Rödebyhistorien igen

Från Dagens Nyheter idag:

-17-åringen gick oftast på sådana som inte hade några vänner. Han tyckte dom var mobbade och så skulle han göra saken värre. Han kanske tyckte det var status att hålla på så där.

Hur var det jag skrev i oktober förra året när Rödebyfallet blev aktuellt:

Det må så vara att de är omogna tonåringar, men sannerligen inte så omogna att de inte begriper vad de håller på med. Plågoandar vet mycket väl att de är plågoandar, för de njuter av vad de håller på med.

Hoppas att den där "17-åringen" äntligen åker dit så det dånar om det. Men samtidigt kan vi fundera en del på varför sådant händer på den fridfulla landsbygden. Mobbarna finns där också. Elaka människor blir inte mindre elaka för att de bor ute i en skog. Möjligen kan de utveckla sina talanger extra i en miljö där ingen vågar säga ifrån för att man inte vill "stöta sig med grannarna".

Danska anor

Historikern och SACO-utredaren Gunnar Wetterberg skriver på DN kultur om Roskildefreden 1658 och sina skånska anor. Det var ju den freden som gjorde att en massa danska områden blev svenska. Även jag har någon skånsk ana, men om man bara räknar i rätt nedstigande led på min fars sida är äldsta säkert urskiljbara släkting en blekingsk bonde från Ramdala socken som föddes omkring 1702. Men jag har uppgifter om andra blekingar i släkten som levde under den danska tiden. Såvitt jag vet är det från Ramdala och Jämjö socknar min blekingesläkt kommer. Och så höll det på till 1860-talet när farfarsfar lämnade Femmeryd i Jämjö för att börja arbeta på järnvägen i stället. Så småningom hamnade han i Uppsala. Och resten är historia, som man säger.

Vad hade hänt om Karl X inte fört sina eviga krig i Polen och Danmark? Nu är vi inne på ämnet kontrafaktiskt historieskrivning, alltså ungefär som att "vad hade hänt om något annat än det som verkligen hände hade hänt?". Kanske vi i stället hade haft ett mer primitivt utkantsbetonat svenskt-finskt rike med tyngdpunkt längre österut än idag, bort mot Baltikum och Ryssland. Under några hundra år försökte svenskarna upprätthålla ett rike där man dels slogs i söder, dels i öster, vilket översteg landets resurser. Med koncentration åt något håll, gärna mot den svagare sidan, hade imperiet kunnat hålla ut längre. Vad nu det hade varit bra för. Bättre att vara en småmakt som inte så många bryr sig om än en stormakt som ständigt måste försvara sin stormaktsställning.

Karl X Gustav, 1622-1660

Karl X var ingen "svensk nationalist", han var en tysk furste som tagits upp till Sverige för att ersätta den avgående regenten drottningen Kristina. Han ville ta kontrollen över Öresund och eliminera Danmark och bygga ut det mångnationella svenska riket.

Men Danmark överlevde och gränsen mellan våra båda länder började i stället upplösas redan på 1950-talet när den nordiska passunionen infördes. Med EU och den stora bron upplöses gränsen ytterligare och områden på bägge sidor sundet börjar se ut som en Öresundsregion. En svårighet kan vara att det finns parter i det här målet som ser öppenheten som ett sätt att främja sina egna intressen utan att ge motparten så mycket (en anklagelse som jag sett riktas mot danska sidan, vet inte om danskar har samma uppfattning om svenska ageranden). Men ändå kanske man kan säga att delar av Karl X:s vision håller på att förverkligas, men nu utan att folk blir ihjälslagna i parti och minut.

Någonstans skall det ju börjas ...

Några yngre förmågor med anknytning till Nationalsocialistisk Front mördar en handikappad man i Upplands Väsby. Ynglen i Rödeby i Blekinge gav sig på folk som inte var tip-top vad det gäller personlig hälsa. Jag har inte sett något om politisk inriktning där, men är det inte så att det finns en ansamling av nazi-influerade personer i trakten av Karlskrona? Att nynazister i Tyskland har givit sig på handikappade människor är ingen nyhet.

När de riktiga gamla nazisterna i Tyskland gjorde sina första insatser med planmässigt mördande riktades det mot utvecklingsstörda och handikappade, mot människor som inte kunde försvara sig och som ibland inte förstod vad som hände med dem (det fanns dock en del som förstod att nassarna var på gång för att döda dem). Man kan läsa om detta i Gita Serenyis bok om Franz Stangl. De lärospån Stangl gjorde där kunde senare omsättas i massomfattning i förintelselägren som han administrerade. De s.k. barmhärtighetsmorden orsakade dock opposition, vilket också lärde förövarna att hålla förintelselägren hemliga.

