Lärkor

I morse kunde observanta söndagsvandrare glädja sig åt en flock sånglärkor som flög runt på Gärdet.

Av sången hördes inget, bara ett stillsamt tjattrande. Men om några veckor är det nog lärksång såväl på Gärdet som vid åkrar och fält runtom stan - såvida inte vintern får för sig att göra en extraföreställning. Finns det inte något talesätt om att lärkorna skall snöa ner tre gånger innan det blir vår på riktigt?

Men det finns hot. Nationalstadsparken som nationalpark borde vara skyddad och ett säkert hem för lärkor och alla andra varelser som lever där (morkullorna borta vid Loudden exempelvis). Ändå lurar skumma intressen i bakgrunden, försöker nypa en liten bit här och där, försöker med en liten ändring som är så obetydlig att den inte betyder någonting - utom att den drar med sig nästa ändring, tills det inte finns något kvar av ett av Sveriges viktigaste grönområden. Är det inte dags att skärpa upp lagen ytterligare, se till att svartbyggare får straff som känns ordentligt och ge exploatörerna ett rejält rapp över fingrarna så att de lär sig?

Ett foto bifogas, inte av lärkor, men däremot av Gärdet där Kaknästornets skarpa profil strävar upp mot ett dramatiskt moln.