För några dagar sedan skrev jag om Alhagen vid Nynäshamn som är ett markområde för naturlig rening av kommunalt slaskvatten. Här är en till av samma sort, nämligen Flemingsbergsviken i Huddinge. Vattnet går runt i diverse kanaler, och när de når ner till sjön Orlången skall det vara rent. Alldeles som i Alhagen är det här marker som många fåglar gillar. När jag gjorde en tur där i morse var det full fart på tofsvipor och gräsänder, några kanadagäss, krickor och enkelbeckasiner. Trevligt. Och vill man ta en uppfriskande skogspromenad finns det stora skogar i det här området. Vill man gå från Flemingsberg över till Ågesta så bör det vara gjort på ett par timmar. Det är en vandring genom flera sorters marker, en tur som kan rekommenderas särskilt på försommaren tror jag. Har man tur kan man se tranor på åkrarna.
Visar inlägg med etikett tofsvipa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tofsvipa. Visa alla inlägg
måndag 2 april 2007
Flemingsbergsviken
För några dagar sedan skrev jag om Alhagen vid Nynäshamn som är ett markområde för naturlig rening av kommunalt slaskvatten. Här är en till av samma sort, nämligen Flemingsbergsviken i Huddinge. Vattnet går runt i diverse kanaler, och när de når ner till sjön Orlången skall det vara rent. Alldeles som i Alhagen är det här marker som många fåglar gillar. När jag gjorde en tur där i morse var det full fart på tofsvipor och gräsänder, några kanadagäss, krickor och enkelbeckasiner. Trevligt. Och vill man ta en uppfriskande skogspromenad finns det stora skogar i det här området. Vill man gå från Flemingsberg över till Ågesta så bör det vara gjort på ett par timmar. Det är en vandring genom flera sorters marker, en tur som kan rekommenderas särskilt på försommaren tror jag. Har man tur kan man se tranor på åkrarna.
lördag 31 mars 2007
Fysingen - inte fy skam!
Igår tog jag tåget till Nynäshamn och Alhagens våtmark. Idag blev det tåg åt andra hållet, mot norr, Märstalinjen, med avstigning i Rosersberg och en kvarts promenad bort till Fysingen. Även Fysingen har sina våtmarker, det är en stor slättsjö med såväl stora vassområden som mycket öppna vattenytor. Ett fågeltorn har byggts (jag tror det invigdes förra året) samt en plankgång genom vassarna längs stranden. Fint ordnat!
Lärkor hördes över fälten, en stor flock skogsduvor drog förbi, tofsvipor och enkelbeckasiner stökade på maderna nere vid sjön och fågelsången steg allt högre ur skogen. I en vik nära badplatsen fick jag syn på några tillfälliga besökare: tre eleganta salskrakar som rastar här men skall vidare upp till Nordkalotten. Då och då hördes rördrommens nästan spöklika tutande, det var minst två stycken som lät. Grågäss kacklade och skäggdoppingar uppförde lustiga parningslekar.
Å ena sidan är det härligt, å andra sidan kommer våren lite väl tidigt. Redan tidigare har det varit tveksamt att sjunga "du blomstertid nu kommer" vid skolavslutningarna. Som det har varit förut kunde enstaka tidiga vårar göra att det inte fanns så mycket blommor kvar vid midsommar. Nu kanske det verkligen kommer att vara slutblommat vid den tiden. Och det kan orsaka andra problem: den klassiska svenska naturen är inte organiserad för tidiga vårar vartenda år.
lördag 10 mars 2007
Islossning
Att våren nu slagit klorna i stockholmstrakten är tydligt. Jag betraktade årstidens framfart vid en promenad på norra Djurgården i förmiddags. Isen låg ännu på Värtan men hade ett klart opålitligt utseende och var på väg att bryta upp vid strandkanten, vilket bevisas av bifogat foto. Några dagars värme till, och ajöss med den!
Vårfåglarna börjar alltmer göra sina stämmor hörda; sålunda ropade en ringduva i trakten av Lappkärret, en tofsvipa pep till bortåt våtmarken vid Husarviken och när jag gick förbi en reslig ek hördes en uppfordrande vissling - däruppe i virrvarret av grenar glänste en stare i vårens eleganta fjäderdräkt. "Metallic" hade man väl sagt om det gällt plåtlackering.
Aspar stod med kronor rödbruna av hängen, och nog är ekarna pampiga så här års: ännu utan gröna blad höjer de sina kraftfulla stammar mot himlen som är blåare än blå!
Vårfåglarna börjar alltmer göra sina stämmor hörda; sålunda ropade en ringduva i trakten av Lappkärret, en tofsvipa pep till bortåt våtmarken vid Husarviken och när jag gick förbi en reslig ek hördes en uppfordrande vissling - däruppe i virrvarret av grenar glänste en stare i vårens eleganta fjäderdräkt. "Metallic" hade man väl sagt om det gällt plåtlackering.
Labels:
asp,
Djurgården,
ek,
Lappkärret,
Ringduva,
stare,
tofsvipa,
Värtan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)