Började skriften med att sätta punkt?

En artikel i New Scientist kommer med nya intressanta uppgifter om tidigt väggklotter (även känt som 'grottkonst' eller 'klippmålningar') i Europa. Genom nya listiga metoder för att åldersbestämma målningar på grottväggar i norra Spanien har man kommit fram till en ensam punkt som är minst 40.800 år gammal. Den är så gammal att det är fråga om det är vår typ av människa som satt punkten på väggen eller om det var neanderthalare som gjorde det. Vid den tiden hade den moderna människan just vandrat över från Afrika och neanderthalarna fanns kvar här. Kanske någon form av utbyte av idéer skedde mellan grupperna? - Vi vet inte. Inte ännu i alla fall. Tack vare de nya metoderna för åldersbestämningar har i alla fall målningarna från äldre stenåldern i Europa blivit tusentals år äldre än vad man trott tidigare.

Det finns en del spekulationer om vad punkten och andra tecken i grottorna kan betyda. Kan man gå så långt som att hävda att det fanns någon sorts skrift för minst 40.000 år sedan? - Jag tycker det är att dra iväg för långt. Däremot att det fanns tecken vars betydelse åtminstone var kända inom de grupper som gjorde dem. Kanske var de laddade med komplicerade tankebyggnader om livet och döden, kanske var de enkla upplysningar om lämpliga vägar i grottsystemen.

Det här kan man ju kalla 'klippkonst' om man vill. En symbol som målats på en flat stenyta i närheten av Kaknäs på Djurgården i Stockholm. Den oinvigde kan spekulera hit och dit om vad den betyder, den invigde vet direkt att den betyder 'gå ditåt'. Jag tog bilden i förra veckan.

En del tecken uppges ha funnits bland grupper över hela världen. Betyder det att de spridits från en ursprunglig grupp som kommit på något smart, eller att det finns något inplanterat i den mänskliga hjärnan som gör att vi mer eller mindre automatiskt kommer att skapa dessa tecken även om vi inte lärt oss dem från andra? - Intressanta frågor!

Om neanderthalare och vår egen utveckling

En liten artikel hos HuffPo sammanfattar faktiskt rätt mycket av debatten om vad som hände med neanderthalarna. Några brittiska forskare tror sig, genom att studera lämningar av lägerplatser i ett område i Frankrike, ha kommit fram till att neanderthalarna så att säga 'försvann i mängden'. De skulle helt enkelt ha varit så få i jämförelse med den moderna människan att de på något sätt trycktes undan. I artikeln finns också kritiska synpunkter mot den här teorin, bland annat att britternas metod för att räkna är helt ute. - Så går det till i vetenskapens värld!

Nya numret av Forskning & Framsteg ramlade ner i brevlådan igår. Där finns en artikel Här blev våra förfäder moderna som man bara hittar ingressen till på nätet, men kan man läsa resten så är det tankeväckande - och det väcker en del frågor också, vilket jag tycker är bra. Artikeln bygger på fynd som gjorts vid utgrävningar i Kapprovinsen i Sydafrika. Kärnan i resonemanget verkar vara att den moderna människan uppkom för 200.000 år sedan och såg ut som oss anatomiskt. Men det var för mindre än 100.000 år sedan som det verkar ha skett ett språng i utvecklingen och man kan se spår av något som verkar vara abstrakt tänkande. Man ristar mönster på olika föremål, man utvecklar nya former av redskap som spjutspetsar, man har mönstrade strutsägg som vattenbärare. Artikelförfattaren Anders Högberg som är fil.dr. i arkeologi och arbetat med fynden i Sydafrika skriver:

Men vad är modernt beteende? I studier av människans tidiga utveckling definieras det ofta som socialt beteende som överförs från en person till en annan genom kommunikation, vilket i sin tur möjliggör utbyte av information och kultur mellan grupper och generationer. I motsats till tidigare hade människan nu utvecklat en förståelse som innebar att man kunde ge saker betydelser som gick utöver deras funktion. De materiella spåren av sådant abstrakt tänkande finns inte från homo sapiens sapiens första 100 000 år. De uppträder först med lämningar som är ungefär 80 000 år gamla. Och spåren blir fler och fler i takt med att resultat från nya utgrävningar publiceras.

Så här ser stället ut som gett Anders Högberg material om våra förfäder. I klippan finns grottor där de lämnade spår efter sig.

