Om mänsklig inneboende godhet: Francis Bacon

En oläst bok har länge stått i bokhyllan: Francis Bacons Essays. Att läsa engelska från tidigt 1600-tal är lite knepigt, men det går (även om man nog tappar en del nyanser och blir förvirrad över att ord har bytt betydelse under århundradena). Nå, jag försöker läsa, finner den ganska torr, funderar på att lägga den åt sidan ...

Francis Bacon 1561-1626, en pionjär för modernt vetenskapligt tänkande

... men så kommer det fram några synpunkter som jag känner igen.

Adam Smith påpekade 150 år efter Bacon i sitt huvudarbete, A Theory of Moral Sentiments, att även i den värste buse finns ansatser till medkänsla med andra människor. Om vi kallar detta altruism får vi en anknytning till de senaste årtiondenas forskning på primater som antyder att medkänsla, altruism, ömsesidighet och andra goda egenskaper tycks hänga samman med människan som grupplevande art. Det är egenskaper som är hårdkodade i våra hjärnor och ärvts från mer apliknande förfäder. Dessa egenskaper har gjort att vi kan ha fungerande samhällen. Samtidigt finns det en baksida av dessa egenskaper som ibland gör oss fruktansvärt destruktiva, men den kan inte dominera för då skulle knappast några ordnade samhällen kunna uppstå utan det kunde i bästa fall bli en bråkig apflock av oss.

Nåväl, Bacon skriver i Essä X ("On Love") att i människans natur tycks finnas en hemlig böjelse och rörelse mot kärlek till andra, och riktas den inte mot få kan den riktas mot många.

I Essä XIII ("On Goodness, And Goodness of Nature") skriver han att godheten är den största dygden i människans sinne, den är av gudomlig karaktär, och utan godhet förvandlas människan till pöbel. Och läs det här, på tal om "hårdkodning" av egenskaper:

The inclination to goodness is imprinted deeply into the nature of man.

Böjelsen mot godhet, mot altruism, såg Bacon som djupt intryckt i människans natur. Det bör betyda att det är en känsla som finns i hjärnan utan att vi alltid är medveten om den, ändå styr den hur vi bemöter medmänniskor.

Men det finns ju såväl goda framsidor som dåliga baksidor:

Neither is there only a habit of goodness, directed by right reason; but there is in some men, even in nature, a disposition towards it; as on the other side there is a natural malignity. 

Det rätta förnuftet styr oss att vara goda i första hand mot omgivningen och människor/varelser som vi anser tillhöra vår egen krets. Mot andra, okända, främlingar, "utanförskapet", kan känslor och handlingar bli helt annorlunda och sannerligen inte goda.

Nå, vad vill jag säga med detta? - Jo, att vetenskapliga resultat som på senare år tagits fram med hjälp av primatforskning eller hjärnskanning i viss mån har förutsetts av tänkare för länge sedan. Den moderna naturvetenskapen har försett den spekulativa filosofin med hårtslående hårddata! Och därför kan vi ägna en tacksam tanke åt de klokskallar som var sanningen på spåret för länge sedan. En grundläggande tanke vad det gäller godhet och anständigt uppförande är att man skall behandla andra människor som man själv vill bli behandlad, den finns inom flera gamla religiösa och filosofiska läror, och den torde hålla även idag.