Började skriften med att sätta punkt?

En artikel i New Scientist kommer med nya intressanta uppgifter om tidigt väggklotter (även känt som 'grottkonst' eller 'klippmålningar') i Europa. Genom nya listiga metoder för att åldersbestämma målningar på grottväggar i norra Spanien har man kommit fram till en ensam punkt som är minst 40.800 år gammal. Den är så gammal att det är fråga om det är vår typ av människa som satt punkten på väggen eller om det var neanderthalare som gjorde det. Vid den tiden hade den moderna människan just vandrat över från Afrika och neanderthalarna fanns kvar här. Kanske någon form av utbyte av idéer skedde mellan grupperna? - Vi vet inte. Inte ännu i alla fall. Tack vare de nya metoderna för åldersbestämningar har i alla fall målningarna från äldre stenåldern i Europa blivit tusentals år äldre än vad man trott tidigare.

Det finns en del spekulationer om vad punkten och andra tecken i grottorna kan betyda. Kan man gå så långt som att hävda att det fanns någon sorts skrift för minst 40.000 år sedan? - Jag tycker det är att dra iväg för långt. Däremot att det fanns tecken vars betydelse åtminstone var kända inom de grupper som gjorde dem. Kanske var de laddade med komplicerade tankebyggnader om livet och döden, kanske var de enkla upplysningar om lämpliga vägar i grottsystemen.

Det här kan man ju kalla 'klippkonst' om man vill. En symbol som målats på en flat stenyta i närheten av Kaknäs på Djurgården i Stockholm. Den oinvigde kan spekulera hit och dit om vad den betyder, den invigde vet direkt att den betyder 'gå ditåt'. Jag tog bilden i förra veckan.

En del tecken uppges ha funnits bland grupper över hela världen. Betyder det att de spridits från en ursprunglig grupp som kommit på något smart, eller att det finns något inplanterat i den mänskliga hjärnan som gör att vi mer eller mindre automatiskt kommer att skapa dessa tecken även om vi inte lärt oss dem från andra? - Intressanta frågor!

Vem hade saknat oss?

Skalle av neanderthalare

För 70.000 år sedan fanns det bara några tusen människor, och mänskligheten var nära utrotning, skriver Aftonlövet som citerar forskare från Stanforduniversitet i USA. Jaha, men vem hade saknat oss?

Men, för att citera ett tyskt ordspråk: Ogräs förgås inte så lätt! (Det är det som har felöversatts till "ont krut förgås inte så lätt" - förståeligt med tanke på att ogräs heter Unkraut på tyska). Mänskligheten slingrade sig ur det här och tog över Jorden. Ur planetens synpunkt är det inte så bra med en varelse som är stark nog att ge sig på förutsättningarna för livet här, men så är det. Vi får brottas med den djupa existensiella frågan: När vi nu har den egna överlevnaden i våra händer, vad gör vi åt det? Kan vi göra något, eller är vårt Babels torn på väg att rasa samman?

Skalle av cro magnon-människa

Ett argument som irriterar mig är "om vi inte hade gjort det eller det hade vi levt kvar på stenåldern". Jaha - och ...? Här finns en grundläggande tanke att det är fullt möjligt att leva på stenåldern, utan att någonsin ha haft tillgång till ett modernt samhälle, men ändå känna till vad det har att bjuda på. Låter det troligt? Och det där "vi": en stenåldersbefolkning, även om den spritts över ganska stora delar av Jorden, skulle nog inte omfatta mer än kanske ett fåtal miljoner människor totalt, och att "vi" skulle ingå i den (och dessutom gråta över att vi inte har den platt-TV som vi inte vet existerar) finner jag också föga troligt. Är över huvud taget mänskligheten trolig?