Jag tror att bara det där lilla citatet skulle kunna ge upphov till hur långa diskussioner som helst. 'Materiella spår' är viktiga, men vi vet inte vad homo sapiens pratade om vid lägerelden under årtusenden innan man började rista på äggskal eller ockra-bitar, göra snäckhalsband eller klottra på bergväggar eller sig på själva. Och nog arbetade de med olika typer av verktyg och pratade med varandra om det långt innan de kom in i klotteråldern, och det påverkade långsamt deras kroppar och tänkande. Vad beträffar tänkandet sägs det också att ...:

... den arkeologiska forskningen har nu kommit till ett läge där vi kan skapa en mer nyanserad förståelse av det moderna beteendets utveckling hos människan, och de flesta forskare är överens om att det bör ses som ett resultat av samspel mellan flera variabler. Geologiska, klimatmässiga och miljömässiga förändringar i kombination med förändringar i människors biologi och födointag samt sociala och kulturella förutsättningar och ambitioner ses i dag som viktiga orsaksfaktorer.

Nya resultat från neuropsykologin kan hjälpa oss att förstå detta samspel. Forskningen visar att de biologiska influenserna på människans beteende inte är förutbestämda från födseln – vi föds inte med en uppsättning gener som villkorslöst styr hjärnans beteendemässiga utveckling. Miljömässiga faktorer påverkar generna. Detta innebär att arv och miljö samspelar när hjärnan utvecklas.

Superintressant tycker jag. Och jag antar att sista ordet om det här inte är sagt, vare sig i forskarvärlden eller på den här bloggen. För när vi ställer oss frågan "varför är vi som vi är?" så hjälper den här sortens forskning till att ge svar. Kanske inte det sista och definitiva svaret, men åtminstone ett ljus i okunnighetens mörker.

Mer om neanderthalare, samt skval i p-rännan

Som kanske märkts har jag de senaste dagarna lagt upp ett par inlägg som handlar om våra släktingar, och nu kanske också enligt modern genforskning våra förfäder, neanderthalarna. Här och här, nämligen.

Svenskan har idag ännu en artikel i samma ämne. Men efter den finns följande text:

Avstängd kommentering
Kommenteringsfunktionen på den här artikeln har stängts av eftersom tonen i diskussionen inte var enig med SvD:s regler .

Som jag refererat tidigare så lär en journalistisk term för kommentarsfältet efter artiklar vara "pissrännan", och tydligen har det skvalat ovanligt mycket. Men varför just här? För att ämnet möjligen ger SD-are och liknande figurer möjlighet att visa sin intellektuella nivå?

Men strunta i den gastande chimpansflocken och titta på forskningen i stället. Via Svenskans artikel gick jag vidare till intressanta bilder och fakta hos vetenskapare i Schweiz, närmare bestämt Anthropological Institute, University of Zürich som har en särskild avdelning för datastödd antropologi.  Den första bilden finns också hos SvD och visar ett rekonstruerat ansikte av ett neanderthalbarn, den andra visar en jämförelse mellan neanderthalbarn och moderna barn.

Fascinerande, eller hur? Samtidigt kan man fråga sig hur mycket rekonstruktionen vilar på data som är beroende respektive oberoende av de personer som gör den? Om man kunde väcka upp den där lilla flickan, vars lämningar hittats i Gibraltar, kanske hon skulle säga: "Va, så där jädrans ostädad i håret såg jag verkligen inte ut, skäms era drumlar!" Men skämt (?) åsido så är ändå de här rekonstruktionerna mer pålitliga än den brutale klumpeduns och dumskalle som man förr tänkte sig skulle vara neanderthalaren. I stället blir det en individ som inte skiljer sig så mycket från dagens människa, men vars egenhet var specialtillverkning för att kunna existera under förhållanden av sträng istid.

'Chimpansflock' skrev jag förresten - kan det leda tankarna till nyliberaler? Chimpanser kan fungera i grupp någorlunda, de kan göra verktyg och ha en del intern kommunikation, men de klarar inte av att bryta sig ur "apstadiet". Kanske det beror av dålig insikt i hur andra individer fungerar och tänker, att de inte lyckas bygga de sociala instinkter som homo sapiens, neanderthalare och andra av våra föregångare bar med sig. De är helt enkelt för egoistiska. Ur egoism byggs inte avancerad kultur, det kräver att man kan tänka sig utanför sig själv och ibland offra omedelbara fördelar som gynnar en själv men är skadliga för andra. Däremot kan egoism krossa avancerade kulturer när det så kallade sociala kapitalet bryter samman. - Ett uppslag att fundera mer på kanske?

