Som bekant har Nepal nu fattat beslut om att avskaffa monarkin. Exkung Gyanendra har fått besked om att han måste plocka ihop sina pinaler och flytta ut från det kungliga palatset i Kathmandu. Men nu uppges att Gyanendra väntar på besked från astrologerna om en lämplig tidpunkt att flytta ut. Man får väl anta att astrologerna bör hitta ett datum i den ganska nära framtiden, annars hotar maoisterna att handgripligen se till att gubben flyttar! Det där med astrologi låter österländskt och vidskepligt, men var det inte snack om att förre president Reagan i USA (eller var det hans tant?) som tog råd av astrologer?
Inte bara kungen krånglar, utan de stora partierna i Nepal som förlorade valet krånglar - detta anser i alla fall maoisterna som hotar att ta till gatuprotester om NC och CPN-UML försöker stoppa maoisterna att ta ledningen i regeringen. Har de inte skärpt sig inom tre dagar så ... .
Jag hittade en tidning på nätet som ges ut av maoisterna, The Red Star. Utgivningstakten är två gånger per månad, men jag antar att maoisterna måste snabba upp sin nyhetsfördelning framåt. Får man tro The Red Star håller de stora förlorarna i det senaste valet, Kongresspartiet NC och de förenade marxist-leninisterna CPN-UML på att falla i bitar. Valförlusten blev en alltför våldsam överraskning i negativ riktning. De kanske också får fråga stjärnorna efter råd?
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Visar inlägg med etikett CPN-UML. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett CPN-UML. Visa alla inlägg
söndag 1 juni 2008
onsdag 16 april 2008
Fler kommentarer till valet i Nepal
Jag läser i riksdagsman (v) Kalle Larssons blogg en kommentar till valet i Nepal. Det blev en större skräll för maoisterna än vad han hade trott (vilket han inte är ensam om - se nedan).
Vi får också veta att Vänsterpartiet i Sverige har förbindelser med CPN-UML - Nepals Kommunistiska Parti-Förenade Marxist-leninisterna. UML-are skall besöka Vänsterpartiets kongress i juni. Faktum är att som valet hittills gått har maoisterna sopat golvet med såväl UML som de flesta andra grupper. Nu pågår den del av valet där man röstar proportionellt (den första omgången, där maoisterna nu bara är ett par mandat från egen majoritet gällde vem som kom först i respektive valkrets). Även i andra omgången är tendensen tydlig men med mindre skillnad mellan partierna.
Kalle antar att fattigdomen och desperationen i landet har drivit fram det här valresultatet. Maoisterna har lyckats framstå som den nya politiska kraften och de etablerade partierna, däribland UML, som trötta och en del av etablissemanget. Folkmajoriteten vill ha förändring. När UML-arna (som jag sett beskrivas som socialdemokrater trots det radikala namnet) har lugnat ner sig efter smällen finns det en del att förklara och analysera. Och så kanske de kan berätta för Vänsterpartiet vad de kommit fram till - om V nu skall fortsätta att ha kontakter med dem på partinivå?
Man kan lägga till fler faktorer, och här tar jag hjälp av en kommentar funnen på Nepalnews. Där framgår vilken chock den politiska eliten i Kathmandu har fått, och även grannarna i Indien. Före valet hade politiska besserwisser-figurer bestämt sig för att maoisterna skulle komma som svag trea i valet, med några tiotal mandat bara. De etablerade partierna trodde att det bara vara för dem att gå ut i valet och kamma hem rösterna som vanligt. Men tio år av inbördesstrider och hård politisk kamp har förändrat Nepal, och de såg det inte förrän valresultaten började komma in. Den politiska eliten i huvudstaden hade helt enkelt tappat kontakten med befolkningens flertal. Som man skrev i en indisk tidning: plötsligt var det folkmassor på gatorna som till elitens förvåning och förskräckelse ropade Lal salaam (röd hälsning).
Generationsväxling, fattigdom och desperation, politisk radikalisering har spelat sin roll. De unga och de marginaliserade (som tydligen utgör en väldigt stor del av befolkningen) har rest sig i en fredlig protest som krönet på en lång våldsam kamp. Vidare påpekas att maoisterna under tio år har kunnat driva sin parallella stat och lokalförvaltning ute i landet och visat sig vara hårt arbetande. De har varit grundliga och byggt sitt nätverk underifrån, skapat förtroende och förhoppningar. Detta till skillnad från det småborgerliga UML, vars ledning har sopats bort av missnöjda väljare.
Det kanske vore lämpligt att ta det här valet som ett typexempel i en lärobok om demokrati?
Vi får också veta att Vänsterpartiet i Sverige har förbindelser med CPN-UML - Nepals Kommunistiska Parti-Förenade Marxist-leninisterna. UML-are skall besöka Vänsterpartiets kongress i juni. Faktum är att som valet hittills gått har maoisterna sopat golvet med såväl UML som de flesta andra grupper. Nu pågår den del av valet där man röstar proportionellt (den första omgången, där maoisterna nu bara är ett par mandat från egen majoritet gällde vem som kom först i respektive valkrets). Även i andra omgången är tendensen tydlig men med mindre skillnad mellan partierna.
Kalle antar att fattigdomen och desperationen i landet har drivit fram det här valresultatet. Maoisterna har lyckats framstå som den nya politiska kraften och de etablerade partierna, däribland UML, som trötta och en del av etablissemanget. Folkmajoriteten vill ha förändring. När UML-arna (som jag sett beskrivas som socialdemokrater trots det radikala namnet) har lugnat ner sig efter smällen finns det en del att förklara och analysera. Och så kanske de kan berätta för Vänsterpartiet vad de kommit fram till - om V nu skall fortsätta att ha kontakter med dem på partinivå?
Man kan lägga till fler faktorer, och här tar jag hjälp av en kommentar funnen på Nepalnews. Där framgår vilken chock den politiska eliten i Kathmandu har fått, och även grannarna i Indien. Före valet hade politiska besserwisser-figurer bestämt sig för att maoisterna skulle komma som svag trea i valet, med några tiotal mandat bara. De etablerade partierna trodde att det bara vara för dem att gå ut i valet och kamma hem rösterna som vanligt. Men tio år av inbördesstrider och hård politisk kamp har förändrat Nepal, och de såg det inte förrän valresultaten började komma in. Den politiska eliten i huvudstaden hade helt enkelt tappat kontakten med befolkningens flertal. Som man skrev i en indisk tidning: plötsligt var det folkmassor på gatorna som till elitens förvåning och förskräckelse ropade Lal salaam (röd hälsning).
Generationsväxling, fattigdom och desperation, politisk radikalisering har spelat sin roll. De unga och de marginaliserade (som tydligen utgör en väldigt stor del av befolkningen) har rest sig i en fredlig protest som krönet på en lång våldsam kamp. Vidare påpekas att maoisterna under tio år har kunnat driva sin parallella stat och lokalförvaltning ute i landet och visat sig vara hårt arbetande. De har varit grundliga och byggt sitt nätverk underifrån, skapat förtroende och förhoppningar. Detta till skillnad från det småborgerliga UML, vars ledning har sopats bort av missnöjda väljare.
Det kanske vore lämpligt att ta det här valet som ett typexempel i en lärobok om demokrati?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)