Fysingen - inte fy skam!

Igår tog jag tåget till Nynäshamn och Alhagens våtmark. Idag blev det tåg åt andra hållet, mot norr, Märstalinjen, med avstigning i Rosersberg och en kvarts promenad bort till Fysingen. Även Fysingen har sina våtmarker, det är en stor slättsjö med såväl stora vassområden som mycket öppna vattenytor. Ett fågeltorn har byggts (jag tror det invigdes förra året) samt en plankgång genom vassarna längs stranden. Fint ordnat!

Lärkor hördes över fälten, en stor flock skogsduvor drog förbi, tofsvipor och enkelbeckasiner stökade på maderna nere vid sjön och fågelsången steg allt högre ur skogen. I en vik nära badplatsen fick jag syn på några tillfälliga besökare: tre eleganta salskrakar som rastar här men skall vidare upp till Nordkalotten. Då och då hördes rördrommens nästan spöklika tutande, det var minst två stycken som lät. Grågäss kacklade och skäggdoppingar uppförde lustiga parningslekar.

Å ena sidan är det härligt, å andra sidan kommer våren lite väl tidigt. Redan tidigare har det varit tveksamt att sjunga "du blomstertid nu kommer" vid skolavslutningarna. Som det har varit förut kunde enstaka tidiga vårar göra att det inte fanns så mycket blommor kvar vid midsommar. Nu kanske det verkligen kommer att vara slutblommat vid den tiden. Och det kan orsaka andra problem: den klassiska svenska naturen är inte organiserad för tidiga vårar vartenda år.

Lärkor

I morse kunde observanta söndagsvandrare glädja sig åt en flock sånglärkor som flög runt på Gärdet.

Av sången hördes inget, bara ett stillsamt tjattrande. Men om några veckor är det nog lärksång såväl på Gärdet som vid åkrar och fält runtom stan - såvida inte vintern får för sig att göra en extraföreställning. Finns det inte något talesätt om att lärkorna skall snöa ner tre gånger innan det blir vår på riktigt?

Men det finns hot. Nationalstadsparken som nationalpark borde vara skyddad och ett säkert hem för lärkor och alla andra varelser som lever där (morkullorna borta vid Loudden exempelvis). Ändå lurar skumma intressen i bakgrunden, försöker nypa en liten bit här och där, försöker med en liten ändring som är så obetydlig att den inte betyder någonting - utom att den drar med sig nästa ändring, tills det inte finns något kvar av ett av Sveriges viktigaste grönområden. Är det inte dags att skärpa upp lagen ytterligare, se till att svartbyggare får straff som känns ordentligt och ge exploatörerna ett rejält rapp över fingrarna så att de lär sig?

Ett foto bifogas, inte av lärkor, men däremot av Gärdet där Kaknästornets skarpa profil strävar upp mot ett dramatiskt moln.