Andreas Malm om klimatet

Andreas i full fart

På onsdagskvällen var jag hos Naturskyddsföreningen och lyssnade på en engagerad framställning om klimatproblemen, framförd av Andreas Malm.

Man kan väl säga att situationen är knepig men förhoppningsvis inte helt hopplös. Själv nämnde jag det berömda problemet med "ozonhålet" och freonerna från förra årtusendet - där gick det ändå att få hejd på en hotfull utveckling.

Bland de intressanta nyheter (för mig i alla fall) som framkom var att FN:s klimatpanel IPCC arbetar med uppgifter som i dagens snabba utveckling får anses vara rätt gamla. IPCC har inte gått igenom och tagit ställning till vetenskapliga rapporter som är nyare än år 2006, och bara under det senaste året har det ju hänt en hel del. Bland annat har man kommit på att inlandsisen på Grönland smälter av snabbare än vad man förut haft kännedom om. Och det kommer att påverka havsnivån mycket mer än vad IPCC trodde i sin senaste rapport.

En annan fråga som Andreas hade uppe (och som jag skrivit lite om tidigare här i bloggen) är att forskarvärlden ända till nyligen mest har arbetat med teorier och modeller som bygger på en gradvis utveckling. Men det ser snarare ut som naturen fungerar enligt de gamla kända principerna från den tyska dialektiska filosofin - perioder av gradvisa små förändringar avbryts plötsligt av snabba och våldsamma kast när de små ändringarna har gjort systemet instabilt.

En annan fråga av intresse är hur de insuttna intressena runt om i samhället skall hanteras. En del företag och grupper (som oljebolagen) är naturligtvis inte intresserade av att komma åt den ekonomi som är byggd på fossila bränslen. Själv tycker jag att samhällsfarlig verksamhet bör elimineras genom lagstiftning och utan att bry sig så mycket om krav på kompensation (eventuell kompensation kunde gott kvittas mot rejäla skadestånd). Företagen är till för samhällets behov, inte tvärtom. Och så har vi politiska grupper som insisterar på att dra fram ännu mer trafik med privatbilar i Stockholm genom att bygga kringfartsleder - som man kan misstänka har avstickare in i stadens centrum också.

Marknadsekonomi kan gott överleva även en rätt kraftig klimatkris och dess medföljande politiska åtgärder, men jag undrar om kapitalismen gör det.

Miljömöte på Rival

"Cogito, ergo sum" skrev Cartesius. "Jag tänker, därför finns jag till." Idag kunde jag tänka: "Habeo charta, ergo sum". "Jag har ett deltagarkort, därför finns jag till." Deltagarkort till Naturvårdsverkets m.fl. informationsmöte på Rival (se mina rena miljöbilder därifrån här) nämligen. Några timmar av mer optimistisk information än förra gången när vi var på Nalen, och det var mer folk nu också. (Som vanligt: klicka på bilderna så blir de större och tydligare.)

I morse var det någon tänkande insändarförfattare i Dagens Nyheter som tyckte att det var bra att miljöförändringarna var orsakade av människor, för då kan man göra något åt dem. Det är ju en synpunkt som man inte bara kan avvisa. Fast nog kan man fnysa åt en mänsklighet som reagerar först när den nästan sågat igen den gren den sitter på.

Samtidigt misstänker jag att de som inte vill göra något alltid har ett argument. Om man inte kan göra något åt klimatproblemen är det bara att gasa på som tidigare. Spelet är ju ändå förlorat. När nu IPCC försöker låta positiv och säga att det går att handskas med problem kommer å andra sidan detta budskap raskt att översättas till: "Jaha, det klarade ju upp sig, det där var ju inte så farligt, vi behöver inte göra något, det är bara att gasa på!" Odågor har alltid ett argument.

I själva verket är det en massa saker som behövs göras, och det öppnas också en hel del möjligheter för samhällelig utveckling om vi helt enkelt är påhittiga. Det kanske är som i japansk kampsport: en stor buse hoppar på dig, men just det faktum att busen är stor och hoppar kan du utnyttja till att få den drummeln ur balans och ramla omkull om du själv är snabb och smidig snarare än stor och stark. Jag antar att under de kommande årtiondena kommer framsynta tekniker, forskare och ekonomer att kunna göra enorma framsteg - under förutsättning att politikerna kan hänga med. Och nu menar jag hänga med på riktigt, inte bara prata om miljö och sedan braka iväg till nästa möte i en bensinslukande stadsjeep.

