Fredsfrämjande är väl bra ... ?

Efter att ha bladat i en fet bilaga i morgonens Dagens Nyheter ("Hela denna bilaga är en annons från Försvarsmakten") började jag fundera på om vi här kanske har en situation som påminner om den skadliga bolånekrisen i USA. Anledningen till den krisen är att de som lånat ut till folk med osäker betalningsförmåga sedan har tagit egna lån med de osäkra lånen som säkerhet. Men för att dölja vad det är för skräp man lånar på har man blandat ut med en del goda säkerheter vars värde man inte behöver tvivla på och sedan givit det hela ett nytt namn som döljer att det är något skumt på gång. Man har alltså prånglat ut skuldpapper där goda säkerheter blandats med dåliga så att det är svårt att urskilja det ena från det andra - men under förutspegling att allt är prima vara. Så nu håller bankvärlden på att försöka komma på vilka som egentligen sitter på de dåliga delarna av lånen, och då blir det bankkris. - Och med det i tankarna kopplade jag till denna propagandabilaga.

Vi kan väl säga att det är en blandning av propaganda för Nordic Battle Group, intervjuer med folk på utlandsuppdrag, diverse annonserande firmor, samt lite om Räddningsverket. Det skrivs en del om "fredsfrämjande". Och så frågas folk om de gillar fredsfrämjande insatser. Vem gör inte det? Bara galningar vill ha krigsfrämjande insatser. Men i de goda fredsfrämjande insatser, som exempelvis Räddningsverket eller vanliga hederliga FN-bataljoner utför, ligger giftpillret inbakat: EU:s väpnade styrkor, och däribland Nordic Battle Group. Att några svenska officerare kan stoltsera med att föra befäl över en skara nordbor, ester och irländare kan väl glädja en del, men det borde oroa mer.

När goda, i ordets verkliga mening fredsfrämjande insatser, blandas ihop med en väpnad styrka tillhörande en organisation som vissa personer vill ha till en ny supermakt eller till och med imperium, då gäller det att dra öronen åt sig. Då har man blandat goda och dåliga säkerheter. Samma sak gäller med engagemanget i Afghanistan där den svenska styrkan är så hopblandad med de krigförande NATO-trupperna att det torde vara omöjligt att särskilja svenskarna från andra utländska soldater.

Faran med det här upplägget - att blanda goda åtgärder med skadliga - borde vara uppenbar: rätt vad det är sitter svenska soldater i en omöjlig situation, i ett krig där de absolut inte borde vara. Vi vet inte var, men det finns ett antal krishärdar att gissa på. Och det är inte bra. Det förstör vår förmåga att uppträda fredsbefrämjande och hjälpande i förhållande till människor som lider av krig och katastrofer, att komma in som en opartisk kraft. Det är inte lätt att vara helt ren och hederlig i denna onda värld, men att frivilligt ge sig i lag med skumma EU-byråkrater som kan misstänkas vilja ge sig ut på militära äventyr - det gör man bara inte. Det kan komma väldigt sura efterräkningar.

Snart kan svenska soldater dö i strid

skriver Lotta Gröning i Aftonlövet. Fast å andra sidan är det svårt att få tag på folk till styrkan med det kärn-nordiska namnet Swedish Battle Group. Kunde man inte kalla sig för Bärsärka-Hakkapelliterna i stället, för att åtminstone låta lite farliga?

I och för sig har risker funnits hela tiden. Svenskar har riskerat livet i neutralitetsförsvaret, på Sallafronten under Finska vinterkriget, i fredsbevarande FN-operationer. Svenskar har omkommit av olika orsaker även när de burit de blå baskrarna/hjälmarna. Att bära vapen i närheten av andra som bär vapen är ofta riskabelt.

Det här gänget, hur många de nu blir, avviker dock från våra FN-trupper vad det gäller varför man riskerar livet:

Styrkans uppdrag är inget vanligt fredsuppdrag. Sverige ska nu gå i strid för freden. Det är ungefär som USA som är i Irak för demokratin. De som anmäler sig till styrkan måste kallt räkna med att dö. Folk dör i strid.

Man kan ju kallt säga: de har ju betalt för det, de är yrkessoldater, legoknektar, inga stackars värnpliktiga som släpas ut i fält till krig som de inte vill vara med i. Lyft er lön och var bara tacksamma om ni kommer hem någorlunda helskinnade från uppdraget, knektar!

Läs det här igen, det låter tvetydigt:

Sverige ska nu gå i strid för freden. Det är ungefär som USA som är i Irak för demokratin ...

Eftersom USA:s insats för demokratin i Irak är synnerligen klen (hur kan man försvara demokrati hos en befolkning som bara vill bli av med en så fort det någonsin går?) kan man fråga sig vad Gröning menar med " ... i strid för freden". Är det en ironisk släng? Skall man anta att freden i själva verket betyder kriget (som i romanen 1984). Kommer den här styrkan att ingripa för att hjälpa palestinska olivodlare att bevara freden mot israeliska intrång? - Jag tvivlar på det, och därför är den obehövlig.

Skulle man inte kunna avveckla den här stridgruppen med hänvisning till att vi inte kan få ihop en slagkraftig styrka? Eller att Borg vill ha pengarna till något annat? Visserligen finns det områden där den skulle kunna göra vettiga insatser, men sammanhanget med stormaktspolitik är tillräckligt illavarslande för att man skall hålla sig undan.