Vaccination mot bööööl

Det var nog "tack vare" att jag tröttnade på Dylans bölande under senare delen av sextiotalet som jag samtidigt blev vaccinerad mot andra bölande herrar, som Springsteen och Lundell. För att inte tala om den där göteborgaren i sjömanskostym eller vad han nu har på sig ... Jokkmokks-Jocke sjöng mycket bättre! För att inte tala om vilken Händelsångare som helst. Om man tänker sig tillbaka i åren, till den gång jag köpte en box LP-skivor med hela Händeloperan Alcina - vilken upplevelse! Sång, musik, helt underbart, inget böööööööööl!

Dom borde lägga av allihop

Det borde finnas mycket utrymme för dagens unga att håna i den här historien ... Några rynkiga föredettingar kliar en annan rynkig föredetting på ryggen! En skämtare har redan föreslagit att nästa års kemipris borde tilldelas Keith Richards. Haha!

Kan man inte utdela litteraturpriset posthumt till herr Homeros från Grekland, och sedan lägga ned? (Samma med det konstiga fredspriset, dessutom.) Kvarvarande medel kan ju delas ut till behövande änkor och faderlösa.

Han kanske sitter ...

... i en garderob och funderar på hur han kan slingra sig ur det här. Men Sartre sa ju nej tack (non, merci) till Nobelpriset, så det kan väl Bobban göra också. Det går väl ingen nöd på honom även om han avstår från de här pengarna.

När man lämnat tonåren efter sig bör man också ha förmåga att släppa den här pajsaren. Med åren bör omdömet skärpas. Hans bölande är inte roligt i längden (ungefär som Ulf Lundell, förresten). Akademin har tydligen inte den förmågan, eller också tror de att han fortfarande är jättestor.

Var det möjligen för att slingra sig undan att ge priset till Adonis (stor poet, men gjort sig omöjlig som såväl syrier som islamkritiker) som någon i stället halade fram Bobban? Eller har det kommit påbud någonstans ifrån? En sak som jag ångrar att jag inte satt ett bokmärke på när det begav sig, och som jag inte hittar igen nu, är en wikileakshistoria om att USA var pådrivande mot Svenska Akademin för att ge Boris Pasternak nobelpriset i litteratur 1958. Luktar det inte lite illa även om den här Dylan-historien?

En välförtjänt spark i häcken ...

... får Rolling Stones (och därmed deras publik väl?) i Aftonbladet idag. Uppenbarligen är jag inte av den nostalgiska typen eftersom jag tycker det mest verkar pinsamt att de drar runt år efter år utan att ha vett att lägga av. Snikna typer. Well, well, nästa gång Keith R stoppar i sig för mycket olämpliga preparat och tror att han är en apa och klättrar upp i en palm kanske det tar slut i alla fall.

Jo, jag kommer ihåg när Stones slog igenom genom att plagiera rythm'n blues från USA. Då hade Beatles redan kommit igång starkt (fast de var inga höjdare i början de heller). Eftersom Beatles slutade i tid har de kvar glorian. Det skulle bara ha varit pinsamt om det idag drog omkring ett Beatlesgäng bestående av Paul & Ringo, förstärkta med några yngre förmågor och drog gamla hits. Så har vi Dylan, och han har inte heller vett att sluta.

Vad händer om tio år? Kommer Mick Jagger att köra shower för halvlulliga pensionärer på Finlandsbåtarna? Jag är historiskt intresserad och har ett musikaliskt minne som sträcker sig ungefär till mitten av femtiotalet, men urskillningslös nostalgi vill jag inte förfalla till. Ge stenarna varsin spark i deras gamla häckar och lyssna istället på ... tja, vad skall vi hitta på som ändå är ungefär från den tiden? Kanske pre-Beatles-gitarrpop med Göteborgsgrabbarna i The Spotnicks? (Undrar om Bosse Winberg fortfarande är ute och spelar, förresten?)