Om klimat- och koldioxidfrågan skall vara central i miljödebatten diskuterades litegrann på slutet. Forskarna hade olika meningar (annars vore de inte riktiga forskare), men frågan är viktig. Någon påpekade att i Kina talar man om energibesparingar, inte om klimat, men resultatet är ju ändå samma: lyckas kineserna med sitt ambitiösa besparingsprogram behöver man inte elda så mycket i sina kolkraftverk, och då blir det mindre utsläpp av koldioxid. Och med tanke på Kinas storlek i de här sammanhangen är det viktiga vad de gör, inte vilken etikett de sätter på sina åtgärder. Länder som Kina och Indien kommer att behöva mycker mer energi i framtiden, men en del av behovet kan säkert tas fram genom att använda befintliga resurser på ett mer ekonomiskt sätt.

En annan fråga är om och hur mycket vi skall hjälpa andra länder och hur mycket vi skall satsa här hemma. Kluriga miljöföretag kan säkert hitta marknader, men skall svenska skattepengar användas för att rena Kinas otaliga kolkraftverk? Det kan bli politiskt svårt att motivera.

Är kärnkraft ett bra alternativ? Tydligen var det mindre betydande i jämförelse med förnyelsebara energikällor, och dessutom har man problemet med kärnvapenspridning. (Det pratas om iranska kärnvapen, som ju inte finns, men hur blir det med kärnkraftverk i ett av de värst jordbävningsdrabbade områdena på denna planet?) - Det kom upp ett antal intressanta frågor att fundera vidare på, men jag kan inte nämna dem alla. Kolla Naturvårdsverkets hemsida i stället, för vidare information!

Miljömöte på Nalen

I förmiddags var jag i fina lokaler, nämligen anrika Nalen, på Gata Regerings 74. Naturvårdsverket, SMHI m.fl. skulle rapportera om den senaste delrapporten från FN:s klimatpanel. Jag checkade in, fick en namnlapp och klev in i mötessalen. I bakgrunden plinkade någon sorts new age-musik medan vackra naturbilder visades på en storskärm. Så småningom kom mer folk, och plinkandet dränktes av mängdens sorl.

När Nalen var nöjespalats hade man parollen "festligt, folkligt, fullsatt". Helt fullt var det inte i den stora salen, men inte långt därifrån. Erfarna konferensrävar blandade sig med ordinär intresserad allmänhet. Där gick miljöbyråkrater med små välansade grå skägg, och miljömuppar med mer vildvuxna hårbeprydnader (i själva verket såg jag bara en av den senare kategorin, vilket tyder på att den gamla typen av miljöpartister är på utdöende medan byråkraterna frodas som de brukar göra).

Över mängden höjde sig Anders Wijkman (två meter?), numera EU-parlamentariker för kristdemokraterna. Han höll ett energiskt anförande som i mycket var en katalogaria över alla miljöotrevligheter som hänger samman med klimatet. Läs om det på Naturvårdsverkets hemsida. Flera andra intressanta föredrag följde, var och en med sin specialitet och sina bekymmer. Här kommer inte bara naturvetenskap in, även samhällsvetare har saker att göra när det gäller att stödja miljökampen. Det är ju människor som måste kämpa, och då blir det ett fall exempelvis för sociologer att studera hur de gör.

Läget är besvärligt men inte helt nattsvart, så kan man väl sammanfatta det hela. Och i vår del av världen är vi privilegierade jämfört med hur stora delar av Tredje världen drabbas. Ett par miljarder människor i Afrika och Sydasien kan ha allvarliga problem med försörjningen av färskvatten framåt 2050, exempelvis. Å andra sidan kan stigande havsvattennivåer jaga bort hundratals miljoner människor från deras hem. Suck!

Under fikapausen kunde man se Pär "Pudelfrisyren" Holmgren, känd TV-meterolog, mingla i folkmängden. Själv lyckades jag få tag på en korvsmörgås och ett äpple.

Nedanstående målning finns i Nalens entre. Den kanske kan symbolisera miljökampen? "Håll rent, annars blir det en snyting!"