Är företag och företagare samma sak?

På vilket sätt gynnas något näringsliv av att Antonia Axelsson Johnsson får bygga hus på strandskyddat område i motprestation mot upprustning av ett gammalt torp i Båstad? Inte mycket, tror jag. Bara en gissning rakt ut i luften: om Båstad tog ut några öre mer av sina moderatinnevånare skulle finansieringen nog kunna fixas utan att man behöver peta på några strandskyddade områden.

Det som skrivs om Växjö universitets undersökning om politikers inställning till lokalt företagande och lokala företagare får mig att undra om inte flera saker blandas ihop. För företagare och företag behöver inte vara samma sak. Hade det varit enmansföretagaren Ahmeds varmkorv och kebab som lovat rusta upp torpet och driva sin lilla verksamhet där kanske man kunnat tänka sig någon motprestation från kommunen, men inte när det kommer en svinrik storkapitalist som har råd att köpa in sig på någon icke naturskyddad tomt.

Problemet i Båstad och på Gotland är alltså att kommuner och länsstyrelser är beredda att mixtra med lagen för att stödja folk som visserligen är företagare men som kommer dragande med krav som inte har med företaget att göra. Det blir ett gullande med privatpersonen X som inte hjälper näringslivet särskilt mycket. Man får förmoda att dessa företag har en stab av ekonomer och jurister som ändå ser till att man betalar minimalt med skatt exempelvis, och skär ner personalen till ett minimum som helst inte skall ha så mycket betalt. Vill det sig illa kan företag av denna typ bli en gökunge i det lokalekonomiska fågelboet.

Men hur skall man se på verkligt främjande av lokalt näringsliv, där politiker köper in produkter lokalt trots att det skulle vara billigare att köpa dem från annat håll? Borde inte detta vara ett lokalt val, att kommunpolitiker som ju väljs av de lokala väljarna faktiskt får rätt att ta en del andra hänsyn än "lägsta pris"? Om detta sker öppet kan ju väljarna diskutera saken och säga vad de tycker. På det sättet skulle det lokala näringslivet också bli en demokratisk fråga att diskutera, och vem kan tycka att det är fel? (Svar: en del liberaltyper som inte gillar demokrati.)


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Nog för att Sverige blivit orättvisare, Jinge skriver Effektiva bomber på Mallorca?, Björn Nilsson skriver Jämförande råttologi, autonomak skriver Svar till kamrat Nilsson!, MJE skriver Sufferer’s Time – tortyr och demokrati.

Näringsliv och klimatarbete - Klimatforum 2007

Polarisar förr och nu. De rödviolett fälten visar havsisen omkring Nordpolen i september 1979 respektive september 2007. Den krymper ...

I förrgår gjorde jag några reflektioner från ett litet möte om företag och miljö. Idag är det samma ämne igen, fast i betydligt större format. Det var Naturvårdsverket som hade stort klimatmöte i Aula Magna, Stockholms universitets stora hörsal i Frescati. Utanför delade Alternativ Stad ut flygblad och krävde "Ställ klimathycklarna mot väggen!" Där inne var den vanliga blandningen av byråkrater, aktivister och annat folk. Jag såg åtminstone en figur med sjavig kostym och hästsvans - en Anders Borg-wannabee kanske.

Jag var inte ensam. Det sas att det var 1100 personer närvarande (tycker det låter lite högt räknat, men många var det). Vi fick lyssna på föredrag och diskussioner, samt blev bjudna på smörgåsar, kaffe, och annat gott.

Från regeringen var miljöminister Carlgren där och från EU en byråkrat som pratade en engelska jag hade svårt att förstå. Problemet när EU sticker fram nosen är ju att man har svårt att lyssna ens när de säger något vettigt, för man tänker bara på byråkrater och parasiter och dårfinkar som tänker bygga ett nytt imperium. Sedan var det några från vetenskapsvärlden och företagsamheten (Volvo, finans- och försäkringsbranschen) med också.

På senare år har näringslivet fått kniven på strupen och insett dels att man inte kan gå emot arga miljöopinioner, dels att det så att säga ligger en del pengar i skiten - eller att röja upp i skiten. Detta yttrar sig i bättre relationer med åtminstone delar av miljörörelsen. Och man får säga att det är bra att de åtminstone inte är emot klimatkampen längre. När pengarna talar och det dessutom sker generationsskiften i företagsledningarna och bland intressentgrupper omkring firmorna ( = gamla sura direktörer som inte fattar något om klimatfrågan går i pension) kommer det in nytt folk med fräschare idéer.

Finansmarknaden - en kraft att räkna med i klimatarbetet? - Ja, detta kan man ju säga är en jäkligt bra fråga. De kommer kutande när det börjar lukta pengar, inte när det börjar lukta illa - och det kan någon tycka luktar illa!

