1941: utkanten av Moskva. 1945: centrala Berlin

Utkanten av Moskva, november 1941. Oljemålning av Alexander Dejneka. Det var här som det visade sig att den tyska armén inte var oövervinnerlig. Här stoppades den av Röda arméns motoffensiv. Och den 9 maj 1945 kunde Sovjet fira den slutgiltiga segern över herr Hitler och hans horder. Idag firas ännu segerdagen. Utom av de som sitter i ett hörn och surar.

Läs- och titt-tips

Här är två böcker om utvecklingen i Sovjet, utgivna 1974 och 1975. Författare är den gamle svenske kommunisten Nils Holmberg. Nu meddelar bloggen Järnbastionen (se not) att första delen av Holmbergs verk finns tillgänglig som elektronisk text och att tvåan förväntas komma framöver. Jag läste böckerna redan när de kom ut men minns inget speciellt om innehållet. Holmberg hade dock stora personliga insikter om utvecklingen i Sovjet från trettiotalet och framåt. Kan vara värd att läsa om.

(Och här är noten: Järnbastionen tycker illa om mig, men det är jag för gammal för att bry mig om!)

Rysk, inklusive sovjetisk konst, är ofta värd att titta på. Det finns en blogg som är helt vigd åt detta ämne, med den passande titeln Rysk konst. Bilder, samt informativ text. Här är några bildexempel:

Malevitj

Filonov

Masjkov

Som jämförelse:

Den här bilden har jag plockat från en Wiki-artikel om Stockholms stadsarkiv:

Och som den uppmärksamme läsaren kanske noterar så finns det viss likhet med en bild jag själv tagit och publicerade för några dagar sedan:

Tösen heter enligt skylten Mimi, och konstverket verkar förekomma på flera håll i landet. Skulptören hette Gunnar Nilsson och var mest verksam i Paris. (Det finns också skillnader mellan bilderna: notera skylten på gräsmattan, samt att bänkarna vid väggen bytts ut. Med tanke på frånvaron av blad på buskarna i övre bilden antar jag att den är tagen på våren, innan lövsprickningen.)

Påklädningsmani?

När jag var på Stockholms stadsarkiv tidigare i veckan så noterade jag att den taniga flickan som står staty därutanför fått kläder på sig. Det kan ju i och för sig vara bra när kallare tider närmar sig, men har det inte börjat någon påklädningsmani av statyer runt om?

Varför inte göra tvärtom? Exempelvis gå ner till Kungsträdgården och Gustaf Adolfs torg och riva brallorna av 'hjältekungarna' ("Kalle dussin", respektive "Han som med tiden blev tämligen fet"), så får de stå med rumpan bar!

Mekanisering

Texten lyder 'låt oss mekanisera Donbass'. En sovjetisk affisch från 1930 som uppmanade till mekanisering av kolgruvorna i detta område i Ryssland nära Uralbergen. Gubbarna ovanför texten är uppenbarligen gruvarbetare, vad han därunder håller på med är jag inte klar över. Tömmer en vagn med brutet kol kanske? Året var 1930 och konstnären hette Deineka.

Första gången jag såg bilden var nog när den fungerade som framsida på en volym av E.H. Carrs monumentala verk om den ryska revolutionen (Foundations of a planned economy, del 2, Pelican 1976). I förordet gör Carr en intressant observation:

The main beneficiaries of an historical process are seldom or never those on whom the costs have fallen; and the model of the balance-sheet dissolves into an irreconcilable conflict of interests and purposes between different groups - a challenge to the illusion that every problem has a solution which will be free from ambiguity, free from suffering, free from injustice, free from tragedy.

Men om man just tar situationen i de nya sovjetiska industrierna så verkar det som en del elitarbetare faktiskt kunde tjäna bra på slitet. Jag läste om en mäster-smältare i Magnitogorsk som åkte omkring i egen bil på trettiotalet, vilket måste ha varit nära nog oerhört om man jämför hur villkoren var för outbildade arbetare som just kommit in från landet. (Detta i en bok som, om jag minns rätt, heter Magnetic Mountain och är en historisk genomgång av uppbygget av järn- och stålkombinatet i Magnitogorsk.)