Vi kan dock se ett mönster såväl i Tyskland som Sverige: man börjar med de som har sämst förmåga att försvara sig, så trappas det upp ... .

De svenska händelserna stöds inte av någon massrörelse och jag undrar om ens de mest opportunistiska politikerna vågar gå ut att stödja övergrepp av den typen. Det finns gränser, men de är inte överdrivet snävt dragna. När nazistfigurer överföll ett musikarrangemang ordnat av Ung Vänster uppträdde vissa lokalpolitiker på ett sätt som kan få en att undra om de möjligen gärna använder nassar som stormtrupper för politiska uppdrag de själva inte vågar utföra. Att fördöma attacken och delta i ett offentligt möte till stöd för demokratin hade inte varit så svårt att genomföra för de borgerliga politikerna i Farsta. Det klarade de inte av. Därmed ger de indirekt stöd även för de individer som anser att sjuka och handikappade gott kan utrotas. För de har ju inte sagt ett entydigt nej till politiskt våld med sjuka motiveringar, vilket de borde begripa utan att någon säger det till dem.

Hyenaflockarna och lagen

Sug på det här en stund:

Lag är stadgad och stiftad allt folket till ledning, både rika och fattiga, och till åtskillnad mellan rätt och orätt. Lag skall iakttagas och hållas de fattiga till skydd, de fridsamma till frid, men de våldsamma till näpst och skräck. Lag skall vara de rättrådiga och kloka till heder, men de vrånga och okloka till rättelse. Vore alla rättrådiga, då vore ingen lag av nöden.

Kursiveringarna är mina. Detta är citerat från inledningen till Västmannalagen, lagen för landskapet Västmanland. När den tillkom är inte känt men den var nog i kraft redan under 1200-talet.

Lagen och statens monopol på våldsutövande är två sidor av samma sak: att skapa ett samhälle som är så säkert att dess invånare inte själva skall behöva vara poliser, åklagare, domare och bödlar eller fängelsvakter. Det spelar ingen roll hur bra lagarna är - om de inte genomdrivs är de meningslösa papper som brottslingarna bara skrattar åt, och den enskilde måste själv försöka sörja för sin säkerhet. Då får vi ett samhälle där "rätten sitter i spjutstångs ände". Och vem vill ha det? Verkligheten har flera gånger visat vad som händer när staten abdikerar från sitt ansvar för att upprätthålla lag och rätt. Det blir plånboken som avgör vem som kan köpa sig personligt skydd, folk drar sig tillbaka från samhällets gemensamma ytor, det bildas medborgargarden, ligistgrupper tar över hela områden ... .

En mindre hyenaflock av tonåringar har jagat runt på landsbygden i Blekinge utan att det statliga våldsmonopolet har reagerat och tagit dem under lämplig behandling. Jag skriver "hyenor" för deras beteende verkar vara åt det hållet, nämligen att ge sig på offer som de tror inte kan försvara sig. Till slut sprack det. I stället för polisinsats fick en enskild medborgare försöka försvara sig. En hyena död, en svårt skadad på sjukhus - resten gjorde som hyenor brukar göra när de möter på mothugg, nämligen tog till flykten. Det må så vara att de är omogna tonåringar, men sannerligen inte så omogna att de inte begriper vad de håller på med. Plågoandar vet mycket väl att de är plågoandar, för de njuter av vad de håller på med. Men vem kommer att ta ansvaret för det hända?

***

Det lilla trädet med röda höstlöv ser kanske vackert ut, men ack så vidrigt. Det sattes upp som minnesmärke efter en ligist som slogs ihjäl av andra ligister inte långt från där jag bor. Vad hade hänt om det varit en vanlig icke våldsam medborgare som kommit i vägen för de där ligorna och dödats? Hade det blivit minnesträd och minnesplakett? - Jag tillåter mig att tvivla på det. Vad mig anbelangar kunde man lika gärna mala ner det där trädet och göra toalettpapper av det. Fy fan!

Jag tycker inte synd om ligister som åker på spö. Inte ens om de får en hagelkärve i nyllet. Jag tycker synd om de snälla, tysta och anständiga människorna som är ligisternas offer. Kom ihåg: de fridsamma till frid, men de våldsamma till näpst och skräck.