Själv är jag tveksam. Inte för att företag är med i leken, för ett företag är helt enkelt en organisation som skapas i samhället för att ta fram önskade varor och tjänster och verkställa transaktioner mellan dess medlemmar. Däremot funderar jag på vinsten som drivkraft, och vilka drivkrafterna över huvud taget är. Att inte förslösa samhällets tillgångar är en sak, men faktum är att vinst och egennytta har varit mäktiga drivkrafter just för att jaga fram den situation där FN:s generalsekreterare och tusentals vetenskapsmän måste tala om för hela världen att det kommer att gå åt helvete om det inte görs något radikalt snart. Baksidan av vårt välstånd är att det håller på att gå över till en sjuhelsickes baksmälla, men de som drabbas hårdast bor i områden där folk i gemen knappast vältrar sig i lyx. Klimatfrågan är alltså en första klassens moralfråga. Den kan inte lösas genom att alla gör som de vill i någon slags extremliberal anda. I själva verket påtalade flera av föredragshållarna, även från företagssidan, behov av styrning och regler från staten.

Det finns vetenskapsmän och numera också företag som studerar klimatfrågorna noga. Vi vet ju också att det finns "miljömuppar" som bland annat härjar i bloggosfären och insändarsidor och hojtar om att de minsann inte tror på några miljöhot, att uppvärmningen bara är en bluff, etc. Det skulle vara intressant att se en match mellan en mupp och exempelvis den schweiziske doktor och vice VD som var med i Frescati. Han företrädde det schweiziska återförsäkringsbolaget Swiss Re. De jobbar med modeller för hur klimatet kan utvecklas ett tag framåt. Ganska pessimistiska modeller dessutom. Bland annat kommer det att bli blåsigare på vissa håll i Europa (minns stormen Gudrun, sådant kommer att bli vanligare). Och vattennivåerna kommer som bekant att höjas.

Vad betyder detta? Ja, hur mycket än mupparna skriker kommer försäkringsbolagen att titta på hårda fakta, på sina historiska data och prognosdata, och det kommer att bli dyrare, mycket dyrare, att bygga på stränder exempelvis. Om bolagen ens tar sådana försäkringar i framtiden. Katastrofförsäkringar för folk som bor i utsatta lägen vad det gäller översvämningar eller stormar kommer naturligtvis att kosta mycket mer. I det läget kan faktiskt försäkringsbolagen göra en hel del för att skydda stränder från exploatering, vare sig det rör sig om rika privatpersoner eller kommunala påhitt. Pengarna talar! - Jag misstänker att jag får återkomma om det här ämnet igen ... .

Folk minglar, fikar, äter gratismackor och gratisfrukt och har det trevligt!

Näringsliv och klimatarbete

Fråga inte om näringslivet har råd att engagera sig i klimatarbetet utan om vi har råd att inte göra det.

Jag var med på ett möte om näringslivet och klimat igår, anordnat av Naturskyddsföreningens klimatgrupp i Stockholm. Främst handlade det om växthusgaser, och koldioxid, naturligtvis. Opinionen trycker på och allt fler företag känner att de inte vågar stå emot. Och den intressanta frågan är ju: varför skulle de göra det? Opinionen är piskan, men det finns även en morot: genom att ta itu med sina egna utsläpp kan många företag göra rejäla ekonomiska besparingar. Genom att slösa mindre kan man spara mer, så enkelt är det. För det är detta det handlar om: energi har varit billig och man har inte behövt fundera på hur mycket man gör av med och om det händer tråkiga saker på grund av utsläppen. Men när räkningen höjs kan man spara bra med pengar genom att exempelvis kontrollera bättre hur folk förbrukar energi i företagets lokaler, i produktion och transporter.

En moralfilosof kan givetvis ställa frågan: om det vore så att hotet om en klimatkrasch kvarstår men företagen inte skulle tjäna på dra ner på utsläppshöjande åtgärder, utan kanske skulle förlora på det, vad skulle de göra då? (I och för sig vet vi nog svaret: förstörarbranscher som flyg och krig kommer inte att lägga av frivilligt.)

Nu rasar börsen och eventuellt är det en recession på gång. Vad kommer den att leda till? Jag ställde frågan men ingen kunde naturligtvis ge ett definitivt svar. Grovt sett finns två möjligheter. Antingen leder krisen till att företagen blir ännu mer angelägna om att dra ner på energianvändning som inte är absolut nödvändig för att kunna överleva. Eller också slaktar man vilt i sina organisationer, slänger alla miljöhänsyn överbord och gör vad som helst för att överleva. Förmodligen kan båda sakerna hända: i de gamla industriländerna kommer företagen att visa sig som goda miljö-medborgare. I utvecklingsländer kommer de att försöka fiffla igenom saker som inte tolereras här. Av stor betydelse blir hur länder som Kina och Indien agerar. Kina har ju redan blivit något av vår utlokaliserade verkstad och vi kan därmed inte svära oss fria om deras billiga produkter tillverkas till priset av en fruktansvärd miljöförstöring.