Rubriksättarkonst

Saxat från dagens Aftonlöv:

Nej, Iran har inga kärnvapen, man har inget kärnvapenprogram. Det går inte att sätta stopp för något som inte existerar. Bevisbördan ligger på den som framför påståenden av den här typen.

Den rimliga betydelsen av 'nazikonst' bör ju vara konst av och för nazister. Inte tavlor som nassarna lagt vantarna på. Eller ...?

Vi som är äldre minns parollen 'Aftonbladet behövs om sanningen skall fram'. Men kanske det i själva verket är så här: 'Om sanningen skall fram behövs inte Aftonbladet'.

Jämförelse

Formellt är detta ett satellitfoto som visar större delen av ön Sakhalin, samt ett avsnitt av sibiriska kusten. Men varför inte vara fantasifull och se huvudet på en person av okänt kön, klädd i fotsida kläder och blickande mot väster? Jag skulle kunna tänka mig att om en konstnär under tidigt nittonhundratal hade gjort ett verk inspirerat av medeltida träskulpturer skulle resultatet ha kunnat bli ungefär så här. Inspirationskällorna skulle kunna vara i den här stilen:

Känns den framåtlutade ganska intensiva posen igen från huvudet på 'sakhalin-figuren'?

Vetenskap eller konst?

Säga vad man vill om Gotthold Ephraim Lessing, men hög panna, det hade han!

Tyska är jag inte så bra på. Här är ändå ett försök att översätta några rader från Lessings Laokoon (1766):

Vi skrattar när vi hör att hos de gamle också konsten var underkastad den borgerliga lagen. Men vi har inte alltid rätt när vi skrattar. Otvivelaktigt får inte lagen utöva någon makt över vetenskaperna; ty vetenskapens slutmål är sanning. Sanning är nödvändig för själen; och det skulle vara tyranni att vid tillfredsställandet av denna viktiga syssla bibringa det minsta tvång. Konstens slutmål däremot är förnöjelse; och förnöjelsen är umbärlig. Alltså får det alltid bero av lagstiftaren vilken sorts förnöjelse han vill tillåta och i vilken utsträckning.

Det där var väl inte perfekt översatt, men meningen torde gå fram i alla fall: på Lessings tid kunde man dra en klar linje mellan vetenskap och konst. Den ena var nyttig, den andra kunde behandlas efter lagstiftarens gottfinnande. Idag tycker vi nog att vi vet bättre: en del vetenskaper trampar in på områden som är bokstavligen livsfarliga för mänsklighetens fortlevnad och bör regleras och kontrolleras. Å andra sidan betraktar somliga allt som kallas "konst" för något heligt som Makten inte får peta på hur dj-a dumt det än är. Och till slut blir hela vetenskap-kultur-komplexet ett slagfält mellan motstridiga viljor, mellan klasser och intressegrupper av världslig eller religiös art.

Rättelse från Carl Johan

Någon som kommer ihåg när jag lade upp den här saken på bloggen förra gången?:

Jo, den förekom ju i samband med mina skriverier om demonstrationen mot EDL på Norra bantorget tidigare i år. Se här och här. Under demonstrationen visades en uppmaning till att skända den engelska flaggan, och tanken gick ju omedelbart till bilden ovan.

Carl Johan de Geer som stod för den svenska fosterlandsskändningen åtalades. Jag skrev att han frikändes, men här kommer brev från Carl Johan med rättelse:

Hej, detta är De Geer som berättar. Jag blev inte frikänd utan fälld för brotten Skymfande av statssymbol, Skymfande av utländsk statssymbol samt Uppvigling. Fick 75 dagsböter och mina verk beslagtagna och destruerade. 

En nutida parallell är Anna Odell, som fick precis samma straff för brottet Falsklarm.

Tack för rättelsen Carl Johan, det är trevligt när folk hör av sig och hjälper till att hålla bloggen felfri! Och du kan ju, även om det inte gick så bra i domstolen, kanske ändå vara nöjd med att ha skapat ett verk som bestått och som inspirerat andra att gå vidare ... och om man tänker på det där med 'inspiration' så kanske åtalspunkten om uppvigling inte var helt ute i det blå ...

"Hunden åt upp papperen ..."

