Några naturens små under i Solna

Det här är inte världens bästa bilder - det blir inte världens bästa bilder när man fotograferar med en liten fickkamera med zoom en mulen vinterdag, och sedan förstorar ytterligare med hjälp av datorn - men vad vi ser ovan är: dels en stor and, en gräsand, till höger, och det är inget ovanligt i våra vatten om vintern. (De blir faktiskt lite bättre om man klickar på bilden så den kommer upp i större format.) Men den lille gynnaren till vänster borde inte vara här utan längre söderut där vädret är snällare. Det är en kricka, en nätt liten simand, och just det här övervintrande exemplaret finns i Råstasjön i Solna. Krickan heter för övrigt ungefär som den låter: ett högt gällt krick krick! Normalt kommer krickorna tillbaka ganska tidigt på våren och man träffar på dem ända upp i norra Norrland.


Här finns också en gräsand i bakgrunden, men en betydligt större figur närmare. Det är en gås, men vilken sorts gås? I stort ser den ut som en kanadagås, men det finns saker som inte stämmer. Mest iögonenfallande är det vita bandet över näbbroten, medan kinden inte är så vit som den borde vara. Det här är en hybrid, en korsning mellan kanadagås och kanske grågås eller bläsgås. Alla sorterna finns i trakten.

November är en trist krabat

För den som händelsevis inte vet det - just så här deprimerande mörk, regnig, blöt och trist är november. För att understryka det trista läget bifogas bilden av en stubbe med snö.

En glåmig utsikt över Årstaviken, från Tanto mot Marievik. Notera den ömkliga lilla flocken av gräsänder i bildens nederkant, och hur de måste ta sig fram i det deprimerande halvmörkret.

Landen andar ....

... förlåt, anden landar, skall det vara. En av de svartvita bilder jag tog i mitten på 70-talet när jag strövade runt i Stockholm med min systemkamera (Minolta SRT101) och försökte ta "konstnärliga" bilder.

Det här är en gräsand som landar vid matningsflotten vid Kungsträdgården om jag minns rätt. Den råkade komma med som detalj i något större sammanhang, och sedan förstorade jag upp så mycket det gick. Det är därför bilden ser så konstnärligt grynig ut.

Antar att det var Tri-X film, 400ASA. Skönt att slippa blaskande med kemikalier och trasslande med förstoringsapparater och olika sorters papper. Det är phan så mycket trevligare att kunna mixtra med bilderna i en dator. Och så är det ju så finurligt med moderna digitalkameror att om man nödvändigtvis vill ha svartvita bilder, eller bilder som ser ut som sepiabruna varianter från början av 1900-talet, trycker man bara på några knappar så fixar kameran det. Ville man göra bilder som såg "gamla" ut för några årtionden sedan fick man väl hälla kaffe eller te över papperskopiorna.

Fast en bra sak med att ha använt en äldre typ av kamera (man fick ställa in tid, bländare och avstånd manuellt) är att man lärde sig bildkomposition från grunden, samt att ta bilden snabbt trots pillandet med alla inställningar. Det är lika bra som att ha lärt sig skriva maskin "på riktigt" innan man började använda dataterminaler med tangentbord. Alla fingrarna - inte "pekfingersvalsen"!

Flemingsbergsviken

För några dagar sedan skrev jag om Alhagen vid Nynäshamn som är ett markområde för naturlig rening av kommunalt slaskvatten. Här är en till av samma sort, nämligen Flemingsbergsviken i Huddinge. Vattnet går runt i diverse kanaler, och när de når ner till sjön Orlången skall det vara rent. Alldeles som i Alhagen är det här marker som många fåglar gillar. När jag gjorde en tur där i morse var det full fart på tofsvipor och gräsänder, några kanadagäss, krickor och enkelbeckasiner. Trevligt. Och vill man ta en uppfriskande skogspromenad finns det stora skogar i det här området. Vill man gå från Flemingsberg över till Ågesta så bör det vara gjort på ett par timmar. Det är en vandring genom flera sorters marker, en tur som kan rekommenderas särskilt på försommaren tror jag. Har man tur kan man se tranor på åkrarna.