----

PS. Rubriken till artikeln är "Utdött arv finns i mänskliga gener", men om arvet lever vidare i oss är det väl inte dött, eller ...? DS

Vi och neanderthalarna

I föregående inlägg nämndes i förbigående neanderthalarna, och frågan om vad som hände med dem. Upptäckte nyss en rapport från kanadensiska forskare som hävdar att alla människor utanför Afrika söder om Sahara bär omkring på neanderthal-gener. Förklaringen kan vara att de två grupperna mötts i det förflutna och inte omedelbart slagit ihjäl varandra utan haft andra saker för sig. Båda utvandrade från Afrika, men neanderthalarna var tidigare på marsch. Kanske någon grupp ändå till slut möttes uppåt iskanten i södra Europa eller Asien? Den blandningen av gener som följde kan ha bidragit till att den moderna människan har kunnat sprida sig så framgångsrikt över nästan hela jordklotet. Att bära med sig en stor sortering av gener som kan fungera i olika situationer är ju en fördel i evolutionen.

Här är en mer knepigt teknisk artikel om samma ämne. Var din (och då rimligen min) farfar för 2360 generationer sedan neanderthalare? Överflödet av gener från neanderthalare till homo sapiens kan ha skett för 59.000 år sedan, nämligen, eller grövre räknat för 80.000 till 50.000 år sedan.

Som jag nämnde i föregående inlägg så tror forskarna rätt allmänt numera att de utdöda dinosaurierna lever kvar i nya former, nämligen som fåglar. Kanske neanderthalarna ännu vandrar med oss, fast dolda under homo sapiens' spinkigare former? De kunde ju prata och spela flöjt tycks det, så varför inte?

Spana in en neanderthalar-donna!

Det ser ut som man inte bör mucka gräl med den här donnan - verkar som hon skulle kunna slå en rundpall med största knölpåken så att de ullhåriga mammutarna flög som torra löv. Jo, det är en rekonstruktion som vetenskapare och konstnärer gjort med hjälp av DNA-rester av en neanderthalar-dam som dog för 43.000 åt sedan. (Har fiskat upp det via Populär Arkeologis nyhetsöversikt.) Rödhåriga, ljushylta och fräkniga kan de ha varit.

Möjligen är det en måltid vi betraktar också. Skelettresterna föreföll nämligen ha spår av kannibalism. Kan det vara därför hon ser lite sur ut? "Va, kan ni inte hitta någon annan att tugga på?"

Men påminner hon på bilden inte om gamle justitieministern Bodström förresten, eller om det nu var den där sura journalistgubben Ulf Nilsson på Expressen? "Kärring som kärring" kanske en annan sur gubbe säger, "alla påminner väl om någon på något sätt".

Vem hade saknat oss?

Skalle av neanderthalare

För 70.000 år sedan fanns det bara några tusen människor, och mänskligheten var nära utrotning, skriver Aftonlövet som citerar forskare från Stanforduniversitet i USA. Jaha, men vem hade saknat oss?

Men, för att citera ett tyskt ordspråk: Ogräs förgås inte så lätt! (Det är det som har felöversatts till "ont krut förgås inte så lätt" - förståeligt med tanke på att ogräs heter Unkraut på tyska). Mänskligheten slingrade sig ur det här och tog över Jorden. Ur planetens synpunkt är det inte så bra med en varelse som är stark nog att ge sig på förutsättningarna för livet här, men så är det. Vi får brottas med den djupa existensiella frågan: När vi nu har den egna överlevnaden i våra händer, vad gör vi åt det? Kan vi göra något, eller är vårt Babels torn på väg att rasa samman?

Skalle av cro magnon-människa

Ett argument som irriterar mig är "om vi inte hade gjort det eller det hade vi levt kvar på stenåldern". Jaha - och ...? Här finns en grundläggande tanke att det är fullt möjligt att leva på stenåldern, utan att någonsin ha haft tillgång till ett modernt samhälle, men ändå känna till vad det har att bjuda på. Låter det troligt? Och det där "vi": en stenåldersbefolkning, även om den spritts över ganska stora delar av Jorden, skulle nog inte omfatta mer än kanske ett fåtal miljoner människor totalt, och att "vi" skulle ingå i den (och dessutom gråta över att vi inte har den platt-TV som vi inte vet existerar) finner jag också föga troligt. Är över huvud taget mänskligheten trolig?