En debattör skriver att det behövs uppförandekoder för våra myndigheter, detta på grund av livligt festande och festredovisning utanför vad som är tillåtet. Det tror jag inte. Det finns ju redan regler, eftersom man kan fastställa att det skett saker som varit utanför vad som är tillåtet!

Bristerna finns då på ett par ställen. I första hand myndigheterna som brutit mot givna regler och ibland försökt dölja det på ett märkligt/lagstridigt sätt. (Obs. 'lagstridigt' - strider en handling mot lagen behövs det inga extra regler som kräver att lagen skall följas!) Där ligger huvudansvaret.

I andra hand gäller det revisionen. Varför har revisorerna inte ingripit? Det ingår ju i deras jobb att se till att inte saker hamnar i fel konto eller att exempelvis representationsregler följs. Ytterst är det väl Riksrevisionsverket som kan ifrågasättas, vad har de gjort för uppföljningar egentligen (har sett den frågan ställas någonstans, minns tyvärr inte var, men den är viktig.)?

Kanske det råder panik på Riksrevisionen nu, folk springer ut och in i kontorscellerna och ropar: "Ojoj, vad ska vi göra om pressen kommer hit och ber att få se våra kvitton!" Men då svarar en erfaren gammal byrådirektör lugnt: "Ingen fara. Vi gör som fuskdeklaranterna förr i tiden. Kommer någon och vill att vi ska redovisa nåt säger vi bara att det hände en olycka - hunden råkade äta upp papperen!"

Sammanfattningsvis: finns det regler skall de meddelas berörda personer. Sedan får man utgå ifrån att de begriper att det inte behövs någon extra instruktion som talar om att reglerna skall följas också!

En tavla som jag målade en gång. Kan inte se att den har något med inlägget i övrigt att göra, utom att det kritiserar folk som 'gör tavlor'!

Tillägg: det finns ett regelbrott som kallas 'civil olydnad', men det ligger helt utanför det här resonemanget!

Lite modern konsthistoria. Att skända det ena och andra.

I förrförra inlägget skrev jag beträffande den här banderollen från lördagens möte på Norra Bantorget ...

... att "Den som är lite initierad i modern svensk konsthistoria från 1960-talet känner dessutom igen en provokation här som en gång ledde till åtal för konstnären Carl Johan de Geer. Han frikändes, bör tilläggas." Det var den här klassikern från 1967 som avses:

Skända flaggan Vägra vapen Svik fosterlandet Var onationell

de Geers uppmaning till vapenvägran är alltså fortfarande inspirerande för samhällsomstörtare och rabulister. När jag letade efter den bilden hittade jag ett par som ligger närmare i tiden:

Jag antar att en och annan vän av ordning fnyser om att "det här är inte konst!" Och det kan man väl också hålla med om, beroende av hur man definierar vad som är konst och konstigt. Men uppenbarligen fungerade de Geers ursprungliga målning som inspiration för senare tider, och då måste den ha några kvaliteer - konstnärliga eller ej - får man tänka!

Började skriften med att sätta punkt?

En artikel i New Scientist kommer med nya intressanta uppgifter om tidigt väggklotter (även känt som 'grottkonst' eller 'klippmålningar') i Europa. Genom nya listiga metoder för att åldersbestämma målningar på grottväggar i norra Spanien har man kommit fram till en ensam punkt som är minst 40.800 år gammal. Den är så gammal att det är fråga om det är vår typ av människa som satt punkten på väggen eller om det var neanderthalare som gjorde det. Vid den tiden hade den moderna människan just vandrat över från Afrika och neanderthalarna fanns kvar här. Kanske någon form av utbyte av idéer skedde mellan grupperna? - Vi vet inte. Inte ännu i alla fall. Tack vare de nya metoderna för åldersbestämningar har i alla fall målningarna från äldre stenåldern i Europa blivit tusentals år äldre än vad man trott tidigare.

Det finns en del spekulationer om vad punkten och andra tecken i grottorna kan betyda. Kan man gå så långt som att hävda att det fanns någon sorts skrift för minst 40.000 år sedan? - Jag tycker det är att dra iväg för långt. Däremot att det fanns tecken vars betydelse åtminstone var kända inom de grupper som gjorde dem. Kanske var de laddade med komplicerade tankebyggnader om livet och döden, kanske var de enkla upplysningar om lämpliga vägar i grottsystemen.

