"Det knarrar under klackarna ...

... det är en vinterdag" som Evert Taube skaldade i "Fritjof Anderssons paradmarsch". I morse låg temperaturen på nära minus tretton i mitt termometerhörn, och jag antar att det var rejält mycket kallare på annat håll. Då är det bra att ha rejäla skodon när man ger sig ut. Själv har jag ett par med bra halkskydd. Och nog knarrade det under sulorna!

Men, som sagt, på andra håll är det kallare. Jag minns en intervju jag hörde med en människa från något riktigt köldhål i norra Finland för en del år sedan (tror det var i trakten av Salla). På frågan hur det kändes när temperaturen föll långt under fyrtio tänkte personen en god stund, och gav sedan denna reflexion: "Man går väl inte ut så gärna." - Klokt sagt, tycker jag.

Man måste ju tänka på huvudet också. På bilden ovan finns en pälsmössa från landet där man är van vid kyla - Ryssland. Nu är märkningen bortnött, men när det begav sig kunde man läsa att denna mössa som köptes på NK i mitten av sextiotalet var "made in USSR"- tillverkad i Sovjetunionen alltså. God kvalitet också, värmer bra efter mer än fyrtio år.



Färgupplevelser under vintern. Gråviolett, blåtoner, rosa. Råstasjön i Solna för några dagar sedan. Solen är på väg att gå upp över Solna.

Några naturens små under i Solna

Det här är inte världens bästa bilder - det blir inte världens bästa bilder när man fotograferar med en liten fickkamera med zoom en mulen vinterdag, och sedan förstorar ytterligare med hjälp av datorn - men vad vi ser ovan är: dels en stor and, en gräsand, till höger, och det är inget ovanligt i våra vatten om vintern. (De blir faktiskt lite bättre om man klickar på bilden så den kommer upp i större format.) Men den lille gynnaren till vänster borde inte vara här utan längre söderut där vädret är snällare. Det är en kricka, en nätt liten simand, och just det här övervintrande exemplaret finns i Råstasjön i Solna. Krickan heter för övrigt ungefär som den låter: ett högt gällt krick krick! Normalt kommer krickorna tillbaka ganska tidigt på våren och man träffar på dem ända upp i norra Norrland.


Här finns också en gräsand i bakgrunden, men en betydligt större figur närmare. Det är en gås, men vilken sorts gås? I stort ser den ut som en kanadagås, men det finns saker som inte stämmer. Mest iögonenfallande är det vita bandet över näbbroten, medan kinden inte är så vit som den borde vara. Det här är en hybrid, en korsning mellan kanadagås och kanske grågås eller bläsgås. Alla sorterna finns i trakten.

Scener från Solna

I morse begav jag mig till grannstäderna Sundbyberg och Solna (i nu nämnd ordning) för att se om det var någon fart på fågellivet vid Lötsjön och Råstasjön. Jag har inte riktig kläm på't, men jag tror att förstnämnda sjö ligger i Sumpan och den andra i Solna, och att stadsgränsen går mellan sjöarna.

Normalt skall man kunna pricka av övervintrande bofinkar och rödhakar i strandskogen vid Råstasjöns nordvästra hörn, men denna gång höll de sig undan. Jag mötte ett par andra gentlemän med kikare och de bekräftade att det var dåligt med bofinkar just nu. Vi var ense om att den varma vintern gjort att kvarvarande fåglar inte känner att de måste klumpa ihop sig vid matningsställena på samma sätt som om det vore snö överallt och dåligt med mat. Nu är det dåligt med snö men gott om mat för fröätare. - Men det fanns ju en massa andra trevliga fåglar att morsa på, som en rörhöna i Lötsjön och en övervintrande kricka i Råstasjön.

Sedan kunde jag, på väg mot tunnelbanan i Solna, notera att man varken hunnit ploga eller sanda efter gårdagens snöfall som nu ställvis frusit till otrevlig is.

Andra noteringar på väg mot tunnelbanan: modern arkitektur för kontorshus vid Dalvägen i Solna. Bakom de här snygga kåkarna ligger betydligt ruffigare miljöer, men jag antar att det äldre områdets dagar är räknade (om man nu inte redan hunnit riva där, det var ett tag sedan jag gick genom det området - där det sjöng svart rödstjärt en gång, har jag för mig).

Här sitter folk och jobbar i luftiga glasburar. Jag antar att huset skall ge intryck av att ha satts samman ganska slumpmässigt av några klossar som tryckts ihop och in i varandra. Blir knegarna kreativare på det sättet? - Tja, vem vet?

Och här är en som jobbat färdigt - en stackars hare som fått skallen krossad på Dalvägen.