, och som mer fristående “intellektuell”, å den andra. Det är “sverigedemokratiska värderingar och politik som gäller”.

Man kan ju gissa vad detta betyder. Är ledande personer i partiet korkade, diktatoriska, otaktiska - eller vill de helt enkelt ha tyst och lugnt och slippa krångliga akademiker och intellektuella som kan komma dragande med akademiska och krångliga frågor? Jodå, sd fortsätter att växa, numera även i Norrbotten såg jag häromdagen, men inte ens det partiet kan i all evighet lita på att invandringen gör att man inte behöver bedriva någon större egen tankeverksamhet.

Här debatterar man och pekar finger åt varandra!

 

Öppnar för att stänga ...

"Öppnar för att stänga ..." - härligt språk på den redaktionen! Fast inte stänger man bron. Man gör inte ens som den där tanten i Malmö föreslog, nämligen att ställa upp en kulspruta på bron.

Bild från Paris tidigare i år. Fast jag har en känsla av att ursprungsbilden redigerats litegrann för att visa vad det verkligen handlar om.

Kant och isbryteri

Isbrytaren Oden på filosofins hårdknäckta ocean

Jaha, nu har jag kört fast igen. Det blir väl till att backa och ta sats ...

Jag läser några sidor i Kants 'Kritik av det rena förnuftet' nästan varje dag. Men det går trögt. Tycker man kan jämföra med att bryta grov havsis: det gäller att sätta full fart, pressa sig fram genom isen tills det tar stopp. Då får man backa, ta sats, och pressa sig fram ytterligare ett stycke. Och så tar det stopp, man får backa ...

Inte nog med det. Rännan som bryts fylls igen av is igen bakom isbrytaren. Man riskerar ju att fastna, att inte komma någon vart!

Alltså: med brytandet kommer man in på nya områden i Kants filosofi, fast det tar emot hela tiden. Men när man gör det finns risken att man tappar greppet på det man redan läst. Hur var det nu med förnuft, förstånd, åskådningar, tid och rum, a priori, tinget i sig ... ? - Filosofi är inget för veklingar!