Måhända en himlastormande arkitektur; fotot tog jag för några dagar sedan i Flemingsberg. Ett av de stora husen från tidigt 70-tal (tror jag, eller fanns de redan sent på 60-talet?). De byggdes väl ungefär samtidigt som den stora blaffan Huddinge sjukhus, långt innan pendeltågstation eller högskola kommit hit. Nu hör det väl till schablonen att man skall tycka illa om de här husen: för stora, fel färger etc. Kan det möjligen bero av att rätt mycket "fel" folk bor här? Kunde man fixa tidningsrubriker av typen "Nu flyttar kändisarna till Flemingsberg" skulle området bli betydligt populärare. Fast då får man nog göra lite mer för att piffa upp Flemingsbergs centrum först.
Det här är ett nybygge i Årsta. Glömde notera gatuadressen, men så här såg det ut igår i alla fall. Även här en arkitektur som är himlastormande, fast av blygsammare natur. Jag tycker den här kåken inte har Flempans färgglada framåtanda, den verkar snarare snegla uppåt och be om ursäkt.
Området i sig är intressant: inte långt härifrån finns Stockholms första riktigt genomplanerade förortscentrum. Det lilla centrat finns fortfarande kvar och är trevligt att promenera i (man går runt det på några minuter). Dåtidens arkitekter hade visioner inte bara att om att smälla upp några barracker och tjäna stålar, utan faktiskt att bygga ett samhälle som skulle hålla de totalitära ideologierna borta. Det handlade om den nya demokratiska människan som skulle växa fram i folkhemmets skördetid. I viss mån lyckades man, men Årsta låg lite avigt till under sina första år. För långt från stan för att kännas bra för inbitna innerstadsbor, och lite för nära för att kunna underhålla sitt eget kulturliv. Den planerade tunnelbanan genom området blev aldrig av, men när den populära spårvägen invigdes för några år sedan tror jag det blev ett lyft för hela området. Vad som händer i Årsta i stort är ett frågetecken. Om det natur- och kulturtyngda Årstafältet skall överleva ett befarat angrepp från Stadshuset och dess vänner i byggsvängen vet man inte.
