I morse hände det: jag gjorde en snabb rond genom köpladan, använde scanner och tänkte smidigt glida igenom utcheckningen med kortbetalning - och så hem till förmiddagsfikat! Men icke! Utcheckningsterminalerna fungerade inte, de tog inga kort, gnällde bara fram ett meddelande om "ogiltigt". Den ensamma damen i kassan hade samma problem, hennes terminal fungerade heller inte för kort, och när hon ringde till 'hjälpdisken' var det trettiofem före i kön ... illa.
Men det löste sig, för plötsligt fick damen en snilleblixt och frågade om jag möjligen hade kontanter. Och - vilken lycka! - jag hade ju några hundringar i plånboken, betalade, fick växel tillbaka, och kunde lycklig skynda iväg hemåt. Det var gott med fika efter denna kris!
Vad lär vi oss av detta? - Kanske att MSB:s rekommendation om att man skall ha lite reda pengar i händelse av kris inte är så dumt! När systemen kraschar står hundralapparna pall!
Hundralappen ovan, ja, så såg de ut när jag var yngre. Den här bilden är ganska suddig, men enligt texten kunde man lösa in den mot guld. Fast det kunde man nog inte i verkliga livet.
3 kommentarer:
Allra bäst är nog pengar med verkligt värde, vars värde inte sjunker konstant, eller ännu bättre de förnödenheter som man kan köpa för dem och kan tänkas behöva under tre-tio år framåt vid ett ev. supervulkanutbrott, vilket kan ge tre år utan skördar plus länsade skafferier och uppätna utsäden det fjärde året, allt medan kannibalismen förmodligen tilltar i styrka.
Jag tror jag förstår vad du menar: verkliga tillgångar är viktigare än pengar som kanske inte kan köpa tillgångar när läget blir knepigt. Men kannibalism låter väl lite väl häftig?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Hungersn%C3%B6d
https://en.wikipedia.org/wiki/Category:Incidents_of_cannibalism
Skicka en kommentar