Så här gick det i valet ...

... i min hemförsamling. Notera att Sverigedemokraterna inte fick en enda röst. Dessutom ökade andelet röstande med ett par procentenheter sedan 2005. Detta gällde även för vänstern, men eftersom andra ökade ännu mer tappade man ett mandat i församlingen. Valdeltagandet har till och med ökat en del sedan förra gången, vilket går mot den allmänna tendensen i riket i stort.

Undrar om Vår Herre sitter och river i sig i skallen och undrar över hur valresultatet skall tolkas. I församlingen är vänstern mycket större än för landet i stort, där fick man drygt en procent bara i valet till kyrkomötet. Kalenderbitaren går givetvis in här för att via olika flikar ta sig fram till valresultat på olika nivåer.

Som släktforskare och med släkt från många håll i landet tog jag mig en titt på vad som hänt i olika församlingar. I Västra Ed i Småland ställde ett parti (ursäkta: nomineringsgrupp) upp och fick originellt nog hundra procent av rösterna. Därifrån kom morfarsmor. Hennes gubbe, morfars far alltså, kom från Hed i Västmanland. Där fick jag leta och trodde att församlingen hade försvunnit. Den var dock hopslagen med Skinnskatteberg och Gunnilbo (där det också fanns släkt i gamla tider och borde finnas det nu också). En försvunnen församling i Västmanland har tydligen återuppstått, nämligen Malma, där jag hade släktingar såväl på gårdar som järnbruk.

Med viss bävan tittade jag på Jämjö och Ramdala i Blekinge - Blekinge har ju lite taskigt rykte för högerextremism. Men inga ruskigheter fanns i valutslagen där. Och det var ju bra. Farfars far kom från Jämjö och hans far från Ramdala. Må de vila i frid.


Nåväl, så här blev det i Högalids församling:

Andel röster i procent

2009

2005

Arbetarepartiet - Socialdemokraterna

37.93%

Centerpartiet

2.9%

Folkpartister i Svenska kyrkan

10.24%

Gröna Kristna i Stockholms stift

4.35%

Kristdemokrater i Svenska kyrkan

8.92%

Moderata Samlingspartiet

21.93%

Vänstern i Svenska Kyrkan

13.74%

Röstfördelning

	2009			2005 (Se val 2005)
Nomineringsgrupp	%	Antal	Mandat	%	Antal	Mandat
Arbetarepartiet - Socialdemokraterna	37.93	889	10	34.81	677	8
Centerpartiet	2.90	68	1
Folkpartister i Svenska kyrkan	10.24	240	3	15.06	293	4
Gröna Kristna i Stockholms stift	4.35	102	1
Kristdemokrater i Svenska kyrkan	8.92	209	2	7.92	154	2
Moderata Samlingspartiet	21.93	514	5	26.79	521	7
Vänstern i Svenska Kyrkan	13.74	322	3	15.42	300	4

Röstredovisning

Valdeltagande:

2009: 13.8%

2005: 11.2%

Förändring valdeltagande: 2.6%

Antal valdistrikt vars röster redovisats: 6 av 6

Antal röstberättigade: 17 565

Avgivna röster: 2 428

Giltiga röster: 2 344

Ogiltiga röster: 84

Danska anor

Historikern och SACO-utredaren Gunnar Wetterberg skriver på DN kultur om Roskildefreden 1658 och sina skånska anor. Det var ju den freden som gjorde att en massa danska områden blev svenska. Även jag har någon skånsk ana, men om man bara räknar i rätt nedstigande led på min fars sida är äldsta säkert urskiljbara släkting en blekingsk bonde från Ramdala socken som föddes omkring 1702. Men jag har uppgifter om andra blekingar i släkten som levde under den danska tiden. Såvitt jag vet är det från Ramdala och Jämjö socknar min blekingesläkt kommer. Och så höll det på till 1860-talet när farfarsfar lämnade Femmeryd i Jämjö för att börja arbeta på järnvägen i stället. Så småningom hamnade han i Uppsala. Och resten är historia, som man säger.

Vad hade hänt om Karl X inte fört sina eviga krig i Polen och Danmark? Nu är vi inne på ämnet kontrafaktiskt historieskrivning, alltså ungefär som att "vad hade hänt om något annat än det som verkligen hände hade hänt?". Kanske vi i stället hade haft ett mer primitivt utkantsbetonat svenskt-finskt rike med tyngdpunkt längre österut än idag, bort mot Baltikum och Ryssland. Under några hundra år försökte svenskarna upprätthålla ett rike där man dels slogs i söder, dels i öster, vilket översteg landets resurser. Med koncentration åt något håll, gärna mot den svagare sidan, hade imperiet kunnat hålla ut längre. Vad nu det hade varit bra för. Bättre att vara en småmakt som inte så många bryr sig om än en stormakt som ständigt måste försvara sin stormaktsställning.

Karl X Gustav, 1622-1660

Karl X var ingen "svensk nationalist", han var en tysk furste som tagits upp till Sverige för att ersätta den avgående regenten drottningen Kristina. Han ville ta kontrollen över Öresund och eliminera Danmark och bygga ut det mångnationella svenska riket.

Men Danmark överlevde och gränsen mellan våra båda länder började i stället upplösas redan på 1950-talet när den nordiska passunionen infördes. Med EU och den stora bron upplöses gränsen ytterligare och områden på bägge sidor sundet börjar se ut som en Öresundsregion. En svårighet kan vara att det finns parter i det här målet som ser öppenheten som ett sätt att främja sina egna intressen utan att ge motparten så mycket (en anklagelse som jag sett riktas mot danska sidan, vet inte om danskar har samma uppfattning om svenska ageranden). Men ändå kanske man kan säga att delar av Karl X:s vision håller på att förverkligas, men nu utan att folk blir ihjälslagna i parti och minut.