... får Rolling Stones (och därmed deras publik väl?) i Aftonbladet idag. Uppenbarligen är jag inte av den nostalgiska typen eftersom jag tycker det mest verkar pinsamt att de drar runt år efter år utan att ha vett att lägga av. Snikna typer. Well, well, nästa gång Keith R stoppar i sig för mycket olämpliga preparat och tror att han är en apa och klättrar upp i en palm kanske det tar slut i alla fall.
Jo, jag kommer ihåg när Stones slog igenom genom att plagiera rythm'n blues från USA. Då hade Beatles redan kommit igång starkt (fast de var inga höjdare i början de heller). Eftersom Beatles slutade i tid har de kvar glorian. Det skulle bara ha varit pinsamt om det idag drog omkring ett Beatlesgäng bestående av Paul & Ringo, förstärkta med några yngre förmågor och drog gamla hits. Så har vi Dylan, och han har inte heller vett att sluta.
Vad händer om tio år? Kommer Mick Jagger att köra shower för halvlulliga pensionärer på Finlandsbåtarna? Jag är historiskt intresserad och har ett musikaliskt minne som sträcker sig ungefär till mitten av femtiotalet, men urskillningslös nostalgi vill jag inte förfalla till. Ge stenarna varsin spark i deras gamla häckar och lyssna istället på ... tja, vad skall vi hitta på som ändå är ungefär från den tiden? Kanske pre-Beatles-gitarrpop med Göteborgsgrabbarna i The Spotnicks? (Undrar om Bosse Winberg fortfarande är ute och spelar, förresten?)
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar