Ibland ...

... känns det kära fosterlandet precis så här jobbigt. Att det råder sommar på södra halvklotet må vara roligt för de södra halvklotarna, men känns inte som någon tröst för mig. Må våren komma snart!

Svalkande?

Köpte systemkamera sommaren 1975 och fotograferade rätt mycket under senare delen av sjuttiotalet. Här är ett par bilder från den tiden som kanske kan svalka lite i rådande sommarhetta.

Bogserbåt på Riddarfjärden. Användes för att röra om i snö och is (och diverse orenligheter) som tippades i vattnet vid Kungsholmstorg. I bakgrundsdiset syns Västerbron och Långholmen.

I bakgrundsdiset här, det snöade tydligen, ses Riddarholmskyrkan. I vänsterkanten borde Stadshuset synas, men det döljs bakom snöfallet.  Det verkar inte ha varit mycket folk ute i snövädret, gångbron invid järnvägen är helt tom vad jag kan se.

Hårda bud i Mellerud ...

... torde vara en lämplig rubrik på den här bilden eftersom den kommer just därifrån, enligt vad DN uppger. Vi som inte är där kan ju glädja oss åt att vi slipper putta omkring bilar i snömodd, och kan i stället vänta på morgondagens nyheter om vad Wikileaks nu har för roligheter att bjuda på.

En läcka i förtid från läckan verkar mest handla om att USAmerikaner inom diplomatin snackar skit om folk, och det vet vi ju redan (som Bildt säkert skulle påpeka). Hade överklassen i USA fått råda hade Mandela nog fått ruttna bort i sin cell, men när han nu slapp ut så kan man åtminstone prata smörja om honom eftersom han inte var tacksam nog för jänkarnas icke-ansträngningar för hans frisläppande. I stället tackade den otacksamme svartingen Fidel Castro och cubanerna, som verkligen gjorde en del för att slå ner apartheidväldet i Sydafrika. Fräck typ, den där Mandela! - Vi får hoppas att det kommer mer intressanta saker än diplomatskvaller. Om nu World Wide Web finns kvar i morgon ...

På tal om USA: siffran för bankkonkurser i år ser nu ut att vara 149. Och det är några veckor kvar på året. De hårda tiderna fortsätter (om man inte tillhör bonuseliten och dess närmsta underskikt). I alla små motsvarigheter till Mellerud i USA kan många se fram mot en jul som kanske inte blir så kul. Och då blir det värre problem än snöhinder som man får dras med.

---

PS. Ser nu via bloggen Det progressiva USA att man börjat skriva om dokumenten nu i tidningarna nu. Vid en första läsning vet jag inte om det är något som kommer att ändra världshistorien. Däremot kommer det uppenbarligen en massa detaljer om saker som (vilket Bildt nog skulle påpeka) vi redan känner till. Fast nu blir det på mycket mer detaljerad nivå. DS

Spaden då!?

Säg, är det inte vackert när den nya snön ligger över kvistarna i buskaget och formar märkliga mönster?

Jo, det har ju kommit en del snö, men åtminstone från min utsiktspunkt i östra Svealand har det verkligen inte varit något katastrofväder hittills. Mer som en gammal hederlig vinter skulle jag säga.

Men jag lade märke till en sak på min morgonpromenad: det där med att bilister bör vara försedda med bland annat en spade och en påse sand i bakluckan, det verkar inte vara särskilt välkänt. Där stod patetiska figurer och försökte peta undan snö med fötterna, de försökte med hand- och motorkraft puffa ut bilarna genom snövallar som inte var mer än några decimeter höga men tydligen ändå svåra att ta sig igenom. Det gav väl en del motion men verkade ändå ganska hjälplöst. Undrar vad de använde för att skrapa rutorna? Ett plastkort kanske?

Jag säger bara: lyssna till en som varit med förr och som säger att det kan faktiskt komma snö i det här landet. I själva verket är det så att det alltmer instabila klimatet gör att det kan bli jättemängder under kort tid, och dessutom under tider när det inte borde komma snö normalt. Så bättre beredskap och riktiga redskap lätt tillgängliga anbefalles!

Undrar om de kom iväg någon gång?

Kallare? - Uppvärmningen torde fortsätta!

Halv åtta onsdag morgon. Tjocka rökar, de är väl från värmeverket i Värtan.

Knappt hinner en köldknäpp bryta ut över norra halvklotet förrän vissa personer går i spinn: detta skall på något mystiskt sätt bevisa att det är något fel med teorin om den globala uppvärmningen. Skillnaden mellan klimat och väder har visserligen meddelats under rätt lång tid nu, men dessa "vissa personer" har tydligen inte uppfattat den ännu - eller vill inte uppfatta den. De tror bara vad de ser ... om det stämmer med deras fördomar.

Men ta det där med "vad vi kan se". Det här är ju inte den första köldknäppen under perioden med global uppvärmning. För ungefär tio år sedan var det några dagar när det var ännu kallare i Stockholm. I morse var det minus femton eller sexton där jag rörde mig, men den gången var det minus tjugo. Varför var inte den kraftiga kylan ett bevis för att den globala uppvärmningen inte pågår? Varför försvann inte uppvärmningen efter denna kyla som vi kunde uppleva på plats?

Det kan vara så att snabba inslag av kyla då och då kan ge oss lite respit innan de verkliga problemen bryter ut. Kanske uppvärmningen går i långsammare takt ett tag. En chans att ta tag i, i så fall. Men dessa "klimatförnekare" påminner om vad ett par personer som arbetade med missbrukare och uteliggare i Stockholm sade för en del år sedan: Det här är människor som fått en miljon chanser och bränt dem. De kommer att bränna nästa chans de får också.

Mums och dessutom livsviktigt för hungriga fåglar när temperaturen kryper ner under femton grader minus.

Kan man inte helt enkelt jämföra en del "klimatförnekare" med missbrukare som aldrig kan bättra sig (om man inte låser in dem på ett säkert ställe)? Och kan man inte säga att mänskligheten som kollektiv lyckats göra bort sig rätt radikalt genom att inte ta ordentligt hand om vår planet? Det finns anledning att vara bekymrad om framtiden.

"Det knarrar under klackarna ...

... det är en vinterdag" som Evert Taube skaldade i "Fritjof Anderssons paradmarsch". I morse låg temperaturen på nära minus tretton i mitt termometerhörn, och jag antar att det var rejält mycket kallare på annat håll. Då är det bra att ha rejäla skodon när man ger sig ut. Själv har jag ett par med bra halkskydd. Och nog knarrade det under sulorna!

Men, som sagt, på andra håll är det kallare. Jag minns en intervju jag hörde med en människa från något riktigt köldhål i norra Finland för en del år sedan (tror det var i trakten av Salla). På frågan hur det kändes när temperaturen föll långt under fyrtio tänkte personen en god stund, och gav sedan denna reflexion: "Man går väl inte ut så gärna." - Klokt sagt, tycker jag.

Man måste ju tänka på huvudet också. På bilden ovan finns en pälsmössa från landet där man är van vid kyla - Ryssland. Nu är märkningen bortnött, men när det begav sig kunde man läsa att denna mössa som köptes på NK i mitten av sextiotalet var "made in USSR"- tillverkad i Sovjetunionen alltså. God kvalitet också, värmer bra efter mer än fyrtio år.



Färgupplevelser under vintern. Gråviolett, blåtoner, rosa. Råstasjön i Solna för några dagar sedan. Solen är på väg att gå upp över Solna.

Vintertid

Vintertid, håhå jaja. Den här bilden kommer från en webbkamera på taket till Abisko turiststation och är bara några minuter gammal. Det är så klart väder att man ser den berömda Lapporten (Tjuonavagge - betyder "gåsdalen") långt därborta. Jag föredrar den här bygden i juni när skogarna just håller på att slå ut och blåhake- och lövsångartoner virvlar fram under en evig sol!

Mer bilder, nu av egen tillverkning. Klicka för större format!

Högalidskyrkan blir en grå profil sedd från Västerbron - duggregn.

Neonreklam speglar sig i en vattenpöl nedanför Liljeholmsbron.

Panoramabild (den blir nästan lite sjösjuk om man klickar upp den i fullt format). Här är Smedsuddsbadets stora gräsmatta. Fullt med folk soliga sommardagar. Idag är det flanörer, människor med hund, samt joggare som drar förbi. I det här vädret badar nog bara änder med någon större förtjusning.

Ja, däruppe i norr kan de glädja sig åt något som faktiskt ser ut som "gammal hederlig vinter". Man kan undra hur det blir här - riktig vinter, eller ett halvår av slask och elände?

När vintern blir ett minne blott?

Januari 2007. En vinterbild från Roslagen. Soluppgång, ljuset färgar snön i rosa och lila toner, gnistrande kall och klar luft.

För några dagar hade vi en "tvådagarsvinter" i Stockholm. Jag lyckades skotta ihop en hög snö som dock hade smält bort några dagar senare. Onödigt arbete egentligen.

Alltså hade barnen ett par dagar på sig att springa ut i Skinnarviksbacken, Högalidsparken, Tanto och andra oaser för att lattja runt i snön, sedan var det slut med det roliga. Korta excentriska vinterutbrott, det är väl något vi får vänja oss vid. Inte rejäla vintrar som det kunde vara förr, med snö från december och fram i mars och kanske längre. Snö som låg kvar och inte förvandlades till fruset slask eller rena dypölar efter några dagar. (Jo, innan någon klagar, jag minns vintrar när det inte var så mycket snö också, men de var mer undantag än regel.)

För ett tag sedan hörde jag några som pratade om klimatproblemet. Någon sade att det är viktigt att barnen får veta vad som händer. Då svarade någon annan: "Lugn, numera vet vartenda förskolebarn i sexårsåldern att världen kommer att gå under." Ja, det låter väl som en betryggande insikt för de små liven. Vad är det för vintrar som dessa barn kommer att minnas? Kanske att det kom lite snö då och då men inte så ofta, och man måste genast springa ut och åka pulka för snart var snön borta.

Man kan ju också uttrycka det så att vi börjar få vintrar av västkustkaraktär här i östra Svealand. Och det är ju inte så kul.

(Och nu har det varit mer än 70.000 träffar på den här bloggen. Hej alla glada läsare!)

Också från januari 2007, en gnistrande fin vinterdag av gammalt gott snitt. Här är det grannt i en hage vid Säbysjön i Jakobsberg!

Det var vinter förra året

För den som eventuellt har glömt det vill jag påminna om att det var riktig vinter den 28 januari förra året. Här är en häftig soluppgång över snöiga fält ute i Roslagens lantligare trakter. Klicka gärna på bilden så den kommer upp i storformat och blir riktigt fin!

Väl påpälsad

Det är väl knappt man kan visa den här bilden utan att någon "klimatförnekare" kommer och pratar smörja, men så här såg det ut den 25 januari förra året. Riktig vinter var det, och det höll väl på några veckor. Ganska kallt var det också, men är man väl påpälsad - som den här skotska höglandskon vid Säbysjön i Jakobsberg - klarar man en rejäl köldknäpp galant. Promenerar man ungefär en kvart från där den här bilden är tagen är man nere i Akallas höghusmiljö, och går man en kvart åt andra hållet är man fortfarande ute på bonnlandet.

På vintern går kråkorna på isen

Varför tycker kråkor om att gå på is
att stå på is? -
Det måste roa dem på något vis
att stå där - lugnt filosofera
eller gå utan mål - flanera
promenera
spekulera om en godbit att narra ur händerna
på de dumma godtrogna änderna
eller göra slut
resolut
på norsar som fångats av en trut.
Därför går kråkor på is!



(Dikten är 22 år gammal, fotot tog jag vid Riddarfjärden idag.)

Vinterdikt

I skrivande ögonblick pågår ett stilla snöfall utanför fönstret. Här är en liten dikt om snö och vinter som jag skrev för länge sedan:

Björkars krökta triumfbågar
bugande snötyngda
...
Ibland är det tyst
...
Den tystnad som kommer ur en stor vinter
Och skogen på andra sidan fälten
ser ut som en mattglaserad kakelfris
Snön är mjuk och vänlig att gå i
Vintern är stor