Det här kan man ju kalla 'klippkonst' om man vill. En symbol som målats på en flat stenyta i närheten av Kaknäs på Djurgården i Stockholm. Den oinvigde kan spekulera hit och dit om vad den betyder, den invigde vet direkt att den betyder 'gå ditåt'. Jag tog bilden i förra veckan.

En del tecken uppges ha funnits bland grupper över hela världen. Betyder det att de spridits från en ursprunglig grupp som kommit på något smart, eller att det finns något inplanterat i den mänskliga hjärnan som gör att vi mer eller mindre automatiskt kommer att skapa dessa tecken även om vi inte lärt oss dem från andra? - Intressanta frågor!

Konstutställning 19

Vad kallar vi den här? "Skrattet" kanske? - Jaja, jag har målat bättre saker i mina dar, får komma igen med det ...

Föregående i denna serie här.

Konstutställning 18

Minnesbild. Åker tåg i trakten av Kiruna, juni, dåligt väder, regnvädren samlar sig över myrarna, ser ut genom fönstret och bort mot ett fjäll som för ett ögonblick framträder tydligt i diset. Sparar minnet och målar det när jag kommer hem. Olja på duk.

Föregående post i denna serie här.

Konstutställning 17

När nu den deprimerande hösten kommer med sitt mörker vill jag i stället framhäva en livligt brusande jokk i fjällens försommartid när ljuset varar dygnet runt! Olja på duk, dock inte målat på plats utan gjord hemmavid efter en skiss som var gjord just på plats.

För den som tycker att stränderna ser ut som block som är staplade på varandra så beror det av att stränderna längs Abiskojokkens nedre lopp ser ut som block som är staplade på varandra. Där finns bland annat marmor på några ställen.

Föregående inslag i denna serie här.

Konstutställning 16

Denna målning på duk är ganska ovanlig i min produktion - det är en temperamålning. Tempera ger färger som samtidigt är hållbara länge men samtidigt är milda. Färgpulver, äggula och vatten är vad man blandar ihop för att göra själva färgen, och sedan är det "bara" att måla. Motivet är taget ungefär ur minnet av hur det såg ut från sluttningen ovanför en sjö i Lappland som ännu var täckt av is som dock började gå upp. På låglänta områden hade snön smält undan men bladen hade ännu inte slagit ut på fjällbjörk och vide, och dagen var grå och lite disig. För att få lite mer lapplandskänsla ritade jag dit en ren också.

Föregående inlägg i denna serie här.

Konstutställning 15

För den som trodde att min terror med egensnickrad konst skulle vara slut ... nänä, så enkelt är det inte! Här har vi en tämligen naiv och självförklarande skiss med vattenfärg och tusch (tror jag) på rispapper. Altamira var det ja, en av de berömda grottorna med målningar från stenåldern i Spanien.


Föregående utbrott i denna serie här.

Konstutställning 14

Här har vi en gubbe i stort format, målad med pensel och tusch (rivet med tuschstång på rivsten, enligt klassisk orientalisk metod) utförd på fint rispapper. (Att papperet ser tonat ut beror av att det låg på en brun linoleummatta när jag fotograferade det.) Kan vara inspirerad av en utställning med japansk kalligrafi jag såg på Östasiatiska museet en gång, men det är bara en gissning så här långt i efterhand.


Föregående i denna serie finns här.

Jämförelseobjekt

Den här akvarellen, från 1986 eller -87, har jag haft uppe på bloggen vid ett tidigare tillfälle. Jag drog mig den till minnes när jag fick se följande bild i tidningen:

Samma fyr och hus bakom den, men en del saker verkar ha förändrats - Karlskrona är det i alla fall!

Konstutställning 13

Blir rätt hyfsad uppklickad i större format!

Det här kan man väl kalla en "meta-tavla", en tavla (eller bild i alla fall) inne i en bild. Naturligtvis målad med akryl på duk för att få fram rätt lite nedgångna intryck där den grå betongen får kämpa med lite gladare färger i "bilden i bilden". Det skulle ha varit ett fredsmärke där nere, men jag glömde uppenbarligen ett streck så det blev symbol för ett bilmärke i stället.

Förra inlägget i denna serie här.